hur smart är smart track rodret?

Ansträngningen vid paddling ska vara att föra kajaken framåt fortast möjligt.

Jag tror långt ifrån alla håller med om detta "ska" även om jag som motionär i pinnstyrd turbåt håller med i mycket. Många "promenadpaddlare" på havet vill ha mer kontakt med kajaken för att öka känslan av trygghet. Inte jag så nuförtiden, men i början var det så. Ett ännu större skäl för konktakt, om man släpper rodermanövrerad kajak och prata skeddabalanserad, är att kunna "lutsvänga" farkosten.
Dock, huvudsakligen är jag i ens med denna "Liten kommentar". :)
 
Lite utanför ämnet, men att gå från benkontakt till fri benrörelse är inget man vänjer sig vid över en dag. Tycker också att vi kan konstatera att vi inte får bättre balans med benkontakt, däremot får vi bättre kontroll över kanotens lutning. Det man uppnår med bentramp är höftrotation och därmed kan benen hjälpa till med kraftöverföringen mer än om bara bål och armar jobbar.

Det går att tippa en racingkajak eller surfski ca 60 grader utan att trilla ur. Många havskajaker blir med långfärdspackning så pass stabila att man gärna behöver lite benstöd för att kränga kanoten vid kantning.

Benstödet har alltså inget med kanotens stabilitet att göra. Kanotisten kopplar in kanotens tröghetsmoment när denne vickar. En rank kajak har så mycket mindre tröghetsmoment att benkontakt bara är en nackdel.

Nybörjare som aldrig har vant sig vid benkontakt lär sig mycket snabbare att hålla balansen och få till rotation i en "frisvängande" kanot än de som är inbitna benkontaktfreaks.

De som är inbitna benkontaktfreaks kommer troligtvis paddla långsammare i en frisvängande kajak pga de saknar kontakten och har inte den teknik som krävs för att driva fram kanoten effektivare.

album_pic.php


Titta på bilden ovan hur pass långt fram Urbans axel är och hur pass mycket tryck han får till i frånskjutet. Det säger en heldel om hur pass mycket effektivare den frisvängande tekniken är för framdrivningen.
Balansen är bara en vanesak. Surskis har inga benstöd och används i tuffaste surfar.

Trivs man med sin benkontakt och inte vill paddla snabbare eller längre finns ingen orsak till att gå över till en paddlingseffektiv kajak, för det krävs en del träning för att skola om sig.
 
Bra då har jag något att bita i som kan göra paddlingen ännu trevligare hoppas på det.

Tack för hjälpen

Mikael
 
En annan sida av det hela!

En annan sida av det hela är den Grönländska stilen med i det närmaste spikraka ben och ingen rörelse alls. Många Grönländska kajaker är så trånga att paddlaren med nöd och näppe kan röra benen några cm. Poängen är man inte ska falla ur och ha maximal kontakt. Att göra kajaken optimerad med så liten volym och mått som gör den extremt lätt att hantera vid rollar och andra avancerade manövrar är det viktigaste. Något att tänka på i dessa race inspirerade tider då alla racing wannabee paddlare vill vara snabba och suktar i sina drömmar att klara någon tok rank kajak med pumpande ben och svängande rumpa!
 
Den sidan vill jag ialla fall jag hålla mig ifrån men smaken är ju som baken delad:)
Själv älskar jag paddla långt gärna ensam älskar skärgården om jag får ha den lite för mig själv, vill komma långt å njuter precis som när jag cyklar om det bitvis i alla fall går riktigt fort!

/Janne
 
nu har ett tidigare knäfreak konverterat

Tidigare kajak jag använt har haft lösa fotstöd där man svänger genom att föra fotstödet fram bak, den största missen där blir att man vänjer sig vid benkontakten, när jag sedan byte till smarttrack fanns knäkontakten kvar, Att ställa om till ny teknik var inget större bekymer, det gav
skönare paddling
snabbare paddling
skönare sittställning
en ordentlig omvärdering av smart track rodret som jag nu mera tycker är bra.

efter att ha padlat en tid utan benkontakt testade jag åter igen kontakt och insåg då hur stor del av kroppen som blir passiv och låst pga av knäkontakten.

Återstår väl då att fråga sig hur man kan tillverka en kajak med rörlig pedalfunktion?!!

Mikael
 
Nä det förstår jag inte heller man vill ju ha fast stöd för fötterna såklart!
Roligt du "hittade" hem föresten :)

/Janne
 
Återstår väl då att fråga sig hur man kan tillverka en kajak med rörlig pedalfunktion?!!

Mikael

Självklart ska man fråga racingpaddlare hur man ska padda fort med racingkajak. Och långfärdspaddlare hur man ska paddla i hög sjö med 30kg packning med en kajak som är lättdriven (även med full packning!) upp till sin tröskel vid 5-6 km/tim. Över den gränsen lönar det sig inte att ta i mer med sedvanliga ´engelska´ kajaker. Riktigt långa båtar och t ex VKV kan man ta ut ett par extra km av.
Så för den traditionella havskajaken spelar det alltså ingen roll, den är alltid lättdriven inom det fartintervall "havs"paddlaren är intresserad av, och då finns det marknad för alla typer av mer eller mindre galna ingenjörslösningar. Alltid finns det någon som tycker det ser bra ut.
Mej passar enklast tänkbara (skedda+fotpinne) och rätt mycket knäkontakt, andra tycker annorlunda och i en ´engelsk´ spelar det väldigt liten roll.
 
Paddlar man i 5-6 km/h kan jag kanske hålla med om att man kan göra det med nästan vilken teknik som helst.

