Krav på livlina

[GustavOh]

Nästan viktigare än att linan flyter är väl att den syns väl. I synnerhet på (i) hjälmaren då.

En perfekt räddningslina bör alltså vara stum, tillräckligt stark, greppvänlig, flytande och i en tydlig signalfärg.

 

[dabac]

Syntetlinor kan ta stor skada av uppvärmning av friktion när knuten belastas hårt.

Jo, det sägs så, men ärligt talat så förstår jag inte riktigt hur de har tänkt för att det skall uppstå. Friktion bygger ju på rörelse, och har man en knut som är så skabbig att den tillåter signifikant rörelse innan den nyper så har man nog ett annat problem också.
FFA inget problem på kärnmantellinor med en kärna av spectra/dyneema. De brukar ju inte gå att smälttagla, och smälter de inte över öppen låga(annat än manteln, vars bidrag till brottstyrkan är liten) så lär de inte smälta av åtdragningsvärmen heller.

Om man däremot har linor som är homogena i sin materialsammansättning så kan smältskador uppstå, dock inte som en funktion av knuten, utan beroende på att materialet töjer sig innan det brister, och att töjningen sker under värmeutveckling.(vilket inte riktigt motsvarar den vanligast förekommande idén om vad friktion är)
Jag har varit med om att dra av förtöjningsgods grovt som en handled. Det var exemplariskt splitsat och upplagt på pollare med stor radie. Öglan och splitsen var OK, men 2 m på var sida om brottet var godset uppenbart förstyvat pga sammansmältningar mellan garnen.

Sydda förband eller splitsar är ofta bättre än knutar.

Visst, om man vet hur de skall genomföras. Framförallt splitsar på kärnmantelrep är en sann utmaning, och överhuvudtaget inte möjligt att genomföra på alla linor.
Oftast blir det ett icke-problem när det handlar om linor som skall hanteras direkt med händerna. Då blir hanteringskomforten gränssättande långt innan knutens reduktion av linans brottstyrka blir signifikant.

Men det är klart, om man tänker sig att man skall linda linan kring pik eller isdubb för att få ett improviserat handtag så kan resultaten bli annorlunda.

 

[pby]

Om den nödställde finns vid iskanten borde inte linans flytförmåga spela någon roll.
Om den ...

I en räddningssituation bör man inte hoppas på lyckliga omständigheter, utan ta höjd för att flera olyckliga faktorer kan samverka negativt. Ett inte alltför ovanligt olycksscenario, är att flera i sig mindre allvarliga faktorer samverkar, så att resultatet tillsammans blir ödesdigert. Därför menar jag att en räddningslina ska vara optimerad för att vara just en räddningslina. Börjar man kompromissa med andra krav ökar risken för strul. Tänk också på att en lina ska hanteras av andra än dig själv (den i andra ände) samt under stress.

En sjunkande lina kan lätt kunna sjunka mer än 3 dm. Vid allvarliga incidenter kan de drabbade ligga i vattnet rätt länge, då hinner saker sjunka djupt. En lina som lägger sig under flak av is är knappast optimal i en räddningssituation. En sjunkande lina som fastnar i något på botten, är ännu värre.

 

[Benji]

I en räddningssituation bör man inte hoppas på lyckliga omständigheter, utan ta höjd för att flera olyckliga faktorer kan samverka negativt. Ett inte alltför ovanligt olycksscenario, är att flera i sig mindre allvarliga faktorer samverkar, så att resultatet tillsammans blir ödesdigert. Därför menar jag att en räddningslina ska vara optimerad för att vara just en räddningslina. Börjar man kompromissa med andra krav ökar risken för strul. Tänk också på att en lina ska hanteras av andra än dig själv (den i andra ände) samt under stress.

En sjunkande lina kan lätt kunna sjunka mer än 3 dm. Vid allvarliga incidenter kan de drabbade ligga i vattnet rätt länge, då hinner saker sjunka djupt. En lina som lägger sig under flak av is är knappast optimal i en räddningssituation. En sjunkande lina som fastnar i något på botten, är ännu värre.

Håller självklart med om att man inte bör räkna med lyckliga omständigheter och att säkerhetsutrustning skall vara optimerad för dess uppgift.
Frågan är vad det innebär att en räddningslina är optimerad för att vara just räddningslina?

