Mask
Något som kan vara värt att tänka på vad gäller neopren är att den torkar långsamt och håller vatten (dreggel) rätt bra. Finns inget oskönare än att dra på sig en lagom slibbig neoprenmask om morgonen, klaffs! Med två masker att byta mellan eller en tunn och snabbtorkande balaclava under, känns det genast lite fräschare.
Dessutom om det blir riktigt kallt och blåst kan den våta masken frysa fast i ansiktet. Där är som redan sagts kombinationen av mask och strut faktiskt en riktig höjdare. Det bäst fungerande pälsbrämen ska tydligen vara från fjällräv, är den tillräckligt utrotningshotad?
Vill man vara extra expeditionsbetonad av sig kan man ha en plastmask a la motorcross framför neoprenmasken som en extra vindbreaker.
Jag har Gators mellan neoprenmask men rekomenderar den inte eftersom karborrelösningen i nacken är en aning klumpig, svårt att stå upp och titta på norrsken med den på.
Skalkläder
Fördelen med GTX o liknande är att man slipper torkproblemet. Är man genomsvett när man stannar tar man bara av sig jackan, låter svetten frysa, skakar av jackan och vips har man en torr och fin jacka igen. I liknande situation skulle bomullsanoracken bli till ett ispaket.
Fördelen med icke membran är att det är skönare =)
Tunnare syntetställ, ex Norröna Sydpolen, funkar bra utan att bli totala ispaket, och är enligt mig det absolut bästa alternativet vid riktigt kalltväder och lugnare tempo då kondensationspunkten hamnar en bit innanför skaljackan. ITAB har en kopia av Sydpolen för inte allt för dyra pengar.
På benen kör jag GTX bibs rakt av, med eller utan damasker beroende på snödjup.
Förstärkning
Jag skulle aldrig lämna dunjackan hemma vintertid.
Ett måste när man slår läger och donar.
Är det tillräckligt kallt använder jag hemgjorda handleds- och knävärmare. Handledsvärmarna är även bra för att motverka effekten av klumpiga jackmanschetter som gör att tröjärmarna klättrar långt upp på undearmarna. Inte kul när ledvätskan blir för viskös och fingrarna slutar fungera.
Mina erfarenheter av vinterturer kommer uteslutande från när jag bode på Svalbard.
Något som kan vara värt att tänka på vad gäller neopren är att den torkar långsamt och håller vatten (dreggel) rätt bra. Finns inget oskönare än att dra på sig en lagom slibbig neoprenmask om morgonen, klaffs! Med två masker att byta mellan eller en tunn och snabbtorkande balaclava under, känns det genast lite fräschare.
Dessutom om det blir riktigt kallt och blåst kan den våta masken frysa fast i ansiktet. Där är som redan sagts kombinationen av mask och strut faktiskt en riktig höjdare. Det bäst fungerande pälsbrämen ska tydligen vara från fjällräv, är den tillräckligt utrotningshotad?
Vill man vara extra expeditionsbetonad av sig kan man ha en plastmask a la motorcross framför neoprenmasken som en extra vindbreaker.
Jag har Gators mellan neoprenmask men rekomenderar den inte eftersom karborrelösningen i nacken är en aning klumpig, svårt att stå upp och titta på norrsken med den på.
Skalkläder
Fördelen med GTX o liknande är att man slipper torkproblemet. Är man genomsvett när man stannar tar man bara av sig jackan, låter svetten frysa, skakar av jackan och vips har man en torr och fin jacka igen. I liknande situation skulle bomullsanoracken bli till ett ispaket.
Fördelen med icke membran är att det är skönare =)
Tunnare syntetställ, ex Norröna Sydpolen, funkar bra utan att bli totala ispaket, och är enligt mig det absolut bästa alternativet vid riktigt kalltväder och lugnare tempo då kondensationspunkten hamnar en bit innanför skaljackan. ITAB har en kopia av Sydpolen för inte allt för dyra pengar.
På benen kör jag GTX bibs rakt av, med eller utan damasker beroende på snödjup.
Förstärkning
Jag skulle aldrig lämna dunjackan hemma vintertid.
Ett måste när man slår läger och donar.
Är det tillräckligt kallt använder jag hemgjorda handleds- och knävärmare. Handledsvärmarna är även bra för att motverka effekten av klumpiga jackmanschetter som gör att tröjärmarna klättrar långt upp på undearmarna. Inte kul när ledvätskan blir för viskös och fingrarna slutar fungera.
Mina erfarenheter av vinterturer kommer uteslutande från när jag bode på Svalbard.
