Hej! Annonser är vår inkomstkälla för att kunna driva Utsidan.
Om du inte vill slå av annonsblockering kan du istället stödja oss genom att
teckna ett Plusmedlemskap -
då kan du dölja alla annonser och slipper denna text!
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt. Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare .
Självklart är det tråkigt och inget att raljera över, men i skogen är det ändå uppenbart att människan som vanligt är det farligaste djuret.
Klippt från AB ang de senaste årens vådaskott utöver det senaste:
En 80-årig älgjägare vådasköt 2002 en litauisk bärplockare till döds utanför Sundsvall.
En 60-årig tysk man dog sedan han vådaskjutits av en annan tysk under ripjakt vid Högvålen i Härjedalen 2003.
En 39-årig älgjägare vådasköts till döds 2005 utanför Dannemora i norra Uppland.
Samma år dödades också en 67-årig älgjägare av en 78-årig jägare utanför Gällö i Jämtland.
Kvällen före älgjakten 2005 sköts en 29-årig man ihjäl i en jaktstuga i norra Skåne.
Under älgjakten utanför Mellerud i Dalsland i fjol hittades två jägare ihjälskjutna. Enligt polisen rörde det sig om ett vådaskott följt av ett självmord.
Att leva är farligt, ingen överlever. Vi borde oftare diskutera hur man lever istället. När slutet kommer, och det gör det, så är det kanske så att livet passerar revy inför ens ögon (har det sagts).
Då är frågan om det är "anslagstavlan", en komedi eller kanske en rysare som visas. Själv så hoppas jag på en oförarglig komedi, typ Lasse Åbergs filmer. Varmt mysigt och igenkänbart.
Det omkommer nästan 3000 människor i olyckor varje år i Sverige. Den vanligaste dödsorsaken är inte trafiken, många tror det, utan fallolyckor. Det dör nästan 1000 äldre (över 65 år) i fallolyckor årligen, jämfört med ca 600 totalt i trafiken.
Fallolyckor är den vanligaste olyckstypen för alla åldrar och sker oftast i eller i nära anslutning till hemmet.
Återigen, dödsolyckor är tragiska, livet är farligt, lev medans Du kan men försök låta bli att ramla.
Först tänkte jag att jägarna faktiskt är väldigt säkra, eftersom så få vådaskott sker trots alla som trampar omkring i skog och mark med skarpladdade vapen.
Sen funderade jag på varför man så sällan läser om beväringar som skjuter varandra. Tonårsgrabbar med helautomatiska höghastighetsvapen borde ju vara farligare än medelålders gubbar med studsare!
Först tänkte jag att jägarna faktiskt är väldigt säkra, eftersom så få vådaskott sker trots alla som trampar omkring i skog och mark med skarpladdade vapen.
Sen funderade jag på varför man så sällan läser om beväringar som skjuter varandra. Tonårsgrabbar med helautomatiska höghastighetsvapen borde ju vara farligare än medelålders gubbar med studsare!
Du funderade visst inte färdigt. Gör man det så kommer man på varför. I lumpen håller man till på en skjutbana och har strikta säkerhetsregler när man skjuter med skarp ammunition. Man springer inte omkring i skogen och skjuter skarpt. Där har man lösplugg. Jägare brukar inte heller bli skjutna på skjutbanan. Man skulle också kunna uttrycka det som att i det militära skjuter man inte för att döda i fredstid. Det gör jägare däremot och ibland råkar de döda fel objekt. Detsamma gäller militärer i krig. Det är inte alls ovanligt att soldater av misstag blir dödade av sina egna.
Det är sâklart hemskt när vâdaskjutningar inträffar.
Men vad gör jägarkâren ât det?
Hur försöker jägarförbundet och andra förhindra liknande händelser?
När det gäller björn, varg, lo och andra "livsfaror" är man ju rätt handlingskraftig och bedriver kampanjer i press och andra media.
Finns det nâgon fortbildning efter erhâllen licens?
Jag vet att man har krav pâ skjutprov, men är det obligatoriskt eller bara önskemâl?
En lângsökt liknelse är ju att jag som räddningshundförare mâste bevisa vâr kompetens 2 gânger om âret, för att säkerställa att vi inte ställer till nâgot under verksamhetens utövande.
En militär skjutbana kan se helt annorlunda ut än en civil. Det kan vara mer fältmässiga situationer där man hoppar upp och ner ur värn och skjuter på mål som ploppar upp lite var som helst i terrängen. Man kan även öva växelvist framryckande ute i terrängen med skarp ammunition.
Och även på en "traditionell" militär skjutbana springer man ju fram och tillbaka för att markera, med det laddade vapnet i händerna.
Och strikta säkerhetsregler gäller ju förhoppningsvis även för jägare.
Nu har ju försvaret minskat kraftigt de senaste åren så det är färre militärer som springer omkring med vapen. Och det är ju som nämnts strikta regler och befälen är alltid närvarande för att kontrollera att det går rätt till.
Men det händer väl även vådaskjutningar i militären? När jag låg inne hade vi en skarpskjutningsövning då en fick armen avskjuten, han var mycket nära att bli riktigt allvaligt träffad.
Men man kan ju hoppas att det är ovanligare nuförtiden.
Men det händer väl även vådaskjutningar i militären? När jag låg inne hade vi en skarpskjutningsövning då en fick armen avskjuten, han var mycket nära att bli riktigt allvaligt träffad.
Men man kan ju hoppas att det är ovanligare nuförtiden.
När jag gjorde min militärtjänst (1974-1975) var det en värnpliktig som skjöt en annan värnpliktig genom lungan inne i logementet i kasernen bredvid jag jag ”bodde”.
Att han som skjöt bröt mot ett flertal regler råder det för mig ingen tvekan om, även om jag hann mucka innan det rättsliga efterspelet var klart.