Jag har inte kunnat läsa någon av artiklarna men det där med att renskötare är en samisk adeln beskrivs väl bra genom följande citat
"Ungefär tio år senare kommer den olyckliga lagstiftning – som fortfarande gäller – som gör gällande att en same är lika med en renskötare och att endast den som är medlem i en sameby får del av de samiska rättigheterna till mark, jakt och fiske. Övriga hamnar i diasporan."
skrivet av Po Tidholm.
Jag ser inte var han har skrivit detta men ser ingen anledning att ifrågasätta citatet. Svensk lagstiftning som reglerar renskötseln har inte varit särskilt bra, historiskt sett. Bland annat för att den gjort stor skillnad på samer och samer. Inom den samiska befolkningen har man ibland (kritiskt) talat om de renskötande samerna som en slags "samisk adel". Detta är Po Tidholm säkert mycket medveten om.
Det som Tidholm vänder sig emot i sin kommentar till Hanne Kjöllers artikel är att hon tar uttrycket "samisk adel" till en helt annan nivå. Hon jämställer det med traditionell svensk adel och deras privilegier. Rubriksättningen är närmast övertydlig:
"Det finns två yrken man måste födas till – monark och renskötare". Här jämställs alltså en renägare med självaste kungen. Vad vill man egentliga säga med en sådan jämförelse, vart vill man komma? (OT: Dessutom är det knappast sant, för det går att gifta sig till renskötselrätt. Eller få den som adopterat barn. Således är det enklare att bli renägare än att bli same, för det kan man inte gifta sig till.)
Tidholm reagerade alltså på Kjöllers framställning och skrev bland annat: "Det kan till exempel vara värt att påpeka att samerna, till skillnad från den verkliga adeln, inte äger någonting – utom en uråldrig men alltmer urholkad rätt att ägna sig åt renskötsel på andras mark." (Med "samer" måste han mena "renägande samer i samebyar". Samebyarna och deras medlemmar äger ju inte marken de bedriver renskötsel på, den tillhör ju antingen staten eller privata ägare. Och de får inte köpa ut den.)
Men den stora frågan som Tidholm belyste var följande:
Om det uppstår intressekonflikt mellan renskötseln intressen och majoritetssamhällets är det då självklart att majoriteten alltid ska ha rätt? Jag får intrycket att Kjöller vill svara "ja" på den frågan. Och, som en följd av detta, att de rättigheter som samebyarna har haft ska begränsas. Medan Tidholm påpekar att Kjöller tiger både om grunden för de samiska rättigheterna och den svenska statens historiskt dåliga behandling av samefrågorna.
