Krav på livlina

[Benji]

Ärligt vad väger tyngden i kastlinan? Är det en så stor del av packningen att det är värt det?

Om man ser det så kan man ju alltid säga nej men jag tror de flesta vill märka av sin packning så lite som möjligt. Då blir vikten viktig. Alla bäckar små.
Varför plastflaska istället för ståltermos?
Varför extrastav som tyngd i pik istället för en metallklump?
Varför dun i stället för syntetkläder?
Varför "lätt" isa- eller norröralina istället för "tung" Hansalina?

Flera av dessa frågor har givetvis inte bara med vikt att göra men som sagt många bäckar små...

Jag tycker det förutom att man sparar vikt och volym finns andra vinster med att ha reservdelskitet som tyngd.
En av dessa är man lätt kan få fram reservdelskitet utan att ta av sig ryggsäcken (eller be någon annan att rota fram det ur ryggsäcken).
En annan är att det inte ligger i ryggsäcken och är i vägen när man ska ta fram annat.


Att lyckas kasta sönder reservdelskitet tycker jag verkar vara mycket osannolikt. Lika så att bli av med det i en räddningssituation.
Men vad är problemet med det om det skulle hända?
Jag skulle avbryta turen om gruppen blir av med för mycket nödutrustning oavsett om det gäller linor, pikar, dubbar eller reservdelar för att fixa skridskohaverier m.m.
/Benjamin

 

[seobserver]

I många år

har runt midjan haft en 20 meters 3,4 mm lina med en lyftstrapp i änden, vid isvistelser, på skidor som skridskor. Lyftstrappen har varit dubbelvikt 2x och hålls ihop med två breda resårband. Lyftstrappen både flyter och väger, dvs både kastvikt (mjuk) och avlastande ögla att bli uppdragen i. Liggande brukar jag kunna träffa prick på 15m.
Friktionsproblem vid isräddning tror jag inte är av samma dignitet som när man firar genom byx eller 8 broms.
Skarpt har jag sluppit bruka den hitintills. Har bytt lina ca vart 3e år då den börjat se tallig ut.
Som pojk när vi skulle ta livräddarmärket var det en kamrat som blev träffad i huvudet av kastlinetyngden, jag kastade inte den gången men intrycket på dem som upplevt det blir bestående.
//J

 

[mihaliska]

Jag har också tänkte att göra en ny egen lina. Har nyligen varit runt och tittat på linor och tror jag kommer använda albatross från robship http://www.robship.se/productpage.aspx?pageid=277 men är ännu inte säker. Kikade på dyneemalina men har valde bort den av flera anledningar. 2 mm tjock är brottsstyrkan på 350 dan (knappt 350 Kg) nog men ser en betydligt större risk för linbrott jämfört med en mantlad tjockare men i dragstyrka klenare polypropylenlina. Därtill är den svårare att hantera såsom flera redan påpekat plus att den är dyrare.

(Thure, ren dyneemalina finns i neon, tittade på gul och orange i butik utanför gbg, tror det var LIROS D-pro)

Någon som har åsikter eller fakta kring vad som syns bäst av orange/röd/gul färg vad gäller en kastlina för vinterbruk?

Jag räknar med att sy linpåsen i neonorange material med fast innbyggd väl vadderad kasttyngd. Har tänkt prova ut lagom tyngd, hamnar nog ganska nära Norröra då den är lättkastad och beprövad. Jag har tidigare haft en lina av hansastorlek på axelremmen bakåt över ryggsäcken och räknar med att fästa den nya mindre på samma vis.

Jag tänker att det i en skarp situation inte finns en given lina som är bäst - en lina är som Thure skriver en kompromiss. Därför kan det kanske var lämpligt att olika åkare har linor med lite olika egenskaper? Trots att det innebär att alla inte kan använda varandras linor optimalt.

/Mihalis

 

[Brune]

När jag börjad med min första modifiering av linor gick jag ut på fotbollsplanen hör till skolan som ligger nära där jag bor.

Kastade Hansalinan och lät den ligga kvar på marken. Kastade min Skyllermarkslina (ISA?) och kom inte lika långt som med Hansalinan. Ökade successivt tyngden i Skyllermarkslinan med hjälp av lite skruvar och ”järnskrot” jag hade med mig ut.

Hemma vägde jag hur mycket tyngd jag hade kommit fram till var lämpligt för att kasta tillräckligt långt. Då behövdes det mer flythjälpmedel och så var hemmabygget igång. Fick sy en större påse och bytte ut den ursprungliga ståltyngden + mitt ”järnskot” mot bly med ungefär samma vikt.

