Katt på fjällvandring

[grodanbolle]

Hej Anna! Jag tror inte att katten kändes sig kall, utan det var nog mer för att blev för lite "action" när jag satt och filosoferade över fjällvärldens oerhörda majestät. Och strax ovanför oss hade vi en renhjord, och jag tror att Morgan kände vittringen och ville hälsa. Tyvärr gick renarna undan när vi kom, och jag vågade inte släppa katten fri om han skulle börja jaga och skingra den stora hjorden. Morgan är ganska tuff när han sätter igång.

Det är bra att ha en katt som kan försvarar en mot Björnar.

http://www.youtube.com/watch?v=gi7tN2rjQcc&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=Nb4iwv5flZo&NR=1

 

[avslutat medlemskap 1003]

Fortsätter med ett till klipp om katter och nallar

Katt misshandlar nalle

 

[Weranda]

Trygg lägerplats!

Vår katt är bättre utrustad, och skulle nog förvarna oss om det fanns någon björn i närheten. Men jag tror inte att en björn skulle våga sig på en katt. En hund cirkulerar kring en anfallare, medan en katt sätter in en stöt där det känns allra mest. Dess smidighet är oöverträffad.

Andra övernattningen i juli -08, gjordes en bit upp på sluttningen av Murtsertoppen. När Morgan vaknade på morgonen, blev han väldigt intresserad av den lilla fjällbäcken utanför lägret. Tyvärr missade jag att fotografera honom när han helt obekymrat plaskade i vattnet och tvättade tassarna. På bilden är det en fluga som fångat hans intresse. Den sitter på stenen framför.

 

[Weranda]

Det okuvliga!

Tack, Betula P, för länken till de fantastiska bilderna på You-Tube. Snutten på 0:04 var fantastisk, och ett stöd för uppfattningen att katten är naturens mest fulländade skapelse. Att jämföra en civiliserad hund med en katt, är som att jämföra en roddbåt med en hangarkryssare.

 

[tiddelipom]

Kul tråd!
Jag har själv varit kattägare under många år och även tagit min katt med ut på skogspromenader. Det slutade alltid att det var hon som var ute på skogspromenad med mig.
Med katt på fjällvandring så blir behovet av markerade leder ... det vi tvåbenta kallar markerade ... betydligt mindre. Det blir nog en hel del kattbärande om ni ska följa uppgjorde färdvägar.

Jag kan inte låta bli att låta tankarna gå till en av mina favoritförfattare, engelska Les Barker. I sin "Guide cat for the blind" går en av stroferna "... and one thing is for certain, the right place for a blind is not half way up the curtain".
Kanske ett bra litteraturtips

 

[Weranda]

Med katt på fjällvandring så blir behovet av markerade leder ... det vi tvåbenta kallar markerade ... betydligt mindre.

Det är märkligt att du nämner detta, för jag och min fru följer nästan aldrig några leder på våra fjällvandringar, eftersom det inte finns några dit vi tänkt oss. Drottningleden i Hemavan var bara en startpunkt, som vi strax lämnade, liksom partier av Kungsleden.

I dagens SvD finns en artikel, "Filosofen som drabbades av kattens blick". Jag försökte infoga dess URL, men det verkar vara för många bokstäver. Det fattades ett _
http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_2558115.svd

 

[rimn]

Jag tycker att det verkar alldeles underbart att få vara i fjällen med sin katt. Men hur långt går ni per dag och är katten alltid så villig att bli buren?

Min katt låter mig bära honom ytterst korta stunder, och inte vill han gå särskilt långt heller. Han tenderar att vända och springa tillbaka till sedan tidigare känd mark efter en cirka 100 meter. Jag är övertygad om att han skulle hålla sig kring mig och tältet om vi var ute och tältade (han springer ofta lös ute och kommer alltid hem samma dag som han blivit utsläppt), men jag skulle inte få honom att promenera iväg från rastplatsen hur som helst. Han skulle nog helst hänga vid tältet och spana på flygfän.

 

[Weranda]

Underbart är långt?

För att förstå Morgan Nilsson måste man nästan träffa honom. Hans blick är väldigt djupsinnig, och han har en mängd läten för olika situationer.

