Hur/när öka svårighetsgrad?

[camo29]

Hejsan!

Denna fråga har säkerligen diskuterats på många ställen, men jag ställer frågan i alla fall då jag behöver lite råd och tips!

Jag är en tjej i 30-årsåldern som klättrade några gånger i somras, och har nu börjat igen. Har varit ute ett par gånger i veckan den senaste månaden. Nu har jag börjat leda 6a och det går okej. Har haft ett par försök på någon led innan jag satt den. Det går förhållandevis bra. Jag har bara så svårt att se att det jag gör är bra nog! Självklart klättrar jag för att det är roligt, men hornen kommer ändå upp i pannan och jag blir så otroligt besviken när jag tycker att det går dåligt!

Nu till frågan... vad kan man vänta sig att man ska klara efter den tid jag klättrat? Absolut förstår jag att det är individuellt o.s.v. Men i stort, är det "bra" att klättra 6a? Och hur gör jag för att bli bättre? Är det stor skillnad mellan 6a och 6b t.ex.? Hur vet man att man är redo att prova en svårare led? Hur många gånger ska man behöva nöta en led innan man får inse sig besegrad? Om jag nöter på i sommar, vad kan vara ett lagom högt mål? Klara en 6a+ eller annat?

Egentligen är jag inte särskilt fixerad vid svårighetsgraden, även om jag förstår att man kan tro det när man läser mitt inlägg. Jag är mest nyfiken på hur det brukar kunna se ut, ni som är erfarna klättrare har ju säkerligen koll.

 

[Slan]

Tänk inte så mycket.

Klättra och ha skoj istället

 

[Antis]

Det låter som att du, liksom jag ibland, har fastnat lite i en komfortzon man inte vill gå ifrån.

Leder du 6a i april finns god möjligheter att höja sig fler snäpp under sommaren och hösten. Hur många snäpp beror på hur mycket man klättrar och andra faktorer. Vissa kan säkert gå till 7b på en sommar men då krävs mycket tid, tålamod, talang och sporrande kompisar.

Försök hitta en led du tycker är bra säkrad och så kommer du klara den oavsett om den är 6b eller 6c. Tålamod och några fula ord* så sätter man den till slut. Tre dagar eller femton klätterdagar, se det som träning



*) Man får svära, det är inte golf vi håller på med.

 

[camo29]

Tusen tack för bra svar! Tycker klättringen är så vansinnigt rolig! Och ibland slinker det ut ett och annat ord, som sagt, tur att det inte är golf man sysslar med!

Har nu hittat en led 6b som är fin och relativt lång, målet för sommaren!

 

[nicemd]

När du hör talas om en klättrare som klättrat en svår led är det ofta väldigt många försök gjorda innan den tillslut sitter. Det kan ta dagar, veckor, år innan man tillslut lyckas. "Några försök" är ingenting i sammanhanget.

Det bästa sättet att klättra svåra leder är att försöka. Innan dess vet du inte om du klarar den eller inte. Och om du inte klarar den är det inget misslyckande, utan bara början på utformningen av ett nytt mål och en sporre att träna ännu mer (både fysiskt och mentalt).

Välj något riktigt svårt och ge dig inte förrän du satt den. Du kommer lära dig det du behöver på vägen!

Och när du väl klarar den kommer den kännas lätt.

 

[Mike C]

Hör och häpna, man kan ägna sig åt gradjakt och ändå ha skoj! Det ena uteslutar inte på något sätt det andra.

Jag tycker inte att 6a låter dåligt efter att ha varit ute några gånger i veckan. Hur mycket bättre du kan leda beror till stor del på din inställning. Ropar du "ta hem" när bulten är ett par cm under maghöjd för att du kan komma att känna pump om du fortsätter? Eller ger du allt och satsar full rulle på nästa grepp oavsett om bulten är under fötterna? Jag misstänker att du inte är det senare alternativet, väldigt få är det idag. Många skulle nog kunna sätta sina personbästa på led om de verkligen försökte, men har svårt att hamna i ett ett läge där man faktist kan råka falla, så de ber säkraren ta hem varje gång... otroligt vanligt även på topprep...

Hur länge ska man hålla på innan man ger sig? Jag gjorde nog ca 30 försök på en led under ca tre år innan den satt... Och ett boulderproblem pillade jag på lite då och då under sju år innan den gick ned. Det är rätt länge, men jäklar vad nöjd jag var när de sattes.

 

[Antis]

Har nu hittat en led 6b som är fin och relativt lång, målet för sommaren!

Låter kanon, lycka till

 

[camo29]

Alltså jag vill verkligen tacka för svaren! Det betyder massor att få höra sådana grejer! Jag blir jättepeppad och håller med om att man ändå kan jaga grader och samtidigt ha roligt. Det är en del för mig i alla fall, att ständigt utvecklas och bli bättre. Sedan så finns det ju ett större urval av leder att köra också om man blir bättre. Glädjen är ju ändå den största drivkraften!

