Krav på klubbtillhörighet för att tävla..

[mielo]

Vad anser ni om denna proposition från Kanotförbundets styrelse till årsmötet i mars? Observera att det inte bara gäller rena elittävlingar utan även s k breddtävlingar. Dit bör man väl kunna räkna Stockholms kanotmaraton, Göta Kanalloppet och Dalslands kanotmaraton.

"PROPOSITION nr 4
2 kapitlet Representationsregler
1 §. Representationsregler i Sverige
För att få delta i allmän tävling ska kanotist vara medlem i en till Förbundet ansluten förening.
RF har skärpt reglerna för medlemskap vid deltagande i tävling. Huvudorsaken är att
medlemskap till en RF-ansluten förening krävs för att man ska kunna dopingtesta en
deltagare. Är deltagaren inte medlem innebär det personen kan neka till att testa sig och även
om en test skulle genomföras kan inte personen bestraffas enligt idrottsrörelsens regler.
Det finns en del till i regeln som kan vara positivt för idrottsrörelsen och det är att fler
kanotister väljer att bli medlem i en förening ansluten till kanotförbundet. Styrelsen tror att
om kanotister prövar medlemskap så kommer de att se fördelar och fortsatt vara medlemmar i
vår organisation. Styrelsen vill att årsmötet uppdrar åt styrelsen att utreda frågan om hur vi
hjälpa nya kanotister att lösa medlemskap i våra föreningar när de exempelvis vill delta i
breddtävlingar i kanot.
Styrelsen föreslår årsmötet tillstyrka propositionen."

 

[Arneri]

Jag tror INTE att detta är rätt väg för att få flera medlemmar till SKF. Redan idag har många arrangörer svårt att dra deltagare och krävs klubbtillhörighet och medlemskap i RF lär de få ännu färre deltagare.
Den stora massan i breddtävlingar är inte speciellt träningsintresserade och medlemsskap blir ytterliggare en utgift på vägen till ett deltagande i en breddtävling.
SKF måste bry sig om alla medlemmar och inte bara de som tävlar på elitnivå.
För en klubb utan elit och välutbyggd ungdomsverksamhet har SKF väldigt lite att erbjuda. SKFs verksamhetsberättelse handlar enbart om tävling. Bredden nämns inte ens och den är inte tillräkligt intressant för SKFs styrelse.
Att enbart ta medlemmarnas pengar och inte ge något tillbaks fungerar inte.
Jag körde min första "kanottävling" utan klubbtillhörighet och skulle troligtvis inte ställt upp ifall medlemsskap erfordrats.

 

[mielo]

En 'risk' som SKF tar med detta är väl att populära breddtävlingar som Stockholms Kanotmaraton (som inte anordnas av någon klubb) väljer att köra utan sanktion från förbundet. En mycket stor del av deltagarna verkar ju inte tillhöra någon klubb alls.

Att förbundet för övrigt koncentrerar sig på tävling och inte på långfärd tycker jag ändå känns rätt, det är ju trots allt ett idrottsförbund. Långfärdspaddling har ju ofta mer karaktären av friluftsliv än av idrott. Lite konstigt blir det om stora kanottävlingar i framtiden anordnas helt utanför den organiserade kanotsporten.

 

[Siven]

Rätt och fel

Jag tror att man biter sig i svansen här Motionstävlingar skall vara till för att nå ut inte för att tvinga in. Men ser man på skidor tex så måste man ju vara både medlem och ha licens för att köra Vasaloppet så så skrämmande kan det inte vara att gå med i förening och för föreningar att ansluta en förening till RF. Kungälvs KK är medlem av Skidförbundet endast för att 2-5 pers kör vasan varje år så det kanske inte är helt fel. Tittar man på golf måste man vara medlem i en golfklubb för att ens få gå ut och slå på en bana.

Jag tycker att man kan ta det beslutet men man skall införa möjlighet till dagsmedlemsskap för en hundralapp så att man för dagen då man tävlar är ansluten till en uppsamlingsförening och på så sätt ge förbundet möjligheten att få lite koll på hur kanotsverige ser ut även om man inte är ansluten till en förening till vardags.

 

[Arneri]

SSF kör enligt denna modell http://www.skidor.com/t2.asp?p=43050

 

[Mezzner]

Det är ju trevligt med föreningar.

