Hur svår grad toppar ni resp leder på kil?

[Mezzner]

Men det känns nu i det skedet jag är att det nästan är slöseri med tiden att toppa om man har möjlighet att leda.

Helt rätt!

 

[Mike C]

Att bara gå på onsite trad hela tiden tycker jag har lite hämmande effekt på själva klätterteknikutvecklingen, iallafall om man inte har ett väldigt bra ledpsyke. Jag tycker att det är vikigt att få topprepa några svåra leder så att klättringen inte påverkas av psyket. Det får inte bli för mycket bara.
Själv ser jag ett samband mellan min klättertekniska nivå och ledpsyket. Jag har inte världens bästa ledpsyke, men det märks bara när det börjar bli svårt. Om jag höjer min klättertekniska nivå, t ex från ca -6 till 6+, så känns ledpsyket mycket bättre på -6 lederna, men jag är lika rädd på 6+ som jag var på 6- tidigare. Därför är det vikigt för mig att även ge mig en bunt med 6 och 6+ på led, just för att jobba med ledpsyket. Det har blivit ett och ett annat fall på egna säkringar då jag klättrar efter filosofin "better to fall trying than giving up", men jag ser det som en win win situation. Antingen klarar jag leden onsite, och det är bra, eller så tar jag ett fall på en säkring, vilket är bra för ledpsyket. Bara jag inte ger upp och sätter mig i en säkring så har jag gått plus. För att jag ska våga mig på det här så måste säkringarna vara bra, därav min jakt på välsäkrade 6 och 6+ leder. Lederna som inte anses välsäkrade kan man spara till topprepslek.

Det bör påpekas också att detta är nog inget för de som precis har börjat leda. I början är det viktigt att bara leda lätt så att man får in vana med att säkra. Då är det bra om man klättrar med en som är lite mer erfaren så att man kan få en bedömning om hur bra säkringarna man satte egentligt var.

 

[fling]

Är det någon här som gått den OS sen pitongerna togs väck?

Att använda kikare är väl kanske OS, men inget jag någonsin gjort. I princip skulle man väl kunna ta med sig en kamera och långt teleobjektiv för att fota en led och därmed öva in den, men det är inte riktigt intressant för mig. Det roliga för mig är att se en fin linje, kolla på den med blotta ögonen nerifrån backen och sedan leda den.

Jag försökte onsighta Omöjliga väggen för 5 år sedan. Vet inte om pitongerna i början var kvar på den då, men jag kommer inte ihåg att jag använde någon. Gul och grön alien i början, och någon kil. Det var tyvärr blött och jag föll på kruxet i början (sidoförflyttningen ut till vänster). Började om och gjorde sedan hela leden. Har dock för mig att jag använde någon pitong vid nischen högre upp. Jag upplevde inte leden som dåligt säkrad, men det var däremot svårt att få dit aliens i början (svårt att se).

Kan tilläggas att jag på kil inte hade onsightat mer än några leder graderade 6 för 5 år sedan.

För att återgå till ursprungsfrågan:
Jag skickade inte mycket hårdare på topprep en på led för 5 år sedan, när jag traddade. Jag klättrade inte mycket hårdare än 6+ på topprep och gjorde ändå 6 OS. Efter det har jag mest bouldrat och kört en del sport. Tror dock inte att jag gör mycket svårare leder på topprep i alla fall, troligen för att jag upplever det som att jag pressar hårdare på led än på topprep. T.ex. så kommer jag ihåg att jag aldrig fick till Orup (Örnberget) på topprep. Bestämde mig ändå för att prova på led och mejade mig upp på något sätt. Detsamma gällde för Non-stop (Skevik).

Men som Jonas säger, det går ju åt mer energi att lägga säkringar, speciellt tradd, så jag borde nog kunna klättra svårare på topprep än på led.

 

[lilonjo]

Att bara gå på onsite trad hela tiden tycker jag har lite hämmande effekt på själva klätterteknikutvecklingen, iallafall om man inte har ett väldigt bra ledpsyke. Jag tycker att det är vikigt att få topprepa några svåra leder så att klättringen inte påverkas av psyket. Det får inte bli för mycket bara.
Själv ser jag ett samband mellan min klättertekniska nivå och ledpsyket. Jag har inte världens bästa ledpsyke, men det märks bara när det börjar bli svårt. Om jag höjer min klättertekniska nivå, t ex från ca -6 till 6+, så känns ledpsyket mycket bättre på -6 lederna, men jag är lika rädd på 6+ som jag var på 6- tidigare. Därför är det vikigt för mig att även ge mig en bunt med 6 och 6+ på led, just för att jobba med ledpsyket. Det har blivit ett och ett annat fall på egna säkringar då jag klättrar efter filosofin "better to fall trying than giving up", men jag ser det som en win win situation. Antingen klarar jag leden onsite, och det är bra, eller så tar jag ett fall på en säkring, vilket är bra för ledpsyket. Bara jag inte ger upp och sätter mig i en säkring så har jag gått plus. För att jag ska våga mig på det här så måste säkringarna vara bra, därav min jakt på välsäkrade 6 och 6+ leder. Lederna som inte anses välsäkrade kan man spara till topprepslek.

Det bör påpekas också att detta är nog inget för de som precis har börjat leda. I början är det viktigt att bara leda lätt så att man får in vana med att säkra. Då är det bra om man klättrar med en som är lite mer erfaren så att man kan få en bedömning om hur bra säkringarna man satte egentligt var.

För mig har det blivit så att vintern har spenderats inomhus med att pressa grader, träna styrka, uthållighet och teknik. Min tanke var att nu när jag har släppts ut på grönbete bara köra trad (eller i princip bara) för att träna skallen. Men sen när jag går upp lite i graderna och närmar mig min ambition om att leda 5+ utan alltför mycket trasiga nervändar så är min tanke att jag ska låta skillnaden mellan vad jag toppar och leder minska.

 

[Mezzner]

Det blir väl ändå så att om man satsar på att "alltid" leda, så finns ändå en massa tillfällen då man ändå får gå tvåa, eller sätter ett topprep av nån särskild anledning, så man får ändå tillfället att klättra på topprep, och det är väl inget fel i det - men problemet är när det känns som att ledklättringen är nåt "extra".