Men jag har paddlat en del P65 XP, och det tycker jag ju är en ganska "engelsk" kajak, och det gick inte att paddla med kroppsrotation och lätt böjda ben i mitten av kajaken. Det beror nog till stor del även på benlängden, men kajaken i övrigt gick ju utan vidare att marscha i säg 8 km/h även med min blygsamma fysik. (Körde med ett extra fast stöd under nedre delen av fötterna och styrde med keeperspedalerna, vilket funkade bättre än originalet åtminstone.)

Rent allmänt så tycker jag väl att man oavsett distans och hastighet ska försöka paddla så bekvämt och tekniskt som möjilgt - eftersom det är skönt och dessutom ökar aktionsradien.

Utan omsvep kan jag dock säga att jag inte brukar ägna mig åt lek i bränningar och liknande, inte heller brukar jag rolla.
 
Paddlar man i 5-6 km/h kan jag kanske hålla med om att man kan göra det med nästan vilken teknik som helst.

Men jag har paddlat en del P65 XP, och det tycker jag ju är en ganska "engelsk" kajak, och det gick inte att paddla med kroppsrotation och lätt böjda ben i mitten av kajaken. Det beror nog till stor del även på benlängden, men kajaken i övrigt gick ju utan vidare att marscha i säg 8 km/h även med min blygsamma fysik. (Körde med ett extra fast stöd under nedre delen av fötterna och styrde med keeperspedalerna, vilket funkade bättre än originalet åtminstone.)

Rent allmänt så tycker jag väl att man oavsett distans och hastighet ska försöka paddla så bekvämt och tekniskt som möjilgt - eftersom det är skönt och dessutom ökar aktionsradien.

Utan omsvep kan jag dock säga att jag inte brukar ägna mig åt lek i bränningar och liknande, inte heller brukar jag rolla.

Med risk att spår ur:
Den "skolbildande" engelska kajaken var nästan alltid 20-25 cm kortare och ett par cm bredare än XP:n, som även i övrigt är mer byggd för snabbhet. Sådana båtar (XP m fl) konkurrerar närmast med VKV:s långa kajaker. På gott och ont.
Med den skillnaden att VKV-erna är byggda i riktig racingtradition med vad jag kan förstå perfekta förutsättningar för benaktivitet. Älskas av gamla racingpaddlare med perfekt teknik, stora muskler och dito paddelblad och som kan ta ett styrtag som skulle kunna rätta upp ett lokomotiv - när det bäriga akterskeppet gör att ekipaget skenar iväg i surfen.
Men Point verkar vara känsliga för marknadens krav, skrovdesign bra (kvalité nåja men garantierna generösa eller i varje fall situationsanpassade...), rodret förbättras för varje generation och om/när marknaden så kräver kommer även sittbrunnsöppningen att ritas om. Även det på gott och ont - VKV:s stora kapell modell filadelfiatält är inget som utskärgårdspaddlaren älskar, desssutom spänner resåren dåligt längs de långa raka sidorna... och knästöt behövs faktiskt ibland.
När kraven blir mer exklusiva åt något håll minskar utrymmet för kompromisser.
Och det kommer leverantörerna att älska: en specialkajak för varje ändamål !

/Lasse

PS ni kommer väl ihåg att en kortare och bredare kajak har mindre våt yta (med samma deplacement) och är mera lättdriven i måttliga hastigheter än en längre och smalare båt...DS
 
Med risk att spår ur:
Och det kommer leverantörerna att älska: en specialkajak för varje ändamål !

Det är inte bara levernatörerna så mår bra av det - jag också.
(Jag gillar slalom, telemark OCH turskidning. Jag har nytta och glädje av jobbingskor OCH kängor. Jag kan tänka mig at äta förrätt, huvudrätt OCH efterrätt. :) Gubbcykel på stan OCH en annan för transport.)

Jag tycker att det är förträffligt skönt och roligt att ha två (egentligen tre, den "sista" långtidsutlånad) helt olika kajaker. Och om jag hade haft plats hade det nog blivit en till.... :)
Min skeddakajak och jag har vissa fanastiiska upplevelser ihop, det kommer fler. Jag är mycket förtjust i min motionskajak som jag utvecklas i på havet.
 
Med risk att spår ur:
Den "skolbildande" engelska kajaken var nästan alltid 20-25 cm kortare och ett par cm bredare än XP:n, som även i övrigt är mer byggd för snabbhet. Sådana båtar (XP m fl) konkurrerar närmast med VKV:s långa kajaker. På gott och ont.
Med den skillnaden att VKV-erna är byggda i riktig racingtradition med vad jag kan förstå perfekta förutsättningar för benaktivitet. Älskas av gamla racingpaddlare med perfekt teknik, stora muskler och dito paddelblad och som kan ta ett styrtag som skulle kunna rätta upp ett lokomotiv - när det bäriga akterskeppet gör att ekipaget skenar iväg i surfen.

/Lasse

PS ni kommer väl ihåg att en kortare och bredare kajak har mindre våt yta (med samma deplacement) och är mera lättdriven i måttliga hastigheter än en längre och smalare båt...DS

5-6 km/h är snabbt i motvind! Ett ordentligt fotstöd att ta spjärn mot och trycka kanoten i rätt riktning när man kämpar på är inte fel.
Det är så lite rotation och bentramp som behövs för att höja effektiviteten.

T.ex har/hade Inuk, Icefloe och Nordkapp lite lagom bentrampsutrymme i modellerna med lite sittbrunnsöppning.

Det är väl roligt att ha flera kajaker där man kan träna det de är bäst till?

Många som börjar cykla MTB kompletterar senare med en landsvägsracer eller det omvända. Båda har sin tjusning. MTB har balans, vägval, djärvhet etc, medan racern har uthållighet, fart, klungkörning etc.
 

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg