Ha, jag visste att ämnet skulle ta skruv
!
Jadå Karolina, jag hatar också klibbet - svettas mycket medan jag vandrar och vill absolut inte missa den nattliga njutningen av ren hud mot sidenlakan (även om ullunderställ löser det mesta av problemet i nödfall). Men nu frågade ju inte TS om det var
otrivsamt, utan om det var
farligt .
Vad jag försökte beskriva, var insikten jag fick under rätt extrema omständigheter, nämligen att kroppen/huden, och även kanske själen, verkade anpassa sig, när behovet uppstod. Åtminstone om man inte (kem)tvättade bort dess naturliga skyddsmekanismer.
Nej, det finns ingen anledning att inte skölja av sig svettsaltet när man kan (dock gärna utan uttorkande tvål, sprit etc), men från det till att tro att man blir sjuk om man låter bli är det rätt långt.
Resten är personligt och olika för oss alla. Någon är känslig för urinvägsinfektioner, någon annan för salt, fukt eller värme, någon tredje för otvättat hår eller fötter. Jag tvättar mig varje kväll med vatten om jag kan och byter/tvättar underbyxor varje dag, men klarar inte tvål överallt på kroppen. Har jag bara att välja på acogel-lappar och ingen tvätt alls, så avstår jag hellre än torkar ut huden och stör den naturliga bakteriefloran (obs detta gäller som sagt inte handhygienen). Har varit med om att "tvätta" (eller skall man säga: "blästra"? mig i het ökensand - faktiskt en mycker uppfriskande upplevelse!
Deo och shampo följer absolut inte med - det förstnämnda för att jag inte använder deo, parfym eller något annat i den vägen överhuvudtaget, det sistnämnda p g a att jag verkar sakna svett- och fettkörtlar i mitt konstiga negerhår
.
Den enda svett som luktar lär vara den som kommer från armhålor, underliv och fötter, så det gäller att satsa där om man måste välja. Jag går som veni i ullunderställ, ullstrumpor och ulltröja, och det verkar lösa det mesta av luktproblematiken i själva kläderna.