jägar-funderingar
- Trådstartare bergh
- Start datum
bra fråga! 
kanske öppna en ny diskussion? men det finns ju många interessanta(re) diskussioner i full gång, så vi hittar nog nåt. alltid kul att utbyta åsikter.
vi hörs/ses senare, jag jobbar på lite nu.
take care,
Jonas
kanske öppna en ny diskussion? men det finns ju många interessanta(re) diskussioner i full gång, så vi hittar nog nåt. alltid kul att utbyta åsikter.
vi hörs/ses senare, jag jobbar på lite nu.
take care,
Jonas
Oj, har du gått å blivit pyskelog? Jävligt djup analys du fick till...
/Håkan [/QUOTE]
Jag har typ en examen i psykologi så din slutledning var ganska bra.
/Håkan [/QUOTE]
Jag har typ en examen i psykologi så din slutledning var ganska bra.
crazy; sa:
Jag har typ en examen i psykologi så din slutledning var ganska bra.
[/QUOTE]Mmm, men dina generaliseringar är ganska grova.
En motsvarighet vore väl att jämföra vilka yrkesgrupper som har högst självmordsfrekvens. Och sen förvänta sig att det är normalt att människor inom den kategorin dör genom att ta livet av sig.
/Håkan
Mina små funderingar
OK, tråden har redan spunnit iväg från ämnet, så jag vågar skriva lite fritt.
Måste väl börja med att instämma i ovanstående (Patric mfl) om att vissa egenskaper, som selekteras fram genom vissa uttagsprocesser passar till vissa uppgifter/(-drag) men (absolut) inte till andra. Om man sedan sätter etiketten "psykopatlik" eller inte på egenskapen ifråga blir väl mest en värderingsfråga, de som tycker att t ex narcissism är mysigt skulle knappast låta det ingå i ett negativt laddat begrepp. Att sedan generalisera kring att "alla XXX (t ex jägarsoldater) är si eller så" är förstås inte hållbart, även om man kan se vissa gemensamma drag.
Visst är det förresten lustigt att det militära diskuteras så flitigt på utsidan.se när det finns en helt egen sida för just detta? (http://www.soldf.com/) Borde inte det stora flertal som huserar på soldf vara mer skickade (och mer intresserade av) att svara på allehanda militära frågor?
Tror tyvärr att detta med val av militärtjänst i mycket speglar vår tid och kultur. (förresten, bara det att själv få välja vad man vill göra t ex). I en tid när militären som det yttersta verktyget för att hålla ihop en nationalstat spelat ut sin roll, och ersatts av rollen som samhällsparasit/ekonomisk återvändsgränd, (eventuellt möjligen kanske kan den komma till användning en dag, om vi lyckas provocera fram nog mycket galen terrorism/hotet från rymden). Idag är det militära inte ens en särskilt givande karriärmöjlighet, att jämföra med de många utbildningsplatser som årligen blir över inom högskolan t ex. Militärtjänst idag är en intressefråga. Stridisarna blir si, de med teknikintresse blir så, de som vill ta lastbilskort eller dykcert gör något annat. Vi som inte vill står över (minus det fåtal som blir tvingade). Man talar om att "gilla utmaningar", "testa gränser" etc, som något som finns i militären men inte i det civila. Är det inte lite social club över det hela? Alla som hört jämnåriga (grabbar företrädesvis) på norrlandståget sitta och prata om den pågående lumpen förstår vad jag menar. Det är siffror, vapen, vikter, utgångshastigheter, fordon etc, en kod som ingen utomstående hänger med i. Vissa verkar ha burit så tungt att bara deras egon väger tyngre...
Hur skulle det vara om vi istället för försvaret (som en gång påstod sig "göra pojkar till män") hade en gemensam samhällstjänst, som gjorde barn och ungdomar (mer) vuxna, oavsett kön. För vissa behövs det inte, för andra helt uppenbart. Inga gastande befäl eller livsfarliga vapen, bara en utbildning i att ta vara på sig själv och andra (grundläggande sjukvård och brandskydd, gruppdynamik och kanske lite gammaldags hemkunskap t ex, fyll gärna på!) Ta hand om en dagisgrupp på 30 ungar så ska vi se om "pannbenet är tjockt nog", eller använd era vältrimmade muskler till att hjälpa immobiliserade strokepatienter till ett drägligt liv. Retoriken är densamma som för försvaret, men syftet ett annat.
Kan väl avsluta med att säga att de (få) fd jägarsoldater jag mött starkt bekräftat den inställning jag hade som fick mig att undvika lumpen och lägga min tid på något för mig vettigare. Att andra vill göra de, visst, men blanda inte in mig. Och var gärna klar på de faktiska motiven bakom varför ni väljer som ni gör.
Friluftslivet kan jag välja själv, utan uniformer och överordnade. Utmaningarna brukar jag också hitta, kräver inte så mycket träning... Och att hålla mig vaken, eller äta skägglav i en vecka, det har min utbildning gett mig möjlighet till. Ser inte vad jag missat i det civila. Vet ni?
OK, tråden har redan spunnit iväg från ämnet, så jag vågar skriva lite fritt.
Måste väl börja med att instämma i ovanstående (Patric mfl) om att vissa egenskaper, som selekteras fram genom vissa uttagsprocesser passar till vissa uppgifter/(-drag) men (absolut) inte till andra. Om man sedan sätter etiketten "psykopatlik" eller inte på egenskapen ifråga blir väl mest en värderingsfråga, de som tycker att t ex narcissism är mysigt skulle knappast låta det ingå i ett negativt laddat begrepp. Att sedan generalisera kring att "alla XXX (t ex jägarsoldater) är si eller så" är förstås inte hållbart, även om man kan se vissa gemensamma drag.
Visst är det förresten lustigt att det militära diskuteras så flitigt på utsidan.se när det finns en helt egen sida för just detta? (http://www.soldf.com/) Borde inte det stora flertal som huserar på soldf vara mer skickade (och mer intresserade av) att svara på allehanda militära frågor?
Tror tyvärr att detta med val av militärtjänst i mycket speglar vår tid och kultur. (förresten, bara det att själv få välja vad man vill göra t ex). I en tid när militären som det yttersta verktyget för att hålla ihop en nationalstat spelat ut sin roll, och ersatts av rollen som samhällsparasit/ekonomisk återvändsgränd, (eventuellt möjligen kanske kan den komma till användning en dag, om vi lyckas provocera fram nog mycket galen terrorism/hotet från rymden). Idag är det militära inte ens en särskilt givande karriärmöjlighet, att jämföra med de många utbildningsplatser som årligen blir över inom högskolan t ex. Militärtjänst idag är en intressefråga. Stridisarna blir si, de med teknikintresse blir så, de som vill ta lastbilskort eller dykcert gör något annat. Vi som inte vill står över (minus det fåtal som blir tvingade). Man talar om att "gilla utmaningar", "testa gränser" etc, som något som finns i militären men inte i det civila. Är det inte lite social club över det hela? Alla som hört jämnåriga (grabbar företrädesvis) på norrlandståget sitta och prata om den pågående lumpen förstår vad jag menar. Det är siffror, vapen, vikter, utgångshastigheter, fordon etc, en kod som ingen utomstående hänger med i. Vissa verkar ha burit så tungt att bara deras egon väger tyngre...
Hur skulle det vara om vi istället för försvaret (som en gång påstod sig "göra pojkar till män") hade en gemensam samhällstjänst, som gjorde barn och ungdomar (mer) vuxna, oavsett kön. För vissa behövs det inte, för andra helt uppenbart. Inga gastande befäl eller livsfarliga vapen, bara en utbildning i att ta vara på sig själv och andra (grundläggande sjukvård och brandskydd, gruppdynamik och kanske lite gammaldags hemkunskap t ex, fyll gärna på!) Ta hand om en dagisgrupp på 30 ungar så ska vi se om "pannbenet är tjockt nog", eller använd era vältrimmade muskler till att hjälpa immobiliserade strokepatienter till ett drägligt liv. Retoriken är densamma som för försvaret, men syftet ett annat.
Kan väl avsluta med att säga att de (få) fd jägarsoldater jag mött starkt bekräftat den inställning jag hade som fick mig att undvika lumpen och lägga min tid på något för mig vettigare. Att andra vill göra de, visst, men blanda inte in mig. Och var gärna klar på de faktiska motiven bakom varför ni väljer som ni gör.
Friluftslivet kan jag välja själv, utan uniformer och överordnade. Utmaningarna brukar jag också hitta, kräver inte så mycket träning... Och att hålla mig vaken, eller äta skägglav i en vecka, det har min utbildning gett mig möjlighet till. Ser inte vad jag missat i det civila. Vet ni?
Re: Mina små funderingar
det var ju synd att du bara stött på kaxiga ex-Jägare och våldfetishister. att du har "möjlighet till att äta skägglav" i din civila utbildning är ju inget som jag skulle villa byta för med dig precis. möjligheten har nog de flesta, vad jag ville poängtera var bara att personligen tyckte jag det var interessant, kul att göra det ihop med andra motiverade och relativt smarta killar*, och alldrig i livet skulle jag ha gjort samma sak frivilligt i det civila. Poäng nummer två i det sammanhanget är just att man gör och upplever nåt som man med största sannolighet inte hade gjort i det civila. Att vi alla som läser detta forum har "civila möjligheter" till allt det som klassificeras som lite "tufft" "jobbigt" "whathaveyou" är väl helt solklart för alla. Grejen är att få pressar sig så pass hårt frivilligt, föruttom super-sportare och nu kanske de killarna i din utbildning. Men då är det ni som är de betydligt tuffare grabbarna här, inte de fd K4, KA1 och FJS (och de andra som känner sig bortglömda här) jägare som bara hängde med lumpen igenom 8-15 månader.
(*i min grupp iallafall, klart fanns det andra ochså som passar bättre in i din jägar-bild på K4, inget snack om saken - men även det är självförklarande iom att sammandragna grupper som t.ex. på en militärbas alltid representerar ett visst samhällssnitt...)
interessant föresten hur man klassas pg.a. var man gjorde lumpen och sen skriver som man upplevde det. Att man sen kanske hör till de som är allt annat än stridsglada eller "konstiga" i vardagen står faktiskt på samma papper. men vill man hålla fast i en inskränkt synvinkel så går det bra för mig.
trevlig helg,
Jonas
[Ändrat av Jonas_K4_9596 2004-03-25 kl 18:30]
Strykarräven; sa:
det var ju synd att du bara stött på kaxiga ex-Jägare och våldfetishister. att du har "möjlighet till att äta skägglav" i din civila utbildning är ju inget som jag skulle villa byta för med dig precis. möjligheten har nog de flesta, vad jag ville poängtera var bara att personligen tyckte jag det var interessant, kul att göra det ihop med andra motiverade och relativt smarta killar*, och alldrig i livet skulle jag ha gjort samma sak frivilligt i det civila. Poäng nummer två i det sammanhanget är just att man gör och upplever nåt som man med största sannolighet inte hade gjort i det civila. Att vi alla som läser detta forum har "civila möjligheter" till allt det som klassificeras som lite "tufft" "jobbigt" "whathaveyou" är väl helt solklart för alla. Grejen är att få pressar sig så pass hårt frivilligt, föruttom super-sportare och nu kanske de killarna i din utbildning. Men då är det ni som är de betydligt tuffare grabbarna här, inte de fd K4, KA1 och FJS (och de andra som känner sig bortglömda här) jägare som bara hängde med lumpen igenom 8-15 månader.
(*i min grupp iallafall, klart fanns det andra ochså som passar bättre in i din jägar-bild på K4, inget snack om saken - men även det är självförklarande iom att sammandragna grupper som t.ex. på en militärbas alltid representerar ett visst samhällssnitt...)
interessant föresten hur man klassas pg.a. var man gjorde lumpen och sen skriver som man upplevde det. Att man sen kanske hör till de som är allt annat än stridsglada eller "konstiga" i vardagen står faktiskt på samma papper. men vill man hålla fast i en inskränkt synvinkel så går det bra för mig.
trevlig helg,
Jonas
[Ändrat av Jonas_K4_9596 2004-03-25 kl 18:30]
Läs, läs igen
Ja du Jonas, tråkigt att du verkar välja att läsa vissa saker i ett inlägg och inte andra. Påpekade jag inte att det är fel att själv generalisera utifrån egna enskilda observationer? Jo:
"Att sedan generalisera kring att "alla XXX (t ex jägarsoldater) är si eller så" är förstås inte hållbart, även om man kan se vissa gemensamma drag."
