Känna sig säker i skogen?

[friluftsbruden]

Hur ska ja göra för att känna mig säker i skogen? Innan när jag hade häst och red i skogen så kände jag mig aldrig rädd. Gick även väldigt mycket i skogen när jag hade hund och då kände jag mig säker. Men när jag är själv blir jag extremt nojig, tänker att det ska komma fram en flock med vildsvin och jaga mig 🫣 jag älskar skogen och vill hitta tillbaka till den härliga känslan som skogen gav mig innan.. några tips?

 

[smux]

Tycker inte du behöver vara ett dugg orolig för att vistas i våra skogar. De flesta djur vi har här i vårt land är mer rädda för dig än tvärtom. Så ut och njut av vår vackra natur🙂
De farligaste djuren vi har går nog tyvärr på två ben😉

 

[HasseQ]

Det är nog bara att ge sig ut och vandra långa rundor. Ingen egentlig skillnad om man rider eller har med en hund, jag skulle gärna vilja se lite mer djur och vildsvin & älgar osv, men det är ju väldigt svårt att få syn på dom.

 

[Malmstroem]

Börja jaga…

Då kommer du att märka att vilda djur allra helst håller sig långt ifrån dig. Det gäller även vildsvin. Det är oftast inte så lätt att komma nära.

Det finns ingen objektiv anledningen att vara rädd för vilda djur i Sverige. Sannolikheten för att få problem med älg, björn, vildsvin eller varg är extrem låg. Bilresan ut till marken är farligare.

 

[Karolina P]

Hej friluftsbruden!
Är det just vildsvin som du oroar dig för? I så fall skulle jag lära mig så mycket som möjligt om dem! Om man lär sig vilken miljö som djuret gillar kan man undvika det. Vet man vilken tid som djuret är aktiv så kan man välja annan tidpunkt osv. Där jag bor finns det mycket spår av vildsvin, ser uppbökad mark varje gång jag är ute i skogen. Men aldrig några djur för att jag är ute vid annan tidpunkt än dem… När jag var yngre genade jag ofta genom en lövskog vid skymning och gryning. Det hände faktiskt vid ett tillfälle att jag blev jagad av en sugga när jag hamnade mellan henne och hennes kultingar. Men det var en ljus sommarskymning när de bökade vid sin favoritplats under träden efter något gott att äta…

Finns det någon skog du känner dig trygg i? Skulle det kännas bättre i skogsbrynet? Mitt på dagen i starkt solljus? Du kanske kan börja där du känner dig säker och ta dig längre in?

 

[Malmstroem]

Hade suggan jagat dig hade den med stor sannolikhet hunnit ikapp...

Den kan mycket väl ha sprungit mot dig ett tag, det är inte samma sak som att jaga.

För att se till att det också finns mat till veganer ägnar jag en del tid att jaga vildsvin på åkrar för att rädda skörden för bönderna (och därmed även de som sedan äter vegetabilierna). Vi behöver inte gå in på exakt hur många -- men det rör sig om tvåsiffrigt antal vildsvin som jag avlivat under senaste året.

När ett vildsvin känner vittringen av en människa springer det åt andra hållet. De fall där människor i Sverige skadats av vildsvin är det vid eftersök av skadade vildsvin. Det finns en orsak att jag använder skyddsbyxor. Jag har även fått en av hundarna snittat av vildsvin.

Om du inte går på eftersök efter skadade vildsvin finns det ingen objektiv anledning att oroa sig för vildsvin. Jag har både statistik och personlig erfarenhet bakom det påståendet.

 

[Karolina P]

Och detta är min erfarenhet. Den hann ikapp mig, trots att jag cyklade. Jag kom undan genom att klättra upp i ett träd. Hon gick argt nedanför i minst en kvart, buffade lite på cykeln. Grisarna där var relativt vana vid människor och de satte ofta efter lösspringande småhundar. Jag kom ju mellan henne och kultingarna så visst fan jagade hon mig! Det blev till slut ett så pass stort problem med de ilskna grisarna att man satte två jägare på pass och sköt ett par stycken. Det tog några år men sen var de tillbaka igen, denna gång dock något mer skygga…

Men som sagt, jag är inte rädda för dem. Det var ju jag som var på fel plats…

 

[Malmstroem]

Vi har tydligen olika erfarenheter. Jag har fortfarande inte behövt klättra upp i ett träd vid möte med vilda djur. I min omgivning så har vi valt att öka jakttrycket när det blir för många vildsvin. Det kan vara anledningen att de håller sig långt ifrån människor.

Statistiken är dock helt klar. Det är ännu ingen människa som inte jagar som blivit skadad av vildsvin i Sverige.

 

[Karolina P]

Grisarna kanske känner skillnad på 14-årig, lätt mörkrädd, ensam tjej på allt för stor cykel och en vuxen man på pass 😏 Sen var de här grisarna som sagt tillvanda vid människor, kanske beter de sig annorlunda då?

Det jag ville säga var att om man kan saker om det som skämmer en så kanske det bli mindre skrämmande…

 

[Malmstroem]

Ja, för mig är det inte så mycket att sitta på pass. Det är oftast rörlig jakt under natten när det är helt mörkt som jag är ute. De är då vildsvinen är ute, och skyddsjakten blir mer effektiv då -- det handlar om att hitta dem. Vi har vid tillfälle haft upp mot 50 vildsvin ute på en åker. Det blir inte så mycket kvar av grödorna om det inte hanteras -- och det hanteras genom att skjuta bort en del grisar.

Jag kan inte säga att jag är speciellt mörkrädd. Jag är helt övertygad om att jag är den farligaste varelsen som är ute och går i området.

Jag håller helt med dig om att kunskap minskar obefogad rädsla. Jag är inte rädd för vildsvinen även om jag träffar på dem under natten. Den tyngsta för året var en galt på 163 kg. Naturligtvis är det inte någonting jag vill börja bråka med -- men även den försöker undvika människor om den kan. Kunskap, respekt och rädsla är inte nödvändigtvis samma sak.

 

[Elvah]

Jag känner igen känslan. När jag stöter på djur är det med skräckblandad förtjusning och mest skräck. Jag är inte den som tar upp kikaren. Tvärtom. Mötte två älgar rätt nyligen. Först hoppar man ju till för de dyker ju alltid bara upp där när man går och tänker på annat, alldeles tysta mitt bland träden och skrämmer skiten ur en! Hjärtklappningen!! Jag gick rakt ut i riset i en båge runt älgarna, som stod helt stilla och bara stirrade på mig. Riktigt creepy. Jag försökte hålla dem lugna: "Så ja fina små älgarna, gå någon annanstans nu..." De stirrade. Jag fastnade i det där riset och klev omkring på stället, och svor hysteriskt (men med skenbart lugn röst för att inte uppröra älgarna). De stirrade. Jag kom till slut vidare, fortfarande med hjärtklappning. Ute på stigen igen vände jag mig om och såg dem börja äta på någon gren igen. De hade tagit ner kikaren.

 

[HasseQ]

Den här snubben är inte rädd iallafall....

Arg björn, orädd farbror. - YouTube