Kniven - Ja, en tråd till...

[fotografiskt]

Knivar är extremt överskattade, under en vinter tur i skog använder jag bara kniven för att ta näver,men en pryl som jag inte skulle gå ut utan är min fällbara såg.

Utifrån det perspektivet är de flesta prylar överskattade.

 

[marja]

Utifrån det perspektivet är de flesta prylar överskattade.

o nej, om man tittar på hur mycke som skrivs om en nästan o viktig pryl för vandring ( till och med övelevnadsträning).
att vara utan kniv kommer ingen att lida av men ta bort ett av följande så blir det besvärligare sovsäck, liggunder, ryggsäck, mat, underkläder, tändstickor, regnkläder, tält, kokkärl eller karta.

men knivar är något som väcker känslor och man fokuserar inte på vad man ska ha den till utan mera hur den ser ut och hur hållbar och hur dyr den är. ytterst få köper en vintersäck när de bara ska ha den på sommaren i södra sverige. Men många köper stora tjocka dyra knivar som de bara ska använda för att öppna förpackningar och tälja grillpinnar.

men jag får erkänna att jag också går igång på snygga knivar, men det är en annan sak än funktion som folk frågar efter. det är sällan som man ser folk fråga efter en snygg kniv som ser frän ut

 

[dePaul]

Man kan alltid diskutera vad man behöver eller ej därute. Till syvende och sist handlar det om personliga preferenser och den miljö man vistas i. Detta gäller också själva knivmodellerna. En del gillar stora huggare, andra små fastbladare, och ytterligare några gillar fällknivar.

Sedan finns det några av oss som gillar dem alla!

~Paul~

 

[monokrom]

Det ska tilläggas att många av inläggen talar om knivbruk i relation till vandring. Nu finns det andra former av utomhusvistelser. Personligen bor jag på landet och har tillgång till skog där jag får fälla träd och ta granris. Mitt uteliv är mindre och mindre långa vandringar och mer de lite kortare vistelserna nära mitt hem. Jag går några kilometer ut i skogen och återkommer ofta till samma platser för fiske, göra eld och äta någon god korv eller ligga och lyssna igenom någon ljudbok samtidigt som man glor på stjärnor.
Finns ingen dunmadrass i världen som går upp mot en rejäl väldoftande granrisbädd och mat tillagad på brasa. Gärna övar jag mig med att tälja till t ex en sked istället för att bara ta sporken.
I samband med dessa aktiviteter får man oftare användning för kniven än när man går på en vandringsled med påsmat och gaskök.

Behoven beror på omständigheterna.

Tycker inte att man ska döma andras förhållande utrustning på basis av hur ens egna utevistelser ser ut. Tråkigt att se det hända.

 

[dePaul]

Tycker inte att man ska döma andras förhållande utrustning på basis av hur ens egna utevistelser ser ut. Tråkigt att se det hända.

+ 1

~Paul~

 

[seobserver]

Å andra sidan tåras mina ögon varje gång jag ser eldspräckta hällar, med risiga kojrester stå där markägaren säger den här har vi inte sett förut. De som tar sig rätt i naturen, våldför sig på naturen och gentemot ägarna. Vissa av spåren kommer att finnas kvar långt efter oss. Helt onödigt och bevisligen okunigt gjort.
Som behov har jag liten sax, men en vass kniv är go att ha med sig, speciellt en funktionell. Helt orationellt är att den skall vara vacker oxså.
Näver att torka till nästa tände är en grej som blir enklare med kniv. Men utan regnplagg vore vår gröna natur omöjlig att vistas i. Tak av något slag behövs för komfortabla läger och isolering mot marken behövs, även om temperaturen påstås stiga så fryser jag lätt om baken annars.
Friluftssovande utan sovsäck är i vår kalla del av världen inte någon hit. Borste är en svårimproviserad grej, vare sig det gäller snö eller hand/tandhygien. Gryta och kåsa likaså samt sked.
Tändstickor är vida enklare än bågdrill, flinta och fnöske, eldstål. Men det mesta går bara man har övat lite.
Utan att lämna spår.
go tur

 

[perdavid]