*******************************************************************************************
Min ursprungsfråga skulle kunna skrivas om till följande:
Vad det innebär att en räddningslina är optimerad för att vara just räddningslina?
*******************************************************************************************


När det gäller sjunkande linor så kommer jag i mitt bygge använda mig av en flytande lina, hade t.ex. inte tänk på att den kan hamna under isflak.
Sen ser jag dock inte hur en lina kan sjunka djup eftersom ena änden flyter( tyngden skall ju flyta) och den andra finns uppe på isen.




Tycker att diskussionerna kring säkerhet och olyckor vid långfärdsskridskoåkning är lite konstig.
Ofta framhålls det som om det är mycket farligt att vara ute på isarna.
Att utrustningen måste vara super bra och vara på ett visst sätt.
Att olyckor ofta blir mycket komplicerade och att allt som kan gå fel går fel.

Min uppfattning när det gäller incidenter inom långfärdsskridskoåkning så är det för det första få till antalet och för det andra oftast mycket okomplicerade i alla fall om man kollar på SSSK:s olycksstatistik från förra året.

Dessutom så verkar det som om väldigt få personer tränar regelbundet på räddningsarbete vilket jag tror är förklaringen till att det strular mer än det borde behövas.
/Benjamin

 

[thureb]

Håller i stort

med det mesta som skrivits här i tråden men några detaljer vill jag förtydliga.

Jag tycker också att en räddningslina skall flyta.

Signalfärg önskvärt men linan får inte vara alltför UV-känslig och jag antar att mörka färger har bättre UV-tålighet.

Linans dimension kan komma i konflikt med greppvänligheten men dels går det att linda linan runt den handskbeklädda handen dels finns på alla linor jag hanterat ögglor av grövre lina eller textiband i ändarna. I många situationer är det en fördel att dra ut linan i dess hela längd när man drar upp en plurrad person.

En grövre lina ger större friktion mot luften och isen snön när den kastas och kräver därmed en större kastvikt. Även vikten av den grövre linan i sig motiverar en högre kastvikt i ändan på linan.
Grov dimension kan behövas av hållfasthetsskäl om man inte har en Dyneemalina. Väljer man flytande Dyneema (de Dyneemalinor som har en polyestermantel brukar inte flyta) kan man välja en tunnare dimension och får då fördelar i att linan kan bäras på axelremmen i stället för ett bylsigare arrangemang på själva ryggsäcken.

Alla räddningslinor blir kompromisser.

Thure

 

[pby]

Nej, riskerna med långfärdsskridskoåkning ska inte överdrivas. De allra flesta plurrningar är också tämligen odramatiska. Men det inträffar ibland allvarligare situationen och då är det bra med väl fungerande utrustning (men det räcker med ganska enkla och billiga grejor).

Håller också med om att bristande övning är en stor orsak till problem vid räddning med linor. Men jag har också erfarenhet från både skarpa plurr och räddningsövningar att en del ”fiffiga” lättviktslösningar fungerat dåligt i praktiken. Vanligaste problemet är dock att linan inte går lätt att ta fram och kasta utan att ta av sig ryggsäcken.

Min ursprungsfråga skulle kunna skrivas om till följande:
Vad det innebär att en räddningslina är optimerad för att vara just räddningslina?
/Benjamin

Egenskaper jag tycker är viktiga för en räddningslina:
• Lina som är lätt att ta fram. Jag har själv lina placerad så att den hänger fram över axelremmen så att kastpåsen är lätt greppbar utan att man behöver dra fram den med linan.
• Lina som inte lätt trasslar sig. En lite böjstyv lina verkar ha mindre benägenhet att slå knut på sig själv. Viktigt att packa linan rätt.
• Lina som lätt går att kasta långt och pricksäkert. Lagom tyngd och en påse som glider bra på sträv is.
• Lina som är greppvänlig och flyter.
• Lina som fungerar när det gäller. En lina som är enkel att kontrollera att den är funktionsduglig. En lina som alla vet hur den fungerar.

 

[pausch]

Signalfärg önskvärt men linan får inte vara alltför UV-känslig och jag antar att mörka färger har bättre UV-tålighet.

Spelar en eventuell UV-känslighet någon som helst signifikant roll när det gäller räddningslinor? Finns det något känt exempel på en räddningslina som vittrat sönder av för mycket UV-exponering?

Nästan hela tiden ligger ju linan inne i sin påse, som rimligtvis borde absorbera UV-ljus rätt bra, och det är bara kortare stunder ibland som linan exponeras för solens UV-ljus - som ändå är tämligen obefintligt vintertid på våra breddgrader. Den paranoide kan säkert klä insidan av linpåsen med t.ex. svart plast för att skydda linan mot ljus så mycket som möjligt - då väger linan med påse förstås några gram mer, men man ska ju å andra sidan inte kompromissa med säkerhetsutrustning...

