Oh! Man får faktiskt lov att koka sitt kaffe precis hur man vill, och smaken är ju som baken, delad.
Faktum är att smaklökarna vänjer sig vid hur "gott" kaffe ska smaka, liksom hur en god whiskey smakar; en ny flaska kan kännas lite obekant i början, men när man ser botten, börjar man redan sakna sin vän, mao, lökarna har anpassat sig.
Sålunda kokar jag mitt kaffe i jungeln:
1. Inköp av grovmalet kaffe av mörkaste rostningsgrad, (nej, det är inte lemmel, det är bara bluff), få märken återstår nu för tiden, det är inte modernt med kokkaffe.
2. Koka upp vatten i kaffepanna eller vanlig kastrull.
3. Häll i handfull kaffepulver. (innan eller efter vattnet kokar spelar ingen roll)
4.koka halvannan minut. (underlättar att röra runt ett par varv med sked eller annan pinne.)
5. Tag av kastrull från värmekälla. Vänta tills sumpen sjunkit till botten.
6. Häll upp kaffet i din favoritmugg, invänta rätt dricktemperatur.
Vid detta förfarande får man ett koffeinstarkt, väldoftande, aromatiskt kaffe, nästan helt utan sump.
Sedan förekommer allehanda historier om exakt hur länge vattnet skall kokas eller inte kokas, hur man skall hälla i kallvatten, temperaturer än hit, än dit, hur pulvret skall förvaras i snobbig läderpung,
vilket kokkärl som måste användas, vilken handsnidad sameslöjdskåsa som måste användas osv. Allt detta är bara ****snack.
Gott kaffe är alltid gott kaffe. Jag gillar svart kaffe med ett par småkakor till. Morsan föredrar kaffe med mjölk i stor mugg. Farsan gillar att värma kinderna med värmen från porslinskoppen hållandes kopp emot kind, visslande blåser han på det varma kaffet emedan han dricker, så åck gjorde farfar. Själv drömmer jag och målar luftslott när jag håller i min kaffekopp, under senaste expeditionen blev det en grön 2.5 dl plastmugg, funkade bra.
Tips, kaffet smakar likadant kokat i kastrull som i kaffepanna (spara 100 gram i packningen)
🙂 Mvh // skogsråttan