Fast jag har aldrig ens slagits av tanken att jag borde gå med i en kanotklubb. Det beror ju förstås både på hur man bor, hur man vill paddla och lite andra saker.

Det känns inte som att en klubb skulle kunna tillföra nåt för mig; jag skulle då bli nån slags distanmedlem eftersom jag antingen paddlar så nära hemmet som möjligt (där det inte finns nån klubb) eller på ställen där det är nån form av trevlig natur.

Däremot kan det ju vara en bra idé för min son som jag tänkt skulle börja motionspaddla; men då är det ju också i viss mån en medvetenhet från min sida att det kan vara roligare för honom med klubbkompisar än sin gamle far (i alla fall ibland).

Nu har jag bara sett saken från mitt eget perspektiv, men jag har en känsla av att det är rätt många som paddlar på samma premisser, just med havskajak - vilket jag misstänker är en stor andel av de svenska paddlarna.

 

[PK Neelix]

Klubbarna tänker bara på tävling.

Det är ju trevligt med föreningar.
....
Det känns inte som att en klubb skulle kunna tillföra nåt för mig; jag skulle då bli nån slags distanmedlem eftersom jag antingen paddlar så nära hemmet som möjligt (där det inte finns nån klubb) eller på ställen där det är nån form av trevlig natur.
......

Jag är idag medlem i min 3:e kanotklubb och jag är enbart med för kajakförvaring. Eftersom jag tyvärr bor i lägenhet kan jag inte ha kajaken hemma. I en klubb startades en långfärdssektion några år innan jag flyttade, men kontakten med tävlingspaddlarna var nästan obefintlig (med några få undantag).
Min erfarenhet av klubbar är att det är tävling, tävling och tävling som gäller. Som långfärdspaddlare kan jag vara glad om en "tävlingsmedlem" enns besvarar en hälsning när vi möts vid lokalen.
Ska havskajakpaddlarna tvingas vara medlemmar krävs det nog en stor attitydförändring från klubbarna, eller att vi går ihop oss och startar egna klubbar.

 

[Plastex]

Tröttsamt

Två påståenden som ofta hörs gör mig riktigt irriterad:
1) "Kanotklubbar är inget för långfärdspaddlare"
2) "De där på kanotförbundet gör ingenting/gör fel/fixar inte/har ingen aning" (välj själv vilket)

Det första påståendet i olika varianter hörs av och till i snacket både här och på andra ställen och är snart på väg att bli en självuppfyllande profetia.

Det är uppenbart så att det finns så kallade långfärdspaddlare (undrar om jag är en sådan?) som upplever att de blivit felaktigt bemötta i olika kanotklubbar i landet (verkar iofs mest vara ett Stockholmsfenomen). Men jag vågar påstå att det ingalunda gäller generellt. Jag vågar dessutom påstå att både traditionella klubbar och långfärdspaddlare har allt att vinna på fredlig samexistens. Det är trots allt så att "rejsingpaddlare" som de där andra kallas ofta har en lång tradition, mycket kunnande och en hel del nyttiga resurser i form av lokaler, kunnande etc.

Långfärdspaddlarna kan å andra sidan ge klubbarna lite stadga eftersom det plötsligt kommer in vuxna medlemmar som om de trivs kommer att vara medlemmar under lång tid framöver (till skillnad från den vanliga livscykeln som för de flesta rejsingkanotister ser ut ungefär så här: 12 år - börjar paddla, superengagerad, 17 år - inser att jag aldrig kommer med i landslaget -> slutar helt).

Med rätt upplägg är klubbarna bra för långfärdspaddlarna och vice versa. Tveklöst!
Men, man måste komma ihåg att de flesta klubbar är uppbyggda på ideell basis sedan (i vissa fall) 50 eller 100 år. Man har traditioner som innebär relativt låga medlemsavgifter eftersom ekonomin och verksamheten bygger på att medlemmarna ställer upp och jobbar tillsammans och att det finns en stor ungdomsverksamhet som ger bidrag (vuxna paddlare ger dessvärre inga bidrag från stat och kommun).

