Vet inte om jag vågar göra inlägg i detta ämne, för det är så infekterat. men men. Med risk för att göra en lång tråd längre.
Det beror på vad man har för syfte med kniven. En vanlig fjällvandring klarar man sig egentligen helt utan kniv, men kan vara bra att ha pryl. Skall man bara öppna förpackningar eller kapa en tapebit räcker en pytteliten fällkniv. Vill man däremot kunna använda den att förbereda en brasa vill man ju ha lite större. Om jag vandrar i skogslandskap och främst tänker mig att använda till vid lägret för at fixa ved till en brasa, eller liknande vill jag ha en rejäl kniv. Jag varken fiskar eller tänker finsnida, men vill inte dra med en yxa eller såg, och då tycker jag att det måste vara upp till mig om min kniv är några cm länge än vad som är socialt accepeterat. Jag bär den diskret i packningen och tar fram den först när det är dags och jag springer inte runt och leker Rambo. Problemet är att om du föredrar en kniv med längre blad än 10 cm, blir man av alla "riktiga" och "rutinerade" friluftsmänniskor här, nedtryckt i skoskaften som mindre vetande.
Jag skulle förstå om det diskuterades tunnel- vs. kupoltält, eller kängor vs. stövlar och lågskor, men på alla andra områden är tolleransen större än när det kommer till knivlängden, kanske på någon sorts komplex, eller avundsjukegrund. Finns säkert någon psykolog som skulle kunna analysera det bättre.
Det fungerar ungefärsom Real housewife, om ni sett det. Där tål ingen av dom någon som är yngre eller snyggare än de själva, och kanske är det så i denna knivvärlden, att man vill framställa det som att alla som har länge knivblad än de själva gärna förlöjligas.
Konstigt är det i alla fall, att några cm stål kan orsakar så starka känslor.