K2 dokumentären och Fredrik Strängs agerande

Är det bara jag som reflekterat i hur sjukt det är att Fredrik Sträng genomgående filmar de katastrofala händelserna som utspelade sig på K2? Exempelvis när den serbiska klättraren faller i bottleneck och Fredrik Sträng filmar händelsen på distans. Sedan tar han med sig kameran upp när han ska hjälpa till och filmar allt på nära håll...

Jag drar direkt parallellen till Everest 1996 där David Breashears som filmade för IMAX vägrade att filma något alls av katastrofen.

Vad tycker ni?
 
Beträffande Fredriks agerande under K2-olyckan kan man väl se på det utifrån två aspekter.

För det första: filmade han istället för att delta i räddningsarbetet? I dokumentärfilmen framgår det att han stoppar undan kameran när han försöker bära ned en förolyckad klättrare. Jag har inga invändingar mot hans agerande här.

För det andra: borde han ha filmat överhuvudtaget? Denna frågeställning är av rent etisk natur och gäller väl alla vilka har som yrke att dokumentera krig, svält, olyckor m.m. Om du försörjer dig som fotograf (vilket Fredrik gör till viss del) innebär det ju rent krasst att du ibland profiterar på andras olycka. Samtidigt finns det ju ett nyhetsvärde även i tragiska händelser.

Om nu Fredrik gjorde ett moraliskt övertramp genom att fortsätta dokumentera katastrofen, var går egentligen gränsen?
 
Nej, kan inte heller påstå att jag tycker att dokumentären eller filminnehållet i den är stötande eller att Fredrik gjorde nåt moraliskt oriktigt. Tvärtom tycker jag att Fredriks approach till det som hände var seriös och professionell. Till skillnad från vissa andra som var där...
 
Jag tycker Fredrik agerad seriöst och professionellt. Fredrik är filmare och föreläsare och då är det inte så konstigt att man filmar trots att en olycka har inträffat. Fredrik var där för att göra en film och det blev det, tyvärr inte med det mål som filmen hade från början. Som Kyraah var inne på så kan man väl i så fall börja ifrågasätta alla yrkesfotografer, filmare som filmar krig, svält mm istället för att stå där och inte göra något. Fredrik och de andra klättrarna gjorde förmodligen vad dom kunde. Jag tycker att filmen var proffsig och till alla som diskuterat och kritiserat Fredriks agerande tidigare hoppas jag fick en annan bild av honom. Inte en gång i filmen såg jag Fredrik framhäva sig. Han höll sig i bakgrunden och lät andra berätta händelsen.
 
Det är väl skillnad om man filmar istället för att hjälpa eller om man filmar då man ändå inte kan hjälpa till.
Jag kan inte se några konstigheter med att man filmar men om man skall visa det eller inte det är en annan femma.

I detta fallet tror jag inte att Fredrik valde ut materialet som skulle visas.

Att den Serbiske klättraren skulle falla kunde ju inte Fredrik veta utan han filmade ju bara på ett väldigt stort avstånd.
När han sedan skulle hjälpa till med att få ned den nödställde klättraren så stoppade han undan kameran även om den visade sig vara på.

Med tanke på hans reaktion, så tycker jag att den var äkta, och han hade inget syfte att profitera utan bara dokumentera.

Nej jag kan inte se något annat än att det var ett professionellt agerande och hade jag själv varit i samma situation så hade jag nog agerat likadant. Åtminstone med utgångspunkt från det visade materialet.

//Peter
 
Det sjuka är väl framförallt de nötter som fortsätter upp på toppen och står där och dansar trots att två av deras polare just dött. Snacka om psykfall! Fast det är kanske ett grundkrav för att vilja offra allt för att klättra upp på ett berg? Jag blev också förundrad över beslutet att utsätta sig för en ännu större livsfara genom att släpa ned den döde Serben. Är man död så är man - i en sådan situation finns inget utrymme för sentimentalitet. Men som sagt, varför i helvete skall de tvunget dit att göra överhuvudtaget? Dagens äventyreri är ju mer eller mindre en freak show - till skillnad från tex Nansen och andra vetenskapligt motiverade expeditioner...
 
Det sjuka är väl framförallt de nötter som fortsätter upp på toppen och står där och dansar trots att två av deras polare just dött. Snacka om psykfall! Fast det är kanske ett grundkrav för att vilja offra allt för att klättra upp på ett berg? Jag blev också förundrad över beslutet att utsätta sig för en ännu större livsfara genom att släpa ned den döde Serben. Är man död så är man - i en sådan situation finns inget utrymme för sentimentalitet. Men som sagt, varför i helvete skall de tvunget dit att göra överhuvudtaget? Dagens äventyreri är ju mer eller mindre en freak show - till skillnad från tex Nansen och andra vetenskapligt motiverade expeditioner...

Att de andra klättrarna fortsätter tycker jag inte är det minsta konstigt och det är upp till var och en att fatta de besluten.

En parallell (som vissa säkerligen tycker är OT) jag drar är från fäktning (som jag tävlade i under många, många år, ibland tom internationellt): under lag-VM-finalen i florett i Rom -82 mellan Sovjet och Västtyskland fick en av de ryska fäktarna en avbruten klinga genom masken, ögat och vidare till insidan av skallbenet. Trots att han döende bars ut på bår, så valde man att slutföra finalen.

Rätt eller fel? För mig är det självklart att de skulle slutföra finalen och för de som inte förstår varför/tycker att detta är förkastligt: det spelar ingen roll vad jag säger, ni kommer ändå aldrig förstå.
 
Christian_Haarlem,

Det beror väl på hur mycket man bryr sig om sina medmänniskor - eller hur? Definitionen på psykopat är ju just avsaknaden av medkänsla/medlidande för andra än en själv.

Ditt exempel påminner mig om en annan liknande historia från fotbollens värld: Europeiska Cupfinalen 1985, även den så kallade Heyselkatastrofen där 39 personer dog. Även där valde man att spela vidare.

Jag tycker alla tre exmplen indikerar bristande omdöme samt oförmåga till att ha perspektiv på saker och ting.
 
Christian_Haarlem,
Det beror väl på hur mycket man bryr sig om sina medmänniskor - eller hur? Definitionen på psykopat är ju just avsaknaden av medkänsla/medlidande för andra än en själv.

Detta är ett ganska kategoriskt tyckande där du sätter dig till doms över ett antal människor du aldrig har träffat, än mindre känner. Det om något är avsaknad av empati och inlevelseförmåga, vilket är förutsättningar för medkänsla/medlidande.

Ditt exempel påminner mig om en annan liknande historia från fotbollens värld: Europeiska Cupfinalen 1985, även den så kallade Heyselkatastrofen där 39 personer dog. Även där valde man att spela vidare.

Du jämför händelser som är olyckor med något som definitivt inte var en olycka (Heyselstadion) och logiken finns...var? I de två första fallen handlar det om utövarna, vilket inte var fallet i det tredje.

Jag tycker alla tre exmplen indikerar bristande omdöme samt oförmåga till att ha perspektiv på saker och ting.

Det finns många fler exempel att ta ifrån om du nu tycker att det är bristande omdöme. Tycker du samma sak om tex Svarta September och Munchen-massakern? Det är tack vare att det fanns människor med perspektiv som OS fortsatte, men att det inte var ett lätt beslut att fatta tror jag att vem som helst inser.
 

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg