Du tror inte att du hade fått ett bättre utfall, om du vänligt och lugnt förklarat för damen, att du p g a den tilltagande vinden befunnit dig i litet av ett nödläge? Men försökt vara så hänsynsfull som det nu varit möjligt under dessa omständigheter, ämnade att fortsätta med det, och ge dig av när det blivit säkert?Jag blev så förbannad att jag fick min paddling förstörd, och paddlade raka vägen hem nästa dag.
Nån form av hemfridszon måste väl även gälla för den som tältar..
Kanske rentav symboliskt bjudit henne att dela på den mat/kaffe/whatever du höll på att laga, och frågat något om/gullat med hennes hundar?
Jag har varit med om ett större antal analoga situationer, utan att det ens handlat om lika mycket av nödläge som din (typexempel: måste passera över strandtomt / nära ett hus för att kringgå en råk vid skridskoåkning), och i 99% av fallen blir folk vänliga och resonabla av ett vänligt och resonabelt beteende. Och tvärtom av försök till paragrafrytteri; oavsett rättmätigt eller ej.
Och även om just den damen inte mjuknat av lite mer socialt begåvat bemötande, hade i alla fall du mått bättre i själen, och sluppit avbryta din semester.