Och så har vi linstumpen som sticker utanför linpåsen och som ska sitta fast i midjebältet på något sätt - den exponeras förstås mer för solljus. Just den stumpen kan man ha i ett annat material som är mer UV-beständigt, eller som man byter ut säg vart 5:e år eller så. Då kan man låta resten av linan vara i en fluorescerande signalfärg, utan att oroa sig för att den kanske vittrar sönder av UV-ljuset.

 

[thureb]

I mitt fall

spelade UV-känsligheten roll på det sättet att det inte visade sig möjligt att få tag i någon annan Dyneemalina än svart.

Detta beroende på att jag köpte linan på metervara i en jollebutik och i sommarseglingssammanhang är UV-tålighet en faktor att räkna med även på våra breddgrader.

Många använder dessutom sin räddningslina även i kajak eller på båt sommartid och även då betyder UV-tåligheten en del specillt om linan förvaras tillgänglig i anlutning till sittbrunnen.

Skulle någon börja tillverka Dyneemalinor kommersiellt för skridskobruk så vore naturligtvis signalfärg mycket bättre.

Thure

 

[andersmossing]

Spelar en eventuell UV-känslighet någon som helst signifikant roll när det gäller räddningslinor? Finns det något känt exempel på en räddningslina som vittrat sönder av för mycket UV-exponering?

Det gör det nog. I seglngssammanhang används Hansalina ofta som nödlina, med samma användningsområde som för skridskoåkare. Skillnaden är att de ofta sitter fast monterad för bästa tillgänglighet, och altså ständigtexponerad för solen. Jag har för mig att något organ inom båtvärlde (SXK?) gick ut och varnade för detta för några år sedan. Men i dessa fall handlar det alltså om att handtaget på påsen, bandet man håller i , försvagas och brister vid belastning.

//Anders

 

[Brune]

UV stabil

Om jag minns rätt så är en anledning till det svarta handtaget på Hansalinan att linan inte ska utsättas för solljus (UV strålning).

Nu har jag dragit ner på antalet tidningsprenumerationer däribland SXK tidning, men när jag vid något tillfälle surfade på SXK webbsida så skrev man att ett ankarband av polyester (Ankarolina) blivit försvagat med tiden http://www.sxk.se/tekniska/btf/ankring/ankbri.htm

Använder man bara sin lina för skridskobruk behöver man nog inte tänka på detta med att linan ska vara UV stabil av 2 orsaker:
1. Det är väldigt lite sol på vintern och det rör sig om relativ få timmar linan överhuvudtaget är utomhus.
2. Alla kommersiella linor jag sätt och i de flesta ”hembyggen” så förvaras linan i en påse/behållare av något slag som gör att linan inte utsätts för solljus.

OT
Den som vill se hur ett tält ser ut efter, att ha stått uppslaget dygnet runt på platser nästan utan skugga (flygfält) under ett antal sommarveckor kan kolla på mina bilder i första inlägget på http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=34108&highlight=t%E4lt

Per

 

[ajn]

Jag använder numer Norröra Räddningslina, vilken jag tycker fungerar utmärkt lagom kompakt lätt att kasta, flyter osv.

En mycket viktig aspekt som Johan påpekat är att din lina ska kunna hanteras av någon annan än dig själv. Du kan av någon anledning inte själv delta i räddningsarbetet eller du är inte kontaktbar men din lina behövs kanske ändå. Då duger det inte med en lina som kräver ett annorlunda handhavande än de vanliga räddningslinorna.

Så bygg gärna egna linor men se till så att en användare direkt förstår hur den ska hanteras.

 

[Anders V]

Det är väl en kul ide att göra sin egna lina. Gul flytande lina såklart. Vad jag vänder mig emot är att använda reserv/nödutrustning som tyngd. Sådan utrustning vill jag ha säkert tillgänglig i topplocket på ryggan. Det kan gå sönder i kastet, fastna på iskanten eller av andra skäl bli omöjlig att få tag på 20 meter ut på svagisen. Den nödställde kan ju ha räddats med en annan lina i gruppen. Nödutrustning är ju sådant som kan offras i en nödsituation och lämnas kvar.

Ärligt vad väger tyngden i kastlinan? Är det en så stor del av packningen att det är värt det?