En katt kan naturligtvis aldrig gå som en hund eftersom den har en egen vilja. Men den går att jämka samman, och Morgan trivs också med att bli buren i en väska ovanpå ryggsäcken. Det är nästan nödvändigt under mer målmedvetna förflyttningar.

När vi väl nått intressanta partier, får katten vara "halvfri" i sin sele. Det uppstod en dråplig situation, när vi mötte en renhjord. Jag hade gett ganska mycket för att få släppa lös Morgan, men vi vågade inte. Renarna betraktade nyfiket den ytterst ovanliga besökaren på deras territorium, men genom att de såg oss gick de sakta undan. Katten var nog lika nyfiken, och verkade lugn och behaglig i sina rörelser. Han kände nog att renarna var "snälla".

Vi gick bara två dagar i fjällen när snön hindrade oss från att nå Tärnaglaciären. Därefter följde en märklig resa genom Norge och ner till Jämtland. Katten var med hela tiden, och stannar inte den här tråden, skall jag visa ytterligare några bilder.

 

[rimn]

Varför släpper ni inte katten lös när ni rastar?

Jag vet inte hur min katt skulle ha reagerat idag, när han är vuxen, men som kattunge fick han en gång syn på tre rådjur som förirrat sig in på det område som han redan då betraktade som sitt territorium. Han började smyga på dem, precis som ett lejon som förbereder ett anfall. DET såg dråpligt ut

Hursomhelst, OM min katt skulle acceptera att bli buren i en ryggsäck eller nåt liknande så skulle jag aldrig tveka att ta med honom på en fjällvandring. Jag tycker att det verkar vara helt super. Bara en sån sak som att ni slipper kattvaktsproblemet...

 

[Weranda]

Naturligtvis får Morgan gå lös av och till när vi rastar, men en av orsakerna bakom den här "tråden" är att få lite råd och tips kring kattpromenader i fjällen. Men det verkar som om vi själva är pionjärer, och då blir det svårare. Våra erfarenheter är dock så positiva, att vi rekommenderar katt som sällskap, främst därför att den är så suverän och tålig och rolig. Vi har verkligen skrattat under våra vandringar.

 

[grodanbolle]

Varför släpper ni inte katten lös när ni rastar?

Jag vet inte hur min katt skulle ha reagerat idag, när han är vuxen, men som kattunge fick han en gång syn på tre rådjur som förirrat sig in på det område som han redan då betraktade som sitt territorium. Han började smyga på dem, precis som ett lejon som förbereder ett anfall. DET såg dråpligt ut

Hursomhelst, OM min katt skulle acceptera att bli buren i en ryggsäck eller nåt liknande så skulle jag aldrig tveka att ta med honom på en fjällvandring. Jag tycker att det verkar vara helt super. Bara en sån sak som att ni slipper kattvaktsproblemet...

Man undrar hur katter är funtade?

Visst en räv..

http://www.youtube.com/watch?v=7xjjSUA4AGU&feature=related

björn än en gång

http://www.youtube.com/watch?v=pOX4tgfDNIk

http://www.youtube.com/watch?v=ehlPDVNbUio&NR=1

Jag hade en katt som attackerade en golden retriver från en stor sten. Han flög på den från sidan och satte klorna i ryggen och hunden satte iväg tjutandes utan att ens förstå vad som hände. Helt galet..

 

[Weranda]

Egentligen skall jag kanske inte svara på detta inlägg, men en katt är ganska logisk, och sätter den klorna i en hund, finns det säkert något tungt vägande skäl.

För egen del var vi ganske nyfikna på hur Morgan skulle reagera inför mötet med en fjällämmel. Tyvärr fick vi inte uppleva detta trots att det fanns oerhörda mängder spillningar i skrevor och raviner, men tydligen hade lämlarna lämnat området. Vår katt var heller inte så intresserad av fåglar, utan ägnade dem förstrött intresse, vilket gladde oss.

Genom att vi vandrade i starkt solsken, ville Morgan gärna uppsöka skuggan i skrevor och håligheter, och mer än en gång fick vi dra ut honom i bakbenen under glada tillrop. Sol i fjällen är ingen höjdare för en svart katt.