Lös kajak på biltaket
På väg hem från jobbet idag, E4-N strax söder om Jönköping kom jag ikapp en svart bil med en svart Nelo tävlingskajak på taket. Det såg tveksamt ut redan bakifrån. Han hade takräcken med skumplaströr, inga vaggor och inga rep i för eller akter och ganska kort mellan bågarna. När jag kört om och tittade i backspegeln såg jag hur kajaken viftade, fören måste ha pendlat inom en radie på 15-20 cm i lodriktning och 30-40cm i sidled. Kajaken satt alltså rejelt snett på taket och pendlade så att den ögonblicket efter satt diagonalt åt andra hållet.
Jag gick ut på vägrenen och släppte om honom, samt ett gäng bilar innan han kom ikapp. När han körde om tutade jag och pekade först uppåt och försökte sedan visa kajakens rörelse med armen. Efteråt helljusblinkade jag intensivt, körde om honom och upprepade tutandet och viftningarna.
Han tittade på mig med tom blick och svängde INTE av vid nästa avfart.
Förstod han inte eller brydde han sig inte?
En Nelo är väl inte speciellt billig. De rörelsena bör slita hårt på skrovet. Tappar han den lär den gå sönder, inte heller kul för den som ligger bakom och får den i vindrutan. Böter, samvete, säkert indraget körkort. Om någon gjort så mot mig hade jag stannat så fort som möjligt och sett över bilen efter fel. Lös taklast, lös last på släpet, lysen som lossnat och hänger i kablarna, dörr eller lucka som inte är helt stängd, något som hänger ut och är klämt i en dörr. Ja vad som helst, jag hade varit säker på att något varit fel och så fort som möjligt försökt ta reda på vad.
I mitten på nittiotalet jobbade jag på ett litet lager (Enda anställda) och körde även deras budbil. I södra delrana av Norrköping eller Linköping, minns inte vilket, helljusblinkade jag åt en bil. Så fort vägen tillät körde jag om och prejade in henne. Hon stannade bakom mig, men satt kvar i bilen. Jag gick förbi förarplatsen och bort till bakluckan och hämtade hennes handväska som stod rakt över förarplatsen när jag påbörjade jakten. Sedan gick jag tillbaka och höll upp den vid sidorutan. Hon vevade ner rutan, slet åt sig väskan och körde snabbt upp rutan igen. Vad jag minns sade hon inget, men hon skakade ordentligt. Hon stod kvar på vägrenen så länge jag såg henne i backspegeln, stackarn måste ha blivit totalt skräckslagen.