Nu är det inte många gånger jag behövt använd min lina i skarpt läge, men min personliga åsikt är att det är mer viktigt att handtaget syns bra, än att själva linan syns bra. Men det är ingen nackdel med en väl synlig lina, mest för att ingen ska åka på linan då den ligger opackad på isen medan man hjälper till att byta om. Han en obehaglig känsla av att vassa skridskor kan göra en brottanvisning i linan.

Även om jag har små händer så tycker jag att handtaget på vissa ”färdigköpta” linor är i minsta laget om jag har tjocka handskar på händerna.

Edit:

I min senaste konstruktion har jag gjort ett större (längre) handtag (ögla) än tidigare och använd rött polyesterband. Sedan har jag sytt ett ”korvskinn” av neopren till en del av handtaget för att minska risken att handtaget skära in i handen.

OT
Är det någon som kan något bra knep att sy i neopren med symaskin? Jag har inte lyckas sy ens 2 cm utan att få undertrådstrassel.

Per

 

[pby]

Synlig lina

...
Nu är det inte många gånger jag behövt använd min lina i skarpt läge, men min personliga åsikt är att det är mer viktigt att handtaget syns bra, än att själva linan syns bra.

Inom SSSK:s iskunskapskurs, där man under många år genomfört runt 100 övningsplurr per år, är rekommendationen till den plurrade att denne klipper sin egen karbin (som ska vara fäst med egen lina till ryggsäckens midjebälte) direkt i den tillkastade linan istället för i dess ögla. Orsaken till denna rekommendation är att förfarandet är enklare. Kastpåsen gör att karbinen ändå fastnar i räddningslinans ände. Metoden fungerar dessutom bra vid ”överkast” där räddaren kastar förbi den plurrade (vilket är bättre än att kasta för kort). Metoden bygger dock på att linan är synlig och lätt hanterbar för den plurrade. Att linan är flytande, något grov samt har tydlig signalfärg är därför en fördel.

OT
Är det någon som kan något bra knep att sy i neopren med symaskin? Jag har inte lyckas sy ens 2 cm utan att få undertrådstrassel.

Zickzacksöm och hård spänning av övertråden har jag fått att fungera i tunn neopren.

 

[mihaliska]

DIY lina färdig och testad

Vet inte om Benjamin hunnit göra en lina?

Jag har iaf gjort klart min och testat den vid några tillfällen bla vid en plurrövning.

Min kastlina är drygt 25 m lång (ska ev korta den lite), Ѳ 6 mm och angiven brottstyrka på 350 DaN (≈350 Kg). Själva linan blev Robship Albatross (hade köpt 5 mm men den fanns inte inne). Påsen är sydd i neonorange och remmen på slutet är sydd i orange nylon med insydd cellplast för att den ska flyta och vara bekvämare för handen. Totalvikt för linan är 790g varav 290 kasttyngd. Allt fyter och syns.

Kastlinan sitter på toppen av ryggsäcken ut över höger axelrem, lätt att ta av utan att ta av ryggsäcken och lätt att kasta från vaken (testade vid plurrövning). Jag stänger påsen med tryckknapp, har haft så tidigare och tycker det fungerar bättre än kardborre, stänger bra och lätt att öppna genom att rycka i linan (på slipspecialisten hävdade dock försäljaren att tryckknapp var fel med argumentet att i så fall skulle dagens linor ha tryckknapp; dock inga praktiska argument - någon som vet någon praktisk nackdel?)

Finns intresse kan jag fota och lägga upp.

/Mihalis

 

[tango]

lilla läderbiten....

Även om många skrinnare idag har karbin monterad i förbindelse med midjebältet vill jag slå ett slag för den lilla läderbiten som sitter på mottagaresidans handtag så man kan låsa fast öglan kring handleden. Den finns på hansalinan och även på stadiums everestmodel och kanske även på flera modeller. Med denna läderbit kan man som nödställd utan karbin trä handleden genom öglan, dra ner läderbiten mot handleden (går bra även med tumvatnar på) och i princip låsa fast linan kring armen vilket kan vara skönt om man är trött och vill bli uppDRAGEN utan egen hjälp.

Under i mina ögon underskattad detalj.

/Patrik, som premiärskrinnat för säsongen idag, Fabbesjön norr om Karlskrona