Inför ensamvandring på Sörmlandsleden

[fredrik73]

Hej på er!

Jag har långt gångna planer på att gå ett par etapper på Sörmlandsleden under ett par dagar. Det lutar åt sträckan Läggesta till Södertälje som borde vara möjlig på fyra dagar. Jag är en hyfsat erfaren vandrare med ett par svängar både i alperna och svenska fjällen i bagaget men jag har aldrig tidigare vandrat ensam och dessutom tältat ensam...

Själva vandringen och skaderisken m.m. är jag inte så farligt orolig över. Däremot (och det här känns ju lite pinsamt att erkänna med tanke på att jag passerat de 30) tanken på att tälta ensam låter ena stunden spännande för att i nästa sända kalla kårar utmed ryggen på mig.

Vad jag skulle behöva är lite hjälp från erfarna ensamvandrare som förberedelse. Hur är det egentligen när man drar igen tältöppningen på natten och det enda som hörs är djur som traskar runt i skogen?

Tacksam för alla svar som kan lugna mig något ;-)

/Fredrik

 

[Joakim Ambrosson]

Djuren är inte det som oroar mig mest när man är ute, det är knäppjökar i närheten av städerna. Djuren är räddare för dig än vad du är för dem, om än ibland lite nyfikna.

Skulle det vara i trakter med björn kan man lägga maten på någon annan plats, men inte något man behöver oroa sig över i Sverige.

Så summa summarum, ut och tälta! Det är helt underbart när man ensamvandrar!

// Jocke

 

[fredrik73]

Tack för ditt svar! Jo, det är väl så att djuren är det minsta man behöver oroa sig för. Däremot de djur som från tältets insida låter som människor ;-).

Det lockar ju helt klart att få ett par dagar för sig själv och se vad som händer med ens tankar och funderingar. Så det blir väl till att bita ihop. Solen går ju upp tidigt nu i alla fall :-D.

 

[Joakim Ambrosson]

Har själv varit lite byxis med mörker tidigare, men när man väl är där ute så är det bara skönt att slippa allt liv som en medvandrare skapar (ibland kan det vara skönt me ngn oxå självklart). Tror fler skulle behöva komma ut och vara helt ensamma.

Lägger man sig bara en bit in från led så brukar inte knäppjökar vara några problem heller.

// Jocke

 

[Avslutat medlemskap]

Hej på er!


Själva vandringen och skaderisken m.m. är jag inte så farligt orolig över. Däremot (och det här känns ju lite pinsamt att erkänna med tanke på att jag passerat de 30) tanken på att tälta ensam låter ena stunden spännande för att i nästa sända kalla kårar utmed ryggen på mig.

Vad jag skulle behöva är lite hjälp från erfarna ensamvandrare som förberedelse. Hur är det egentligen när man drar igen tältöppningen på natten och det enda som hörs är djur som traskar runt i skogen?

Tacksam för alla svar som kan lugna mig något ;-)

/Fredrik

Dt är en underbar känsla! Eller, som den gången i Italien när jag hörde något som strök förbi och gjorde ett konstigt läte. Var det en varg? Jag får aldrig veta.


Alltså, det enda som gjort mig lite rädd var en gång
i Norge när en förbipasserande vid midnatt fick
för sig att sticka in huvet i tältet. Det skulle
vara spöstraff för sånt.

 

[fredrik73]

Jag kan tänka mig att man blir lite smånervös när någon sticker in huvudet mitt i natten. :-D Spöstraff låter snudd på lindrigt som straff!

 

[GustavOh]

Haha, jag måste då erkänna att jag sällan hoppat så högt (trots den ringa takhöjden i tältet) som när jag plötsligt hörde någon säga "Vi är här nu" utanför tältet.

Detta trots att vi var två i tältet, och trots att rösterna tillhörde goda vänner som jag satt och väntade på...

 

[Zeeke]

Mörker?!

Mörkret är ingen fiende, mörkret är en moderlig kvinna som gömmer dig bakom sina vida kjolar.

Beträffande vettvillingar tror jag risken att stöta på en sådan är mindre i skogen än i samhället.

 

[santiago]

Ge dig ut

I Höstas cyklade jag ensam från Vadstena till Santiago i Spanien. På 77 dagar hade jag tio dagar jag visste var jag skulle sova innan. Det blev så även att jag fick gömma mig några nätter i Frankrikes dungar. Djuren är dina vänner när dom varnar för människor varnar dom även dig. Du annar inte vad lätt det är att förbli osed av människor.
Så far ut och vandra det är få saker som är så meningsfullt som att ge sig ut ensam. Om du inte vill bli sedd dölj dig, så enkelt är det. Det enda djuret som är besvärligt är fästingar för dom kan bära på eländiga virus.
Ut och njut!!!

 

[BrittMarie]

Skräckhistoria!

Hur är det egentligen när man drar igen tältöppningen på natten och det enda som hörs är djur som traskar runt i skogen?

Tacksam för alla svar som kan lugna mig något ;-)

/Fredrik

Här ska inte lugnas...

Mörkret sänker sig,allt är tyst och fridfullt, inga mänskligt framkallade ljud når mitt öra.

Tältet står vid en liten sjö, på betryggande avstånd från vägar och människoboningar, här ska jag få sova ifred.

Just när jag håller på att glida in i sömnen blir jag klarvaken, stel som en pinne, dödsförskräkt!!! Ett fruktansvärt PLASK hörs, någon slänger något i sjön!!! Vem??? Vad???

Jag ligger med hårt bultande hjärta, vågar inte kika ut, knappt ens röra mej men det kommer inget mera ljud alls av något slag och så småningom lyckas jag somna...

Det var en bäver som gjorde ett varningsplask med svansen! Inte det minsta farligt men det var första gången jag hörde det!

Jag har tältat ensam många nätter i fjäll och skog sen dess och tycker att det är skönt och rogivande och inget att vara rädd för, bara man aktar sig för bävrarna

Ett diktcitat som avslutning!

"...skogen är ditt hem...den djupa stilla skogen står och väntar på dig som en vän"
Bo Setterlind

Hälsn BM

 

[fredrik73]

Jo, nu är det dags. Jag hör vad ni säger ;-). Undrar vad det är som är otäckt egentligen? Lovar att rapportera när jag kommer tillbaks. Kan kanske fungera för andra som är tveksamma?

Tack för alla lugnande inlägg! :-D

/Fredrik

 

[fredrik73]

Hahaha... Hann inte se det sista inlägget innan jag skickade mitt svar. Blev lite orolig efter första meningen men skönt att det inte var "värre" ;-).

/Fredrik