(är det narcissism att citera sig själv?)
Hur jag än läser mitt inlägg kan jag inte heller se att jag karakteriserar jägarsoldater eller någon annan grupp som
Så, detta får stå för dig. Dålig argumentation att (medvetet?) feltolka meningsmotståndare.
Ej heller beskriver jag någon speciell grupp som stridsglad eller konstig. Är detta en inskränkt vinkel? Bättre kan du väl!
/A.
Jonas_K4_9596; sa:
Ja du Jonas, tråkigt att du verkar välja att läsa vissa saker i ett inlägg och inte andra. Påpekade jag inte att det är fel att själv generalisera utifrån egna enskilda observationer? Jo:
"Att sedan generalisera kring att "alla XXX (t ex jägarsoldater) är si eller så" är förstås inte hållbart, även om man kan se vissa gemensamma drag."
(är det narcissism att citera sig själv?)
Hur jag än läser mitt inlägg kan jag inte heller se att jag karakteriserar jägarsoldater eller någon annan grupp som
Jonas_K4_9596; sa:
Så, detta får stå för dig. Dålig argumentation att (medvetet?) feltolka meningsmotståndare.
Jonas_K4_9596; sa:
Ej heller beskriver jag någon speciell grupp som stridsglad eller konstig. Är detta en inskränkt vinkel? Bättre kan du väl!
/A.
Re: Läs, läs igen
Helt klart rätt Anders, det skrev du inte. det min förmodligen velaktiga interpretation av "säga att de (få) fd jägarsoldater jag mött starkt bekräftat den inställning jag hade som fick mig att undvika lumpen"
vilket jag kanske feltolkade.
säkert ej medvetet feltolkat. jag tror att min motivation till mina inlägg evtl. blev feltolkade med. jag vill varken missionera nån att göra jägartjänst i lumpen eller diskreditera andras åsikter.
och nu är det kanske så att man kan citera någons inlägg till en viss del (ditt t.ex.) och sen ta ställning till allmänna inlägg/stämningar/impressioner som andra skrev om. hoppa ingens narcissim skadas nu, men så var det och i mitt inlägg står det med säkerhet inte, att det var du som beskrev jägare som kaxiga - ursäkta om du fick det intrycket. sen är det bara att hoppas att vi alla inte tar åt oss mer än vi tål och tar det lite lungt. så om jag inte svarar så snabbt nu igen är anledningen enkelt den att jag ochså kommer på bättre saker att göra med min tid än att anylsera våra föregående inlägg i minsta detalj. som sagt, ursäkta om jag feltolkade nåt, men nu är det nog bra med det här. over & out.
Strykarräven; sa:
Helt klart rätt Anders, det skrev du inte. det min förmodligen velaktiga interpretation av "säga att de (få) fd jägarsoldater jag mött starkt bekräftat den inställning jag hade som fick mig att undvika lumpen"
vilket jag kanske feltolkade.
säkert ej medvetet feltolkat. jag tror att min motivation till mina inlägg evtl. blev feltolkade med. jag vill varken missionera nån att göra jägartjänst i lumpen eller diskreditera andras åsikter.
och nu är det kanske så att man kan citera någons inlägg till en viss del (ditt t.ex.) och sen ta ställning till allmänna inlägg/stämningar/impressioner som andra skrev om. hoppa ingens narcissim skadas nu, men så var det och i mitt inlägg står det med säkerhet inte, att det var du som beskrev jägare som kaxiga - ursäkta om du fick det intrycket. sen är det bara att hoppas att vi alla inte tar åt oss mer än vi tål och tar det lite lungt. så om jag inte svarar så snabbt nu igen är anledningen enkelt den att jag ochså kommer på bättre saker att göra med min tid än att anylsera våra föregående inlägg i minsta detalj. som sagt, ursäkta om jag feltolkade nåt, men nu är det nog bra med det här. over & out.
bergh; sa:
Att göra lumpen som jägarsoldat är att möta en av de största utmaningarna inom de soldatutbildningar som vi har här i landet. Gillar man utmaningar kan det vara nått att bita i. Är man typen som hellre smiter undan när det blir jobbigt är det inte rätt utbildning.
Det är väl inte så konstigt att unga killar som gillar utmaningar vill förbereda sig väl. Men det är inte bara fysiskt utan även mentalt som man behöver förbereda sig.