Lite intressant gällande det du skrev Mike C "Ropar du "ta hem" när bulten är ett par cm under maghöjd för att du kan komma att känna pump om du fortsätter? Eller ger du allt och satsar full rulle på nästa grepp oavsett om bulten är under fötterna?" Tror jag är lite av en galning där. Är inte alls rädd att ramla, blir mer besviken om jag missar. Har kanske inte klättrat en så svår led än heller i och för sig. Det har oftast känts rätt säkert. Får ta och hitta nåt svårare och bita i! Är ju lärorikt att falla också!

Blir så sjukt peppad!! Tack!!!

 

[lillajag]

Jag har ett litet annorlunda tillvägagångssätt. Under mina 15 års klättring har jag aldrig "projektat" en led och nött in den. Jag ser liksom inte njutningen av det och kanske inte heller nyttan. Mitt mål är att bli "generellt bättre", dvs jag har större chans att ta en godtycklig led vid första försök i år jämfört med förra året. Visst har jag vissa leder på min "lista" som jag vill klara av, men om jag inte sätter en led vid första försöket, så går jag kanske tillbaka en gång till senare i säsongen, men sen får den vänta tills nästa år (då jag förhoppningsvis glömt bort var greppen sitter!). Att nöta och nöta tills man vet varenda litet kristallgrepp på en 7a hjälper mig ju inte att sätta en närliggande led på 6b. Jag satsar hellre på att klättra en massa olika typer av leder, tex sva, smala sprickor, breda sprickor, kaminer, tak ... för att bli lite mer alltiallokunnig. Mitt val av "metod" är nog inte "bättre" att nå en viss klättergrad, men för mig är det definitivt den roligare!

 

[magwo]

Jag är också lite som Patrik, att jag bryr mig mest om onsight-graden jag klarar av. För att det är ett mer ärligt mått på ens faktiska förmåga än vad man lyckats nöta in på godtycklig tid.

Onsight-klättring är också något man behöver vara bra på under långturer, där man ofta klättrar på okänd och osedd sten hela tiden. Och dessutom i vissa situationer vill undvika att falla pga risker, och därför behöver klättra mer kontrollerat.

Men som sagt, klättrar gör man ju för att det är kul. Och vad man tycker är kul förändras ofta under åren.

Det stora undantaget för mig är leder som jag tycker ser härliga och fina ut - då kan jag tänka mig att nöta. Men graden har inget med attraktionen att göra, mer än att man tenderar att fastna på de "fina" leder som ligger precis över ens nivå.

 

[mlaax]

I (den enligt amerikanerna "träningsbibeln") The self coached climber rekommenderas att man bygger upp till svårare leder genom en pyramid. I toppen på denna pyramid placerar du din målgrad. T ex 7a. Då ska du ha två 6c+, fyra 6c, åtta 6b+. Se nedan:

7a
6c+ 6c+
6c 6c 6c 6c
...
...

Denna pyramid är översatt från amerikanska grader, och stegen matchar inte helt. En "fransk" pyramid blir lite mer finkornig och man skulle kunna slå ihop "plusen" i de lägre graderna.

Enligt egen erfarenhet fungerar detta mycket bra för att bygga en bas och sedan ge sig på svårare grader. Klättertråning följer samma principer som all annan träning, kroppen blir bra på det den utsätts för. Man kan inte helt plötsligt onsighta 7a-leder, bara för att man gjort onsightat 100 6a. För det krävs att du jobbar in många svåra leder och till slut så har du höjt din onsight-grad

Att sätta ett högt mål och sedan kämpa en längre tid för att nå det är en tillfredsställande process och samtidigt mycket lärorik.

Att gå från 6a till 6c är fullt möjligt på en säsong. Om du bor i stockholmsområdet så kan jag rekommendera Mats 29 upptäcker sin kropp i Flaten eller Underarms UFO på Örnberget

 

[Mike C]

Jag tycker det är riktigt kul att projektera en led under en längre tid. Det är inte så att man alltid nöter in samma sekvenser om och om igen tills man klarat leden, utan man kan behöva hitta annan beta och justera strategier. Jag gjorde nyligen en repetition av en led jag fått försöka många gånger innan den satt första gången och jag trodde inte att jag kunde optimera sekvenserna mera... och så kommer en Adam och använder samma grepp men en liten annan sekvens, så jag testar hans beta några gånger, lyckas inte men kommer på ytterligare en förbättring, och vips har jag gjort kruxet lättare och klarade leden på nytt. Att gå in på djupet på en led på detta vis tycker jag är en fascinerande process som man kan lära sig både det enda och det andra på... Sen är det riktigt kul att projektera med andra på ungefär samma nivå, hitta och testa nya sekvenser, och man kan få inspiration när den andre klarar leden. Det blir lite mer socialt på det viset istället för att bara gå vidare till nästa bara för att man inga klarade leden, vilket för mig känns som om man gett upp för lätt...

Har man ambitionen av att bli en bättre klättrare kan jag inte förstå att man vill endast hålla sig till onsite klättring. Vill man bli en allsidig klättrare borde man göra lite av varje. Visst, det är kanske roligare med onsites, man jag tycker inte man ska missa tillfällen att få känna tillfredställensen av att ha klarat något riktigt svårt för en genom att projektera en led på lead. Man har flera leder att välja på då också.

Neh, jag förstår inte hur man kan tycka att det är tråkigt att projektera om man ändå gillar klippklättring och vill bli bättre... men men, alla är ju olika...