Inför ensamvandring på Sörmlandsleden

[mariaa]

Mörkrädsla

Hej på dej
Jag har i hela mitt liv varit mörkrädd. Men förra hösten ville jag vandra i fjällen och ingen annan ville följa med. Jag ville gå med tält och övernatta där jag tyckte att det var vackert osv. Mörkrädslan var det enda som gjorde att jag tvekade. Men tillfredställelsen och stoltheten över mig själv och mitt (som jag tyckte) MOD när jag sovit åtta nätter i tält i Lapplandsfjällen var stor! Numera kan jag traska ut i skogen och övernatta själv vid nån fin sjö eller liknande. Vilken befrielse att inte alltid vara beroende av att nån annan kan hänga på när lusten faller på!! Så, det är bara att bita ihop och ge sig fasen på att fixa det. Du kommer komma jättenära dig själv och lära dig en massa!

God tur!

/Maria

 

[päeng]

Herregud!

Jag har härjat runt på Sörmlandsleden i och kring trakterna runt Tyresö sen jag var 10 bast, den 'läskigaste' person jag har stött på är Ingvar Carlsson,han plockade svamp.
Ingvar utgör ju ingen fara, men jag ryser vid tanken på att möta Fredrik Reinfeldt, eller det värsta som skulle kunna hända...... den stora skräcken Carola Häggkvist

peter

 

[agathon]

Jag var uppe i kebnekaisefjällen förra sommarn och var då helt ensam, eller ja, helt ensam är man ju inte när man befinner sig runt kebnekaise och kungsleden. Trots detta vältrafikerade område är det en väldigt speciell känsla att vara helt ensam om nätterna i en så exponerad och storslagen natur. Efter ett tag vänjer man sig dock och en känsla av frid och självständighet infinner sig.

Om mörkret är problemet så är det bara att åka långt norrut på sommarn där går solen aldrig ner ;D

//Mikael

 

[egs]

Skitskraj

Jag och ett par kamrater tog styrpulpetaren ut i skärgården en ruskig hösthelg. Vi övernattade i en moskoskelkåta på en ö utanför Möja, en ö där man kan anta att man inte stöter på någon annan under "lågsäsong". Jag gillar egentligen inte att sova i tält på grund av att man inte ser vad som händer utanför, men ändå inte har något skydd mot det. Jag föredrar alla gånger vindskydd, tarp el. dylikt.

I allafall vaknade jag på natten och såg med yrvakna ögon hur någon lyste med en blåaktig lampa på tältduken (petzl tikka?). Jag förutsatte att det var någon av kompisarna, men när jag tände min lampa kunde jag ganska snabbt konstatera att alla tre låg och sov gott i sina säckar.

Hjärtat hoppade ett par varv innan jag insåg att det var tältduken som lyfte i vinden och månskenet som lyste in...

Det är nog litegrann meningen att man skall ha en medfödd respekt för mörkret, trots allt är ett av våra kraftfullaste sinnen nästan helt utslaget.

 

[The Trooper]

Herregud!

Jag har härjat runt på Sörmlandsleden i och kring trakterna runt Tyresö sen jag var 10 bast, den 'läskigaste' person jag har stött på är Ingvar Carlsson,han plockade svamp.


peter

Ingvar utgör ju ingen fara, men jag ryser vid tanken på att möta Fredrik Reinfeldt, eller det värsta som skulle kunna hända...... den stora skräcken Carola Häggkvist

Klippt och klistrat lite,såg ut som att nån lagt in ord i min trut och det gillas inte från min sida.

Jo,titankäften Carola bör man nog akta sig för,men Fredde,går det ens att ta honom på allvar om man verkligen försöker.


peter

 

[bigfoot]

(---)
Vad jag skulle behöva är lite hjälp från erfarna ensamvandrare som förberedelse. Hur är det egentligen när man drar igen tältöppningen på natten och det enda som hörs är djur som traskar runt i skogen?
/Fredrik

Jag har sovit ute ensam ett par gånger (i vindskydd, jag är för lat för att bära tält). Rädd har jag faktiskt aldrig varit. Däremot brukar jag känna mig lite smådum, på något märkligt sätt. Liksom, "vad gör jag här, ensam mitt ute i skogen?" Trots att jag valt själv att vara solo. Någon annan som känner så?

Ett sällskap brukar jag dock ha och det är digitalkameran. Men i år får han nog stanna hemma, jag är trött på honom. Jämt och ständigt hoppar han upp ur ryggan och vill fota nån bäck eller ett speciellt träd. Det börjar jag tröttna på, även om det är trevligt när hans kompis hårddisken visar bilderna på vintern.

 

[jamo]

Jag kan tänka mig att man blir lite smånervös när någon sticker in huvudet mitt i natten. :-D Spöstraff låter snudd på lindrigt som straff!

Faktum är att typ samma sak hände mig just på Sörmlandsleden när jag med sällskap hade slagit upp tältet med utsikt mot en myr/snöbelagd sjö. Några dussin steg bredvid vandringsleden. Var alltså på vårvintern. Helt mörkt, vi fixar med matbestyr inne i tältet å sen är det plötsligt nån med stark pannlampa som står någon meter från tältet och lyser på det. Tja han var väl bara lite pratsugen å haltade hemåt med vrickad fot, ingen fara men man hajjar till lite. Själv skulle jag inte "knacka på" hos ett tält i skogen mitt i mörkret utan starka skäl.

