Det stämmer. Jag har förvisso bara ögnat genom förundersökningen, men det anges att deltagarna skulle bottna längs den tänkta banan. Även anges det ringa djupet i kombination med många grynnor och sjunkna trädstammar skulle ställa till problem för en följebåt och därför var följekanoter bättre.
De tre konfirmander som räddades var sist ute på banan och genade via Oxholmen för att ta en kontroll. På väg från ön ökade vinden och de orkade inte paddla in till land utan drev en bit innan de välte.
En av pojkarna uppger att de träffade en ledarkanot på banans bortre del som uppmanat dem paddla nära land. Oxholmen var en del av banan, men en ö några hundra meter ut från land.
Räcker det med uppmaning om att paddla nära land om man inte definierar vad man avser med nära?
Oxholmen kan anses vara nära land och vägen dit kan anses vara nära land, men beroende på ruttval, omständigheter och rimligen tänkbara scenarion kan den anses vara för långt ute. Eftersom man uttryckligen nämnde att punkterna längs rutten kan tas i valfri ordning så borde man absolut också ha beaktat alla tänkbara genvägar mellan punkterna och beaktat hela det området inklusive felmarginaler som verksamhetsområde. Hade man velat begränsa verksamhetsområdet hadde man kunnat sätta upp andra regler t.ex. beträffande ruttval och i vilken ordning de olika punkterna besöks.
Kan man lämna deltagarna utan uppsikt?
Framför allt då ungdomar var inblandade och vattnet var kallt borde arrangörerna ha sett till att hela verksamhetsområdet var kontinuerligt under uppsikt genom att placera ut följekanoterna på strategiska ställen längs rutten och dessa borde ha varit utrustade så att de effektivt kan kommunicera sinsemellan och hjälpa ifall någon välter. Det verkar ju inte som om det var brist på hjälpledare under lägret, men var det rätt att de utvalda som närvarade vid paddlingen deltog i tävlingen i stället för att uttryckligen övervaka den?
Jag har också bara ögnat genom förundersökningsprotokollen men jag fick en uppfattning om att arrangörerna var dåligt informerade och dåligt förberedda, likaså deltagarna som dessutom upplevde ett visst tryck att delta så att kanske alla som hade tvivel inte vågade säga ifrån och avstå från aktiviteten. Inte menar jag att alla arrangörer ska vara toppskolade och alla deltagare ska gå kurs före aktiviteten, någonstans måste man ju kunna börja, men aktiviteten i sig ska anpassas till övervakarnas och deltagarnas förmågor. Ju mindre förberedelser, handledning, instruktioner och utrustning desto anspråkslösare aktivitet - men nu verkade balansen mellan dessa faktorer tynga fel.
Vädret före aktiviteten kom igång beskrevs som varierande och långt från det optimala. Även om man uppskattade vädret vid startpunkten som acceptabelt för stunden och inväntade bättre väder borde man på basen av tidigare observationer varit förberedd även på snabba förändringar mot det sämre.
Borde man helt ha avstått från verksamheten vet jag inte, men man borde ha anpassat de planer man hade till rådande omständigheter, insett riskerna och strukit punkter från banan så att alla hålls på grunda vatten nära land så att de kunde var som helst snabbt avbryta verksamheten utan att bli strandsatta t.ex. på en holme utan hjälp eller skydd.
Det lutar nog mot fällande dom, men vart på skalan man landar vågar jag inte spekulera.
