Hej, skoj att det blev lite reaktion på mitt inlägg om "militärernas monopol poå överlevnad".
Givetvis är det så att det finns andra än militärer eller fd militärer som ger kurser i överlevnad.
Men är inte hela överlevnadsgrejen rätt så påhittad och en trendprodukt som mycket annat?
Om man tittar i gamla miltära handböcker så innehöll "fria kriget kunskaper" närapå exakt samma saker som man idag kallar för "överlevnadskurs". Det fanns även fångtjänstutbildning som nog var hårdare än dagens (dvs idag mer reglerad). Flygvapnets personal var det första att utbildas i överlevnad för att de sulle kunna återanvändas efter anfall mot Tyskland under 2:a VK. Det var främst Vietnamkriget som införde begreppet SERE och de överlevnadsinslag som därmed ingick. Orsaken var att de amerikanska militärerna som oftast rekryterades från grupper av arbetslösa i storstäderna inte hade det minsta kännedom om natur och friluftsliv.
Jämför i Norge där det inte idag ens finns en bästsäljamnde norsk bok om överlevand, utan den som säljs bäst är den svenska av Stefan Källman och Harry Sepp (som enligt författartexten på boken inte är någon forskare som någon påstod. Vad jag förstått är Stefan Källman den ende som forskat på överlevnad i Sverige och troligen även internationellt). Norska försvaret har främst överlevnadsutbildning för sina specialförband och det har tillkommit de senaste åren. Så överlevnadutbildning har stark koppling till det allmänna friluftskunnandet.
"Överlevnadskurser" är ju inget annat än lite av varje av friluftskunskap. Dvs orientering, grundläggande kostkunskap, scouting, vattenrening, fiske etc. Alls inget märkvärdigt egentligen., Jag anser att man blir rätt lurad i att gå en kurs i överlevnad. Ser man det som en kul och social grej där man får leka stenåldersmänniska, plåga sig själv, leka lite "gerillasoldat" etc så är det väl OK att ha det som kul hobby. Men hur stor är nyttan?
De flesta som omkommer under friliftslivet gör det därför att man inte har kunskap om den utrustning man har och hur en tur skall läggas upp. Få omkomna på fjället skulle ha haft någon hjälp av en överlevnadskurs. Här borde man istället gått en kurs i planering och övat med sin utrustning.
Och jag undrar hur många som köper böcker om överlevnad verkligen provat på? Det finns nog många soffpotatisar som kan allt men inte fixar det i verkligheten.
Visst är överlevnad spännande i mångas ögon men det är egentligen inte särskilt märkvärdigt som sak men däremot fascinerande som fenomen att så många finnder det så intressant!
Hoppas det blir nåt svar!
Mvh
jannep