Jag tror att det i vissa fall är här det har klickat. Långfärdspaddlare med ny kajak söker en kanotplats och kanske inte mycket mer medan klubben förväntar sig en medlem som ställer upp på "hela paketet" med arbetsdagar, ställa upp som ledare, sälja bingolotter etc etc.
Kulturkrock!
Ideell förening vs serviceinrättning.

Jag tror att svenska kanotklubbar ska ta väl hand om långfärdspaddlare, för sin egen överlevnads/tillväxt skull. Men man måste aktivt se till att fostra/ställa krav så att det blir en _aktiv_ medlem.

Långfärdspaddlaren har å sin sida allt att vinna på att gå med i en klubb men man måste då tänka på att man förväntas vara mer aktiv än att lägga rabarber på en förvaringsplats och betala medlemsavgift.

När det gäller SKF gäller samma sak som för föreningen. Det är into "dom" som gör dumma saker. SKF är liksom föreningen inget annat än "vi". Det är inte någon annan som är SKF eller klubben. Har du synpunkter på hur något fungerar - ring valberedningen nästa gång det är dags för val. Räck upp handen och gör ett handtag! Eller se åtminstone till att demokratiskt rösta fram de som du tror kommer att göra ett bra jobb. Och framförallt sluta gnälla - det leder ingen vart, har aldrig gjort, kommer aldrig att göra.

Sedan kan man försås önska att SKF skulle fungera bättre på många sätt men man skall då samtidigt komma ihåg att det inte precis är fotbollsförbundet med 100 heltidsanställda. SKF har väl sisådär tre, fyra avlönade tjänster och omsätter (jag gissar lite här) motsvarande en tre fyra barnfamiljer. Större är det inte. Resten sköts ideellt. Av det följer samma slutsats som ovan - ställ rimliga krav och/eller se till att göra ett handtag själv.

Phew..
Det var skönt att skriva av sig lite. Om du läste ända hit så får jag tacka för visat intresse.

/Jonas - som paddlar både smal och tjock kanot sedan måånga år tillbaka.

Ps. Nu vore det kul att läsa lite sköna berättelser om långfärdspaddlare som trivs i sina kanotklubbar. Ds.

 

[PK Neelix]

Re: Tröttsamt

Jag kan naturligtvis bara uttala mig om de klubbar jag har erfarenhet från, vet att det tom finns renodlade långfärdsklubbar på en del orter.
Jag har ställt upp på fixardagar och funktionär, framförallt i de två tidigare klubbarna. Att jag är mindre aktiv i nuvarande beror på mina arbetstider som jag hoppas snart ska bli mer normala.
På de fixardagar jag varit med på har det mest varit långfärdspaddlare, föräldrar till "aktiva", vuxna ledare och några få av de äldsta aktiva.
När jag ställt upp som funktionär har det varit allmänt förvirrat och jag har egentligen inte förstått vad jag skulle dit att göra.
Både när jag är där för att paddla eller är där för att hjälpa till med arbete är det gruppen jag nämnt ovan som pratar med mig. Springer jag på någon yngre aktiv besvarar de i bästa fall en hälsning men visar inga tecken på att vilja släppa in mig i "gänget".
I fall den sociala biten skulle fungera bättre vore det givetvis roligare att vara medlem, men när man inte betraktas som en riktig medlem känns det som att jag är med mest för förvaring.
Gå med i styrelsen? Jag är med på årsmöten i mån jag kan pga arbete, men tar inte semesterdag för det. Sitter i styrelser och arbetsgrupper i flera andra sammanhang, både i avdelning, distrikt och på riksnivå, känner att jag inte har tid med en styrelse till.

 

[Plastex]

Det var förstås inte dig personligen jag hackar på Johan. Jag är säker på att du är en mönstermedlem på alla sätt.

Jag är bara less på den allmäna inställningen att det inte funkar med racingpaddlare och långfärdspaddlare i samma klubb. Det gör det.

 

[PK Neelix]

Jag tog det inte personligen men svarade med mina synpunkter. Och mönstermedlem är jag säkert inte, men jag gör så gott jag kan.

 

[Bård]

Hva med oss som kommer fra Norge og som ønsker å delta i SKM, må vi melde oss inn i en svensk kanotklubb eller er det tilstrekkelig at vi er medlem i en klubb tilsluttet Norges Padleforbund?

Hilsen Bård
Stavanger/Norge