Å andra sidan tåras mina ögon varje gång jag ser eldspräckta hällar, med risiga kojrester stå där markägaren säger den här har vi inte sett förut. De som tar sig rätt i naturen, våldför sig på naturen och gentemot ägarna. Vissa av spåren kommer att finnas kvar långt efter oss. Helt onödigt och bevisligen okunigt gjort.
Som behov har jag liten sax, men en vass kniv är go att ha med sig, speciellt en funktionell. Helt orationellt är att den skall vara vacker oxså.
Näver att torka till nästa tände är en grej som blir enklare med kniv. Men utan regnplagg vore vår gröna natur omöjlig att vistas i. Tak av något slag behövs för komfortabla läger och isolering mot marken behövs, även om temperaturen påstås stiga så fryser jag lätt om baken annars.
Friluftssovande utan sovsäck är i vår kalla del av världen inte någon hit. Borste är en svårimproviserad grej, vare sig det gäller snö eller hand/tandhygien. Gryta och kåsa likaså samt sked.
Tändstickor är vida enklare än bågdrill, flinta och fnöske, eldstål. Men det mesta går bara man har övat lite.
Utan att lämna spår.
go tur

Så du menar att den som bär med sig en dyr, stor kniv inte har vett att bete sig i skogen? Kanske lite väl enkla slutsatser....
Naturligtvis finns det massor med saker som man behöver eller som gör livet i skogen bekvämare/säkrare.
Personligen gillar jag knivar, kan erkänna det och har inget problem med att använda dom jag har. Däremot eldar jag inte på hällar, kapar skog som inte är min eller lämnar outplånliga spår i skogen.

//Per

 

[seobserver]

Med alla dessa efterlämnade eldsår och ej rivna kojor, samt alla stolta knivhuggare måste det råda något slags missförstånd, för jag tror inte att skogsägare gör så hos andra.
Om det beror på behovet av stora knivar eller mindre av något annant får andra avgöra men hugger brukar man göra med huggande redkap och skära med knivar.
Av inlägg från skilda håll i skilda knivtrådar, inte bara på utsidan, framgår att knivhuggare blottar mycket mer än de avser stundom.
Vid behov brukas stora långa knivar när så behövs utan att hugga oftast.
Det samband du påstår ser inte jag men kanske du vet mer?

 

[monokrom]

Å andra sidan tåras mina ögon varje gång jag ser eldspräckta hällar, med risiga kojrester stå där markägaren säger den här har vi inte sett förut. De som tar sig rätt i naturen, våldför sig på naturen och gentemot ägarna. Vissa av spåren kommer att finnas kvar långt efter oss. Helt onödigt och bevisligen okunigt gjort.

Är det här en replik på det jag skrev? Naturligtvis finns det människor som inte har vett, men det har inte ett jota att göra med knivens existensberättigande att göra. Poängen var att kniven visst kan vara ett mycket användbart verktyg vid friluftsliv. Jag läser lite mellan raderna i ditt inlägg att du också poängterar detta genom att tala om underlag, skydd och värme. Funktioner som kan ordnas med en kniv, och framförallt kunskap, men sällan medelst liggunderlag eller ryggsäck.

Självfallet är det så att markägaren måste ha givit sitt medgivande och att man bör ha grundläggande kunskaper i hur man eldar. Om man kvistar rätt och kan en del om att gallra så gynnas alla parter.

Sen har vissa kanske en liten bit egen mark att slå runt på.

Ett bra sätt är att ha ett par ställen som man återkommer till. Där kan man då ha iordningställd eldstad och saker ordnade. Avtrycket i naturen blir litet och städat.

Med kunskap och respekt är ett "hands-on" engagemang i skogen ofta långsiktigt fruktbart. Likt det man fick lära sig i scouterna. Ett givande och tagande istället för att enbart passera förbi och passivt betrakta.

Jag blir också ledsen när jag ser ovett i naturen, men det betyder inte att jag kastar mig över närmsta scout och kräver att han överlämnar sitt kniv. Den viktiga punkten är förstås samförstånd med markägaren, men det tycker jag säger sig självt. Frihet under ansvar. Åter till ämnet.

 

[knotas]

swede 88 ek

diskret, lätt, håller sig vass, ligger klockrent i handen och så är den snygg, hehe ;-)
den åker alltid med, på fisketurerna men oftast är den med för att skala frukt på mina korta vandringar fast också självklart till grillpinnar och täljning vid elden.. skön avkoppling!