Du verkar tro att jägarnas militära utbildning främst går ut på att döda. Men det är bara ett av väldigt många moment. Snarare är jägarsoldater framför allt bättre på att överleva. Det som man lär sig på en tuff utbildning i lumpen och som man inte gör genom att gå i skogsmulle är hur man själv fungerar när man inte fått sova på 2-3 dygn eller när man inte får mat. Man blir medveten om hur man fattar beslut och lär sig se okika symptom på utmatting hos andra i gruppen. Bland mycket annat. Jägarna får också rutin på att klara av mycket långa och påfrestande övningar, en utmaning för många. Men delar av detta kan man skaffa på egen hand. Men jag tror i praktiken att det är mycket få som får samma erfarenhetsbank att ta av. Det du lär dig som jägare kommer de allra flesta aldrig i närheten av, men om du ligger i kan du komma i närheten på kanske 5-10 år och uppnå samma erfarenheter som du hade gjort på ett år som jägare. Kaxigt, jaa, men sant.
Du har rätt i att du är lite dum som tror att det är för att det är ett nöje lära sig döda. Det är en plikt att kunna, om Sverige skulle behöva försvaras. Den kallas värnplikt. Man lär man sig som sagt mycket annat. Bla första hjälpen, hjärt och lungräddning.
Sen är det inte bara killar som gör lumpen. Så du kan glömma det där med manlighet. I annat fall är det många tjejer som är manligare än vad du är...
Christer
Re: Re: Mina små funderingar
Nä, det var en laboration vi gjorde, tema metabolism. Inom rimliga gränser fick vi göra vad vi ville, så, vi utsåg två personer (däribland undertecknad) som levde uteslutande av skägglav i en vecka, och jämförde under denna tid våra värden på lite svältmarkörer (B-glukos, U-ketonkroppar mm) med en tidigare grupp på två pers som vattenfastat motsvarande tid. Vi samlade in 2,5 sopsäckar orensad lav, och åt motsv. 500 kcal (försvarets överlevnadshandbok) lav per dag, vatten att dricka. Gick i skolan, tränade som vanligt (dessutom flyttade jag mitt bohag nattetid under samma vecka). I slutet av veckan hade jag två kvällskonserter á ett par timmar styck, på tisdagen efter desutom en mindre tenta. Kämpigt, ja. Tror jag tappade 3,5 kg de första 4 eller 5 dagarna (vägde 69 från start).
Hur det gick: Endast marginellt bättre värden än svältgruppen. Bortsett från det dåliga statistiska underlaget så drog vi slutsatsen att det är bättre att försöka förflytta sig i en överlevnadssituation än att satsa på stationär överlevnad i vårt klimat.
Poängen med det hela är just att inte behöva ha människor som "tvingar" en att anta utmaningar, utan att försöka hitta dem själv.
/A.
Läraren; sa:
Nä, det var en laboration vi gjorde, tema metabolism. Inom rimliga gränser fick vi göra vad vi ville, så, vi utsåg två personer (däribland undertecknad) som levde uteslutande av skägglav i en vecka, och jämförde under denna tid våra värden på lite svältmarkörer (B-glukos, U-ketonkroppar mm) med en tidigare grupp på två pers som vattenfastat motsvarande tid. Vi samlade in 2,5 sopsäckar orensad lav, och åt motsv. 500 kcal (försvarets överlevnadshandbok) lav per dag, vatten att dricka. Gick i skolan, tränade som vanligt (dessutom flyttade jag mitt bohag nattetid under samma vecka). I slutet av veckan hade jag två kvällskonserter á ett par timmar styck, på tisdagen efter desutom en mindre tenta. Kämpigt, ja. Tror jag tappade 3,5 kg de första 4 eller 5 dagarna (vägde 69 från start).
Hur det gick: Endast marginellt bättre värden än svältgruppen. Bortsett från det dåliga statistiska underlaget så drog vi slutsatsen att det är bättre att försöka förflytta sig i en överlevnadssituation än att satsa på stationär överlevnad i vårt klimat.
Poängen med det hela är just att inte behöva ha människor som "tvingar" en att anta utmaningar, utan att försöka hitta dem själv.
/A.
Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!
Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg