Klätterknut?

Gick nyligen en klätterkurs och fick då lära mig hur man gjorde om man ville korta av repet och sedan sätta fast det igen i selen med en karbin. Man lindade repet över axeln flera varv sedan gjorde man en ögla som man knöt runt hela repbunten för att sedan fästa öglan i loopen på selen.
Jag undrar nu vad den heter då jag är lite osäker på om jag knyter den rätt, hoppas att ni förstår vad jag menar.
 
Kiwi coil heter denna teknik att korta av repet. Den kan bindas på lite olika sätt. Själv brukar jag inte dra repet genom säkerhetsloopen, utan direkt genom det uppcoilade (svensk översättning?) repet. Sen binds den av med en överhandknut och säkras med karbin i selen.

Kolla denna webbsida.
 
Som sjöman och icke klättrare så säger man helt riktigt "kvejl" eller coil som det troligen stavas.
Finns en uppsjö av olika sorter inom yrket.
Vanligt att använda är troligen "firemans coil" som den kallas i Lord Ashleys "Book of knots".
Då hamnar tampen i snygga bukter och blir lätt att kasta eller använda på annat sätt nästa gång.

En coil körs inte enligt gott sjömanskap över armbågen. Vilket är vanligt bland "landfolk".
Man gör den direkt på marken eller i handen (endast).

Man brukar säga att det är bara bönder som "kvejlar" sina tömmar med hjälp av armbågen.

Krans har jag aldrig hört innan. Man lär så länge man lever..:)

Ses i Liverpool.
 
Att kransa upp repet

är bra att kunna både som klättrare och båtmänniska men är faktiskt en teknik som är bra att tillägna sig även när man skall hänga upp en trädgårdsslang. Vitsen är att inte repet / slangen vrids och trasslar sig utan att bukterna samlas i handen utan att repet slangen tvinnas.

Om man virar runt armbågen så vrids repet ett varv för varje rundel. Inge bra!

Thure
 
Personligen låter jag slangen (wire eller annan tre eller fler slagen tamp) ta ett "omvänt" varv då och då. Helst ska det vara varannat varv. Då kan du med lätthet få ordning på din slang utan behöva vrida hela slangen eller få så kallade "kink" på densamma.

Om allt detta görs rätt kan man alltså lägga slangen på marken, ta den i rätt ända och gå iväg där du ska vattna tex. Slangen kommer löpa fint och ditt arbete påskyndas väsentligt.
 
Enligt en intresserad matros jag jobbade med så skulle tydligen ordet coil, kvejl eller som vi säger ombord kvajl, komma från norska språket (kveil). Ordet ska ha betydelsen ungefär "skjuta upp" (som i att skjuta upp tross i bukter). I en del sjömanslitteratur står det även att skjuta upp tross/kastlina istället för att kvajla.
 
Det stämmer säkert.

Jag kan inte historien om ordet i sig.
Det stämmer att man ibland använder ordet skjuta.

Nu finns det inte så många svenska matroser kvar i handelsflottan så tyvärr kommer både kunskap och uttryck sakta försvinna.

En fråga till er som klättrar. Varför används inte pålsteken vid klättring utan någon "special" knop vid säkring och annat?

Har en gång sett en bild på en flyende älskare som firade ner sig med hjälp av ett rep.
Det i sig var väl klokt.
Men han hade "toppförankrat" genom att lägga tampen runt ett träd för att sedan "låsa" den med hjälp av den tamp han klättrade i låg över änden som var runt trädet.
Författaren menade att friktionen mellan underlag och rep fixade ett säkert nedfirande.

När han sedan kom ner och belastningen på repen släppte så fick han ju repet med sig dessutom.
Naturligtvis helt livsfarligt men är det någon som testat?
 
Pålstek,

En fråga till er som klättrar. Varför används inte pålsteken vid klättring utan någon "special" knop vid säkring och annat?

Har en gång sett en bild på en flyende älskare som firade ner sig med hjälp av ett rep.
Det i sig var väl klokt.
Men han hade "toppförankrat" genom att lägga tampen runt ett träd för att sedan "låsa" den med hjälp av den tamp han klättrade i låg över änden som var runt trädet.
Författaren menade att friktionen mellan underlag och rep fixade ett säkert nedfirande.

När han sedan kom ner och belastningen på repen släppte så fick han ju repet med sig dessutom.
Naturligtvis helt livsfarligt men är det någon som testat?

eller Bulinknut, har egenskapen att inte vara säker vid inre belastning. Om man knyter in sig i selen med den och sedan av någon anledning, t. ex. för att säkra sig vid en standplats, klipper en karbin i den ring som bildas av repet i knuten och belastar densamma kan knuten öppna sig.

Vad beträffar sättet att fixera firningsrepet på finns en historia i boken "Sicherheit und Risiko in Fels und Eis" om någon som brukade praktisera metoden. Han slutade fira när repet lossnade sista gången...

Inget bra med andra ord...

Ciao!

Uffe
 
Pålstek

Har läst i nån knopbok som jag har hemma att pålsteket inte är att anse som säkert om de slås på kärnmantelrep, vilket ju används vid klättring.
Dessutom är tydligen inte pålsteket lika lätt att se om man slagit fel som överhansknopen i åtta som används vid klättring(iaf inte enligt den instruktören jag hade vid klippklätringskursen)

En brasklapp är ju att de finns nån variant på pålsteket som jag har hört används vid klättring(främst i USA). Om de är så eller om detta är ett misförstånd från min sida kan jag inte svara på.

/Anders
 

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg