Kan man vara sig själv idag?

[Korallaven]

Med jämna mellanrum får man höra om hur utseendefixerat dagens samhälle är, hur ungdomar i skolan måste ha rätt kläder, rätt skor, rätt utseende osv för att accepteras.
Men samtidigt hör man ibland också motsatsen; att man idag kan vara "nördig" eller "flummig" i och samtidigt accepteras i högre grad än för säg 10 år sedan.
Så, jag undrar: vad tror ni är sanningen av dessa två påståenden?
Accepterer vi i högre grad människor som de är i dag eller är det tvärtom?

 

[68678]

Att det räcker med modekläder för att passa in är ingen garranti och att en person som har litet udda stil och intressen, per automatik blir utanför, stämmer inte heller. Det har alltid funnits individer med lite udda och egna stilar som ändå passat in och blivit respekterade, samtidigt så finns det personer som trotts att dessa bär de senaste i modeväg inte blir accepterade av sin sociala omgivning. Verkligheten är inte så enkel för då hade det inte blivit sådana problem som det trots allt är ibland. Du har ju själv i din frågeställning påpekat de mycket förvirrande och tvetydiga budskap som människor utsätts för och för unga människor som dessutom bär en osäkerhet innom sig blir ju detta väldigt jobbigt. Så som svar på din fråga så tror inte jag det är någon mer skillnad idag än för 10 år sedan då det inte skett någon mämnvärd förändring de senaste 30 -35 åren (då jag själv var mellan 11 och 16 år gammal) och jag tror inte att detta är något som kommer att förändras mycket under tid men att vara sig själv är, har, och kommer alltid att vara det bästa!

 

[-Patric-]

same shit.. alla bär uniformer, alla har alltid burit dem.. människan har smyckat sig för att visa tillhörighet sedan vi bodde i grottor.. dom som inte förstått de sociala koderna eller inte haft förmågan har hamnat utanför.. de senaste par hundra åren har det dessutom funnits en monetär inverkan..

 

[Karolina P]

Kom att tänka på tv-serien Söder om Folkungagatan (http://www.kanal5play.se/program/472772441/artikel/481104607#!/play/program/322002/video/512132327). Där försöker alla desperat hitta sin egen nisch för att vara lite udda, men inte alltför udda för att inte passa in...

Det är svårt att passa in. Vet fortfarande inte om jag gör det men jag har lärt mig det sociala spelet. Om alla skulle vara "sig själva" hela tiden så skulle vårt samhälle nog få svårt att fungera. Se bara på hur "allmänheten" reagerar på det/den som är avvikande (och då menar jag inte straffbart avvikande utan bara udda...) Är det inte hemskt så är det fascinerande och ska göras reportage och dokumentärer om det.

Jag trivdes i skolan...tills vi flyttade och jag hamnade i en klass där det var udda att tycka att det var kul i skolan, att man ville lära sig. Det är inte lätt att vara utanför som 10-åring, man måste vara stark då. Jag orkade, andra gör det inte. Värre blev det delvis eftersom jag inte lekte som alla andra tjejerna - jag trivdes bäst bland killarna som härjade runt i skogen och klättrade i träd, besteg enorma klippor och byggde dammar vid bäcken. Men jag fick vänner - killar som inte var lika dömande som tjejerna. Och de tog mig med in i deras värld av idrotter och aktiviteter. (Om det inte varit för bästa kompisen A så hade jag aldrig fått chansen att uppleva fjällen.) Och så blev jag ytterligare lite udda i form av "killiga" intressen och så småningom ett mera manligt yrke.

Nu som vuxen är jag udda när jag själv väljer det. Man får blickar av grannarna när man tältar med barnen på gräsmattan på baksidan. Eller av andra föräldrar när man tjutande av skratt kastar sig utför pulkabacken på grabbens snowracer. Eller varför inte när jag luftar en längtan om att få sitta för mig själv på en stubbe i skogen och bara vara.

Så min idé är att man kan vara sig själv idag - men det kan kosta på. Orkar man ta den kostnaden så kan man vara lycklig i att vara udda...

 

[Tapio_ut]

Halaj!

Har dålig koll på ungdomen idag, men om jag fattat rätt så finns det väldigt många fack idag, som man har att välja på att placera sig i.
När jag växte upp på 80-talet fanns det bara två: antingen var man hårdrockare eller så var man syntare. Gränserna var stenhårda. Kolla bara här: http://www.youtube.com/watch?v=4pW-whxUqB4

//T

 

[Anglarn]

Som konservativ, heterosexuell man som anser att kärnfamiljen och ett bärande gemensamt fundament i samhället är något eftersträvansvärt så är det inte så lätt.
Man är den udda, den som sticker ut. Den som förskolepersonalen viskar om då de inte uppskattar mina frågor om deras genuspedagogik.

Nej, det är fan inte lätt att vara avvikande i dagens Sverige. Långt ifrån.

 

[Tapio_ut]

Som konservativ, heterosexuell man som anser att kärnfamiljen och ett bärande gemensamt fundament i samhället är något eftersträvansvärt så är det inte så lätt.
Man är den udda, den som sticker ut. Den som förskolepersonalen viskar om då de inte uppskattar mina frågor om deras genuspedagogik.

Nej, det är fan inte lätt att vara avvikande i dagens Sverige. Långt ifrån.

Halaj!

Du; du är så mycket svennebanan man bara kan bli.

Visst, det är inte uppfattningen man får i media. Grejen är den att det finns en massa skitnödiga södermalmhipsters som får, av någon outgrundlig anledning, utrymme i media att ventilera sina skitproblem och hen-debatter och andra fjollerier.
Det som du uppfattar som normen i samhället är normen bland metrosexuella hippa stadsmänniskor. Det är inte normen i övriga Sverige.

//T

 

[tompa_m]

Jag tror faktiskt det är enklare att hitta sin plats och känna tillhörighet idag än förr.
Tack vare internet har världen krympt och även om du må vara ensam på skolan om ditt särintresse så är du inte ensam i världen, och det finns forum för precis allting där man kan "umgås" med likasinnade.

 

[Anglarn]

Halaj!

Du; du är så mycket svennebanan man bara kan bli.

Visst, det är inte uppfattningen man får i media. Grejen är den att det finns en massa skitnödiga södermalmhipsters som får, av någon outgrundlig anledning, utrymme i media att ventilera sina skitproblem och hen-debatter och andra fjollerier.
Det som du uppfattar som normen i samhället är normen bland metrosexuella hippa stadsmänniskor. Det är inte normen i övriga Sverige.

//T

Det är normen i det offentliga Sverige. Det är den norm jag möter i skolan och förskolan. Vilka befinner sig ca 35 mil från söder. Så där blir alltså jag den som är udda. Och det är fan inte enkelt, eftersom jag, till skillnad från uppenbarligen alla andra föräldrar, ifrågasätter allt trams.

...jag är alltså den som skiljer sig från normen. Om sen många andra håller med mig hemma vid sitt köksbord blir rätt ointressant. Jag är den avvikande.

 

[nermander]

Nu verkar ju diskussionen mest ha spårat in på den så kallade "PK-biten", men det finns många många andra exempel på att det inte fungerar att vara "som man vill".

Ska man köpa bil och går in på en bilfirma så hittar man inte särskilt många bilsäljare i shorts, T-shirt och rastaflätor.

Jag inbillar mig att de allra flesta INTE är sig själva på jobbet. Man vill inte riskera att stöta sig med kollegorna eftersom man kommer att vara tvungen att jobba med dem en längre tid. Så man presenterar en lite polerad bild av sig själv och håller inne med kontroversiella grejer (kan vara såväl åsikter som beteenden eller intressen).

I kompiskretsen är det samma sak fast tvärtom, där VILL MAN fortsätta vara kompis med kompisarna så man vågar kanske inte visa upp sitt rätta jag där heller.

 

[grodanbolle]

Fördomar är mänskligt.

Sedan beror det på vad. Homosexualitet är mer accepterat idag än tidigare.

 

[Tapio_ut]

Det är normen i det offentliga Sverige. Det är den norm jag möter i skolan och förskolan. Vilka befinner sig ca 35 mil från söder. Så där blir alltså jag den som är udda. Och det är fan inte enkelt, eftersom jag, till skillnad från uppenbarligen alla andra föräldrar, ifrågasätter allt trams.

...jag är alltså den som skiljer sig från normen. Om sen många andra håller med mig hemma vid sitt köksbord blir rätt ointressant. Jag är den avvikande.

Halaj!

Kan ju vara så att de flesta föräldrar tycker som du. De orkar bara inte ta striden.
Får också säga att med svennebanan menade jag absolut inte något nedsättande, utan bara att du antagligen inte ligger så långt från normen bland gemene man som du tror.

//T