Hur svår grad toppar ni resp leder på kil?

För mig så skiljer det 1.5 grad (6 till 5-) på vad jag klara på topprep mot vad jag klarar leda på kil. Misstänker att det är lite för stort gap och att jag är rätt så feg. Vad ligger eran "kvot" på?
 
topprepar 6+/7- en bra dag på en inte alltför tung led. Leder på egna säkringar 5+/6-, hyffsat ny på att leda så det är bara det psykiska som sätter stopp för mig där
 
leda

Alltid på gränsen och gärna över allt annat är fegt! om man behöver slå bult på en nytur skall det vara på lead on sight och då bara där det funkar med no hands rest;)

Klättra säkert kan vara en bra tanke! om det är en välsäkrad sport tur kan man gå på gränsen
riskerar man markfall så är god marginal att föredra

Att jämföra sig med andra i detta fall känns så där, du väljer vad du är bekväm med
dagsform, säkringsmöjligheter, erfarenhet, psyke osv....

mina tankar
 
Jo, men det var värre med repkompisen... och han som "bara" skulle följa. ;)

Själv är jag så kass på att toppa så jag har lett på kil samma grad, mer eller mindre, som jag toppat som bäst.
Dock finns det ju leder som ligger rejält under vad jag "maxar" gradmässigt, som jag ogärna leder beroende på div omständigheter. Så därför finns den ändå nåt glapp mellan vad jag toppar och leder. Dessutom så klättrar jag så soft så resonemanget känns knappt relevant.
 
Leda

Kul diskussion..!

Jag är en ny tradklättrare och 5 känns bra (har inte testat hårdare) och på bult är 6a det hårdaste, när det gäler topprep har jag satt 6b+ och nu pratar jag enbart om uteklättring.

Jag tror absolut att psyket sätter stopp för vad man tror man klarar och vad man känner sig bekväm med, jag har märkt att när jag vågar gå på så löser det sig alltid efter nästa grepp så mitt förtroende för mig själv ökar hela tiden när det gäller att leda.

Men sen har jag även märkt vilken otrolig skillnad det kan vara på olika klippor och tekniker, jag å polarn klättrade 5 en hel dag i fjällbo och skulle avsluta med en 5- och då föll jag första gången på mina egna säkringar för det var nämligen stämklättring (kände inte tårna pga av kyla heller) och det har jag inte pysslat med så många ggr tidigare medans en stor spricka känns bra så kan ju en svaled eller en tunnt säkrad linje av lägre grad än man tror sig klara av sätta käppar i hjulen.

Klättra så att det känns ok för dig sälv men bli inte för bekväm.
 
Jag klättrar 7a på bult. Har faktiskt nästan slutat klättra topprep efter som jag tycker att det hämmar mitt ledpsyke alldeles för mycket och dessutom tappar jag lätt koncentration och fokus på topprep.

Ibland testar jag på topprep om leden är över min grad eller ser för pirrig ut för att jag ska våga onsighta. När jag sedan väl leder den infinner sig ett helt annat lugn och fokus som nästan alltid leder till att jag klättrar mycket stabilare och bättre.

Tradbedrifterna är tyvärr en sorglig historia för mig och där har jag bara lyckats göra en 4+ eller något sånt. Ska helt klart utveckla denna sida. Kanske när jag tröttnat på att jaga grader, eller har råd att köpa ett set med friends att stärka upp kilknippet med. Eller ... eller ... eller ...

Ursäkterna är många ... egentligen är jag nog bara lite feg.
 
....

Har väll ledat 7-7a på bult när jag varit i bäst form. Har inte klarat något svårare på topprep heller. Hårdaste trad är väll typ 7-.......alltså gammal hederlig gradering. Hårdaste onsight och sånt har jag aldrig ens reflekterat över.
 
Det Erik skriver är ju lite intressant.

Jag har onsightat nån led, som jag en vecka senare klättrat som tvåa, och då haft större problem och inte riktigt kunnat begripa hur jag kunde leda den tidigare.

Nog för att det finns bra och dåliga dagar, men till stor del handlar det nog om att när man ibland toppar, eller är andreman, så överkskattar man skillnaden till att leda. I det läget är det risk att man tycker "hm... måste nog vänta lite med att leda... kanske ska toppa minst en gång till för att känna att jag har marginalen..." Den marginalen kanske aldrig infinner sig och behövs antagligen inte heller. Skillnaden mellan att lägga kil och klippa bult kan ju f ö vara stor eller nästan obefintlig. I visa handjamsprickor t ex kan man ju lägga kammar tätare än någon nånsin skulle bulta, och såna placeringar brukar inte heller tära på psyket. I det läget är ju skillnaden till topprep nästan bara racket.

Sen finns det ju leder där man pliktskyldigt lägger kilar, och där varannan (glest placerade) kil dessutom är högst tvivelaktig. Såna leder klättrar man troligen i förvissningen om att risken för ett fall nästan är teoretisk.
 
Mitt bästa trad onsite är 6-, men det betyder inte att jag inte försökt onsite leda 6:eek:r eller svårare. En och en annan flygtur har det blivit då jag försöker leva efter ett motto jag läst nånstans "better to fall trying than giving up", men letar endast välsäkrade leder för detta ändamål. Ingen säkring har rippat ännu (ta i klippa). Svåraste graden jag red pointat trad är en 7-. Där ligger även högsta graden jag topprepat.

Vad det gäller sport så är jag på en tvättäkta gradjakt... Jag vill bli lika duktig som Spacemoneky's mamma (första inlägget på denna sida: http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=52939&page=2). Jag letade efter en lämplig (läs lätt?) 7a för denna jakt på en tillgänglig klippa, prövade ett par gånger på topprep för att klämma på den och har försökt leda den sen dess.

Bult och topprep är samma, jag ser egentligen ingen anledning varför det skulle vara skillnad där, men onsite trad är en annan femma... Att stå i en svår position och leta säkringar är jobbigare än att klättra på topprep eller sport... så är det bara.
 
Tack för alla svar! Själv har jag drömmen att leda bohusläns klassiska 6- leder (prismaster, mallorol, vildskudd och polkan) men aldrig vågat trots att jag förmodligen klarar och toppa dom. själv vill jag helst stå bra iag när jag pysslar med kilar och då blir det väldigt jobbigt på vissa leder. Känns så scary att leda på kil på marginalen, hade man vetat att dom garanterat hållt så hade det varit en annan femma.
 
Om man redan har toppat en led, men till varje pris vill leda den så har man ju förstås möjligheten att i förväg bestämma alla placeringar och racka därefter. De gör ju att man blir snabbare med placeringarna samt att ev oro för att man ska hitta placeringar, bör kunna utebli.

Personligen har jag dåligt sekvensminne, och det går väl i någon mån ut över placeringarna, men annars är det lite onsight för mig oavsett för vilken gång i ordningen jag repeterar... men visst hjälper det att förbereda sig.
 

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg