Jag har i ett antal år växlat mellan att paddla med en gammal konventionell tävlingspaddel (Struer Racing) på 1200 gram och en modern vinge från Bracsa på 850 gram. Jag har även växlat mellan olika tunga vingpaddlar. Träningspassen har legat på cirka 10 km och vid långfärder har dagsetapperna varierat från 15 till 45 km, mest har de legat runt 20 km. Från början trodde jag att vikten skulle betyda något men min erfarenhet pekar på att det är försumbart. Visst känns den gamla paddeln tung, fast bara de första paddeltagen.
Nej, det som tröttar mest är om jag har dålig verkningsgrad i paddeldraget. Om jag tex kör med för lång paddel (= för trög växel) får jag mjölksyra. Eller om jag inte får till isättet av paddeln - dvs om det blir virvlar runt bladet - tröttar det långt mer än några hundra gram extra vikt. Får du virvlar runt bladet slirar paddeln någon dm extra bakåt i vattnet vid varje padddeltag. Lite som att trampa ner bilens koppling halvvägs, farten sjunker, kopplingen blir varm och bensinförbrukningen per mil går upp eftersom du slösar energi på att värma kopplingen.
Min slutsats är att det är långt viktigare att lära sig en vettig paddelteknik och att skaffa en paddel som är lätt att sätta i snarare än att jaga gram.
Nu är det inte hela världen om du köper något du inte gillar. Det är fortfarande kajakboom och begagnatmarknaden är god.
Lycka till med ditt val av prylar.
