Lite utanför ämnet, men att gå från benkontakt till fri benrörelse är inget man vänjer sig vid över en dag. Tycker också att vi kan konstatera att vi inte får bättre balans med benkontakt, däremot får vi bättre kontroll över kanotens lutning. Det man uppnår med bentramp är höftrotation och därmed kan benen hjälpa till med kraftöverföringen mer än om bara bål och armar jobbar.
Det går att tippa en racingkajak eller surfski ca 60 grader utan att trilla ur. Många havskajaker blir med långfärdspackning så pass stabila att man gärna behöver lite benstöd för att kränga kanoten vid kantning.
Benstödet har alltså inget med kanotens stabilitet att göra. Kanotisten kopplar in kanotens tröghetsmoment när denne vickar. En rank kajak har så mycket mindre tröghetsmoment att benkontakt bara är en nackdel.
Nybörjare som aldrig har vant sig vid benkontakt lär sig mycket snabbare att hålla balansen och få till rotation i en "frisvängande" kanot än de som är inbitna benkontaktfreaks.
De som är inbitna benkontaktfreaks kommer troligtvis paddla långsammare i en frisvängande kajak pga de saknar kontakten och har inte den teknik som krävs för att driva fram kanoten effektivare.
Titta på bilden ovan hur pass långt fram Urbans axel är och hur pass mycket tryck han får till i frånskjutet. Det säger en heldel om hur pass mycket effektivare den frisvängande tekniken är för framdrivningen.
Balansen är bara en vanesak. Surskis har inga benstöd och används i tuffaste surfar.
Trivs man med sin benkontakt och inte vill paddla snabbare eller längre finns ingen orsak till att gå över till en paddlingseffektiv kajak, för det krävs en del träning för att skola om sig.
