Kängor eller trailskor?

[packåsna]

Den stora skillnaden mellan vikt i ryggsäcken mot vikt i skon är att foten måste accelereras från stillastående till ungefär dubbla vandringshastigheten (E = m * v kvadrat / 2) för varje steg man tar, medan en vikt i ryggsäcken rör sig med relativt konstant hastighet. Lite energi går åt att flytta vikten i verikalledd i bada fallen ( E = m * g * h).

Det går åt mer energi när man har vikten på fötterna men vilket man upplever som jobbigast beror förstås på ett antal andra faktorer.

Såklart! Och jag glömde förstås också att räkna in kroppens verkningsgrad i det hela Så räknar vi med accelerationen (antagen vandringshastighet 6 km/h) och verkningsgrad 25 % får vi att kroppen behöver i storleksordning 100 kcal/dag för varje kilo extra på fötterna. Det låter lite mer rimligt.

Om det inte var uppenbart så var tonen i mitt inlägg till hälften skämtsam Kroppen är komplex...

 

[vadior]

Jag känner skillnaden I tröttheten mellan att vandra i kängor och i lätta skor. I kängor är jag helt slut efter 4 timmar. Det tar verkligen stop. Jag får ont fötterna, bli matt i kroppen och hjärnan slutar funka. Hur många gånger struntade jag ta den fina omvägen eller topptur bara pga tröttheten jag upplever. Annat när jag går i lätta skor. Samma pckning, samma terräng men jag orkar mycket mer, upp till 12 timmar utan att egentligen bli riktigt trött.
Dilemman är markvätta. Och då menar jag smältvatten, myrar, ständiga vad. Det bli kallt snabbt och obehagligt.
Just nu provar jag ut en mellanting, ett par barfotakängor i läder. Förhoppning är att jag slipper värsta vätan och kylan och får lätta steg.
Problem med fötterna har jag men de är ursprungna ur skor, skor, i alla fall för kvinnor, är för tok för smala framförallt i tårna. Efter 40-50 år tortyr får man problem.

 

[nicko_]

Jag känner skillnaden I tröttheten mellan att vandra i kängor och i lätta skor. I kängor är jag helt slut efter 4 timmar. Det tar verkligen stop. Jag får ont fötterna, bli matt i kroppen och hjärnan slutar funka. Hur många gånger struntade jag ta den fina omvägen eller topptur bara pga tröttheten jag upplever. Annat när jag går i lätta skor. Samma pckning, samma terräng men jag orkar mycket mer, upp till 12 timmar utan att egentligen bli riktigt trött.
Dilemman är markvätta. Och då menar jag smältvatten, myrar, ständiga vad. Det bli kallt snabbt och obehagligt.
Just nu provar jag ut en mellanting, ett par barfotakängor i läder. Förhoppning är att jag slipper värsta vätan och kylan och får lätta steg.
Problem med fötterna har jag men de är ursprungna ur skor, skor, i alla fall för kvinnor, är för tok för smala framförallt i tårna. Efter 40-50 år tortyr får man problem.

Vart hittar man barfotakängor i läder?

Skickat från min J9110 via Tapatalk

 

[veni]

Vart hittar man barfotakängor i läder?

Joe Nimble Wandertoes ? Jag har fått rekommenderat märket Joe Nimble av den kvinnan som är en inbiten fan av barfotaskor.
Det är väl en stor skillnad mellan Trailrunners och barfotaskor. Trailrunners har fortfarande en viss dämpning och uppbygnad. Barfotaskor har noll drop, alltså en helt platt sula och har en bred fotbox. Man ska känna marken igenom.

 

[vadior]

Joe Nimble Wanders Toes köpta i webbutik Free Foot. Kängorna lite korta men det ville jag också ha. De fick hem ganska många modeller nu. Jag är sugen på flera skor men lite dyrt är det.

 

[vadior]

Ja, Wander toes, stämmer. Gick i de igår i 5 timmar. Känns skönt så där långt. Det regnade en del men de har bra fäste. Jag har tänkt variera de med mina Inov8 beroende på underlaget. Inov8 har styvare sula och lämpar sig bättre i stenig terräng.

 

[EdaL]

Jag har försökt med trailskor i låglandsterräng (Bohusleden) men aldrig i fjällen. Jag klarade det inte ens här i söder. För kallt och för fuktigt. Hur klarar ni som går i trailskor att vara konstant blöta om fötterna? Och fryser ni inte?

 

[veni]

Jag kan inte påstår att jag försökt med trailrunners även i låglandsterräng. Däremot skaffade jag mig betydligt lättare ankelhöga kängor och testade de på var sin kuperade led (ej alpint led), Meindl Sulden Lady 660 g och Meindl Tramin 450 g, bägge utan Goretex och i Comfort fit. Bägge funkade bra och utan blåsor. För den som undrar, ja, jag är en Meindl fan.
Jag blev ordentligt blöt i min Meindl Tramin känga som har mycket mesh vid regnväder och det sa bokstavligen "kvack kvack" när man vandrade. Tack och lov torkade de någorlunda på eftermiddagen när det blev fint väder igen. På kvällen hade jag ändå skrumpliga fötter men ingen blåsa, dock nära.
Vid min senaste 3 veckas tur i fjällen som gick bland annat lite i alpint miljö också, tog jag på mig mina beprövade tunga Meindl Island Lady 1kg inkl. med mina ortopediska inlägg. Efter jag vant mig vid de lättare varianterna kändes skorna i början verkligen som en stor klumpig kloss. Men de höll mig torr trots oledat terräng i myrmarken, videsnår och massa med snöfält mm. De kändes helt rätt trots vikten. Det ända var att de börjar bli för små i tåboxen på grund av min hallux som med åldern blivit värre. Nu blir det nya Meindl GTX kängor med Comfort fit. Det blir inte så mycket att välja på, finns bara en modell Meindl Antelago 570 g för kategorie B, medelsvår terräng. Island gäller för medelsvår till alpint terräng. Då har jag iallafall kommit ner i vikten något.

Enligt de flesta inlägg här, verkar Trailrunners eller Barfotaskor funkar bra, till och med bättre för vissa. Men jag som äntligen fått ordning efter min nästan kroniska hälsporre och trots att jag vandrade ca. 650 km under perioden Maj till Augusti med några veckors vila mellan varje vandring, vill jag inte äventyra min fothälsa genom att testa barfotaskor eller trailrunners. Kanske om jag varit mycket yngre.
Tack för alla synpunkter!

 

[nermander]

Det finns tyvärr en ganska djupt rotad myt/missuppfattning när det gäller stabilitet hos skor. Jag har själv gått på den myten.

Myten är att stabiliteten sitter i skaftet. Men det gör den inte. Stabiliteten sitter i sulan och själva "skon" vid foten (främst delarna runt vristen/hälen).

Titta t.ex. på hur man lindar en stukad fot för att ge stadga. Inte lindar man högt upp på vaden?

Därför tror jag inte alls på att barfotaskorna, de har ju ingen sula att tala om och ger inget stöd alls för foten. Däremot tränar man såklart upp fötternas egen stabilitet med såna. Men det betyder ju att man måste vandra åtskilliga mil med såna skor innan fötterna blivit stabila. Och man måste antagligen ha såna skor till vardags för att inte fötternas stabilitet ska försvinna.

Så min filosofi på senare år har blivit att försöka att alltid ha liknande typ av skor, såväl till vardags som vid vandring. När jag köpt nya vandringsskor har det blivit att jag börjat ha dem till vardags för att gå in dem, och sen fortsatt med dem till vardags.

 

[JMel]

.Myten är att stabiliteten sitter i skaftet. Men det gör den inte. Stabiliteten sitter i sulan och själva "skon" vid foten (främst delarna runt vristen/hälen).

Är det inte otydliga eller olika definitioner som orsakar detta?
Bör man inte skilja på stöd för foten i isättningsytan och stöd för vristen. En välsittande sko med bra sula bakkappa stödjer foten i isättningen ,men för att ge stöd i vristen måste skon gå ovanför den.

 

[Fjällkjell]

Jag tror att behovet av stöd för vristen minskar avsevärt om du har en sko där du känner underlaget (kanske inte så känsligt som i en barfotasko är nödvändigt). Du korrigerar då automatiskt eventuell snedbelastning och vristen behöver inte kompensera dina felsteg. Jag har själv använt orienteringsskor i ca 15 år utan att någonsin få några felsteg som gjort ont i vristen . Till saken hör att jag sällan haft mer än 15 kg last att släpa på.

 

[nermander]

Är det inte otydliga eller olika definitioner som orsakar detta?
Bör man inte skilja på stöd för foten i isättningsytan och stöd för vristen. En välsittande sko med bra sula bakkappa stödjer foten i isättningen ,men för att ge stöd i vristen måste skon gå ovanför den.

Om det nu vore så, varför vandrar folk inte i slalompjäxor? Där man väl verkligen snacka om stöd för vristen?

Varför kör inte löpare med högskaftade kängor?