Hur gick det för trådskaparen förresten?

 

[andy69]

Kul läsning..

..att höra vad andra råkat ut för skumma/mystiska saker på kvällarna!

Mitt bidrag är renar! Jag och hunden hade krypit in i tältet, gjort natt när hunden plötsligt reser ragg och börjar morra dovt, samtidigt som jag hör ett dovt brölande(värsta skräckisen . Längtade såå efter min stora Ka-bar kniv men insåg att den var hemma, utbytt mot en lätt Opinel! Släpper ut hunden och sticker sedan ut huvut....och ser ett gäng renar 20-30m från tältet..!

Ett par minuter senare var jag åter i säcken och slöt mina ögon...zzzzz!
//A

 

[greendanger]

Har också tänkt på våra mer oberäkneliga medborgare (knarkare) men ärligt talat så känns det nog som att det är lugnt med den biten så länge man håller sig på gott avstånd från samhällena. Jag tänkte inte tälta inom en mils radie från Södertälje. :-D

När jag låg i lumpen 88/89 i Strängnäs så hade vi en nattövning runt Åkersstyckebruk. Under natten blev det ett jäkla pangande när krutröken lättat började vi utreda vad som hade hänt. Vaktposterna hos ett annat kompani som legat dolda i skyttevärn hade fått syn på ett antal mörkklädda figurer som gick på rad och tog dom för den lede fi och fick ut resten av kompaniet till sina poster, när "fi" hade kommit på lämpligt avstånd öppnades det eld... Tyvärr var det inte lede fi utan ett gäng Tyska turister som var ute och gick på sörmlandsleden och hade lite brådis då transporten till Stockholm skulle gå från Åkersstyckebruk på morgonen... Gissar att några av turisterna behövde byta underkläder efter detta...

 

[fredrik73]

Så gick det!

Hej igen!

Tack för alla inlägg! Kul att läsa om andras upplevelser!

Jag lovade ju att återkomma med hur det hela gick så nu är det dags... Själva turen gjorde jag faktiskt i mitten av maj men jag har haft fullt upp med en hel del annat så detta blev tyvärr lidande.

Hur som helst så kan man väl sammanfatta det hela med ordet fiasko ;-). Målet var att vara ute i fyra dygn men det blev bara ett dygn. Jag kom aldrig in i det där lugnet och kände aldrig harmoni eller glädje på vägen utan jag kände mig bara ensam. Kanske hade det en del med att göra att jag var alldeles för stressad och utmattad redan när jag stack iväg så jag ska definitivt göra om det när jag känner mig mer utvilad och inte lika stressad som jag gjorde då men jag måste erkänna att jag fortfarande inte tror att jag kommer ha lika roligt som när jag är ute med andra människor och vandrar. Något saknades helt enkelt!

Angående tältningen så var jag ärligt talat stundtals livrädd och stundtals förbannad på mig själv för att jag var rädd. Älgen som kom lite för nära tältet spelade nog också in i det hela... Det var inte lika otäckt som jag trodde däremot utan natten avlöpte väl. Tur att det inte var mörkt så länge!

Som sagt: tack för era svar på min fråga! Återkommer när jag gör ett nytt försök! :-D

/Fredrik

 

[estetdrägg]

Re: Så gick det!

Hej igen!

Tack för alla inlägg! Kul att läsa om andras upplevelser!

Jag lovade ju att återkomma med hur det hela gick så nu är det dags... Själva turen gjorde jag faktiskt i mitten av maj men jag har haft fullt upp med en hel del annat så detta blev tyvärr lidande.

Hur som helst så kan man väl sammanfatta det hela med ordet fiasko ;-). Målet var att vara ute i fyra dygn men det blev bara ett dygn. Jag kom aldrig in i det där lugnet och kände aldrig harmoni eller glädje på vägen utan jag kände mig bara ensam. Kanske hade det en del med att göra att jag var alldeles för stressad och utmattad redan när jag stack iväg så jag ska definitivt göra om det när jag känner mig mer utvilad och inte lika stressad som jag gjorde då men jag måste erkänna att jag fortfarande inte tror att jag kommer ha lika roligt som när jag är ute med andra människor och vandrar. Något saknades helt enkelt!

Angående tältningen så var jag ärligt talat stundtals livrädd och stundtals förbannad på mig själv för att jag var rädd. Älgen som kom lite för nära tältet spelade nog också in i det hela... Det var inte lika otäckt som jag trodde däremot utan natten avlöpte väl. Tur att det inte var mörkt så länge!

Som sagt: tack för era svar på min fråga! Återkommer när jag gör ett nytt försök! :-D

/Fredrik

Fan..och jag som gått ut för att skräma skiten ur dig och så kom du inte!

 

[fredrik73]

Aj då. Inte meningen att svika. Kan höra av mig vid nästa försök ;-).