Ska jag ut och paddla med andra vill jag att de inte ska ramla i och bli medvetslösa. Alltid får man inte som man vill. Lyckligtvis är det inte alltid så att en medvetslös paddlare utan flytväst sjunker. Många faktorer påverkar. Salthalt, fetthalt, klädsel, kajak mm. Ska man förbereda sig för alla eventualiteter blir det svårt. Bär man flytväst av rädslan att bli påkörd borde man ju då också ha hjälm och en massa andra skydd som antingen är otympliga eller sänker en garanterat. Jag satsar hellre på lösningar som minskar risken för kollision, men ofta är flytvästen ett bra komplement. Varför ska man då kräva nåt som obligatoriskt, var drar man gränsen? Information och rekommendation borde räcka långt, låta folk ute på eget ansvar tillämpa enligt situation och låta Darwin sköta resten. För ledd kommersiell verksamhet är det fördel att ha klara regler och linjedragningar men den som bär ansvaret ska också få bestämma hur reglerna tillämpas.
Så borde det vara, men kan man lita på att det verkligen är så? I en olyckshändelse borde frågan om certifikat vara totalt irrelevant och inte beaktas på något vis. Att vara certifierad skadar inte, men utan certifikat tar man kanske en risk oavsett kunskaper, förberedelser och ageranden. Tyvärr är det ibland så att vem som talar väger tyngre än vad som uttalas och den som bläktar med sina certifikat kanske har lättare att få stöd för sina synpunkter och åsikter. Det är lättare, snabbare och billigare att stöda sig på saker som certifikat än att göra en grundlig utredning. Att en opartiskt sakkunning som blir tillkallad har en uppsättning certifikat och diplom är inget problem om inte dessa kan leda till att personen kan anses vara jävig i fallet.
Här anser jag att det går fel. Pappersarbete är ofta precis det - pappersarbete och copy/paste som stannar i skrivbordslådan. Även certifierade ledare gör sig skyldiga till det, man t.om. kompletterar dokumentationen senare om behov uppstår, vilket inte tjänar det ursprungliga syftet med byråkratin. Ingen ska dömas pga ett papper eller avsaknad av den. Varför man hamnat i en situation och hur man agerat borde vara det som avgör och det ska man kunna redovisa för på ett eller annat vis. Då situationen utspelas är det ändå ingen som läser manualen, så man ska utan hjälpmedel ha klart för sig vad man sysslar med. Kräver verksamheten tillstånd kommer det sig naturligt att allting dokumenteras på förhand då man anhåller om tillståndet. Också de som deltar har all rätt att få all förhandsinformation de kan tänkas behöva och arrangörens skyldighet är att dela med sig informationen, men så länge som deltagandet är frivilligt ska inte heller formella förfaranden i förberedelserna vara obligatoriska. Huvudsaken är att väsentliga saker beaktas och att budskapet når fram till de berörda på ett eller annat vis.
Javisst, men certifikat eller inte ska ingalunda avgöra. Inte heller ska instruktören frikännas om denne ignorerat någon väsentlig faktor som även ett bristfälligt certifieringsprogram blundat för. Att man gör allting rätt i den utsträckning som allmänt kan anses vara rimligt är vad som borde avgöra, ingalunda huruvida man till punkt och pricka har följt ett certifierat formellt förfarande. Att man inte redovisat för något som saknar relevans ska inte ha någon tyngd i beslutsfattandet. Hur "allt rätt" definieras är alltså frågan och då ska inte rätten rådfråga certifikatdokumentationen.
Vi ska ha en liten uppsättning minimikrav som ska fyllas och ett antal tilläggskrav som tillämpas beroende på omständigheterna. Hur de fylls kan variera. Certifieringsprogrammen ska fylla dessa krav med tilläggskraven beaktade enligt inriktning och certifieringarna kan gå vidare, kräva mer och ge mervärde, men certifikatet får aldrig bli ett krav eller fördel inför lagen som ska vara lika för alla. Certifikatet är närmast ett redskap för företagaren men även konsumenten och för individer helt utan ekonomiska intressen. Ett redskap bland många andra... Då har det gått för långt om certifikatet blir ett "körkort", ett tillstånd som krävs för att få idka verksamheten.
