Det här påminner mig om något jag skrev i fjällklubbens tidning för 32 år sedan.
"Självförankringar: Det råder allmän enighet om att man inte skall självsäkra sig i en enda bult eller kil. Det råder också enighet om att man skall arrangera självsäkringen så att belastningen vid ett eventuellt fall fördelas på förankringspunkterna även vid varierande riktning på belastningen. Men hur det senare skall lösas i praktiken är en öppen fråga. De i litteraturen beskrivna metoderna är komplicerade och används därför sällan. Här följer ett förslag som kan lösa problemet då man använder sig av två förankringspunkter.
Man förankrar sig "slakt" med en åttaknut, eller ett dubbelt halvslag, i den förankring som man tror är starkast. Om båda är lika starka väljer man den som ligger närmast. Därefter lägger man en bukt på den del av repet som ligger mellan repkamraten och den inkopplade förankringen, och för därefter bukten innanför bröstselen. Bukten fästes stramt med ett dubbelt halvslag i en karbin vid den andra förankringspunkten. På så vis kommer man att hänga i en vinkel på repet mellan förankringspunkterna. Vinkeln bör vara så liten som möjligt." (Fjällklubbsnytt, maj 1976)
"Självförankringar: Det råder allmän enighet om att man inte skall självsäkra sig i en enda bult eller kil. Det råder också enighet om att man skall arrangera självsäkringen så att belastningen vid ett eventuellt fall fördelas på förankringspunkterna även vid varierande riktning på belastningen. Men hur det senare skall lösas i praktiken är en öppen fråga. De i litteraturen beskrivna metoderna är komplicerade och används därför sällan. Här följer ett förslag som kan lösa problemet då man använder sig av två förankringspunkter.
Man förankrar sig "slakt" med en åttaknut, eller ett dubbelt halvslag, i den förankring som man tror är starkast. Om båda är lika starka väljer man den som ligger närmast. Därefter lägger man en bukt på den del av repet som ligger mellan repkamraten och den inkopplade förankringen, och för därefter bukten innanför bröstselen. Bukten fästes stramt med ett dubbelt halvslag i en karbin vid den andra förankringspunkten. På så vis kommer man att hänga i en vinkel på repet mellan förankringspunkterna. Vinkeln bör vara så liten som möjligt." (Fjällklubbsnytt, maj 1976)