Hur lös är lös häl?

[BKC]

Hur långt lämnar kängans klack skridskoplattan i skridskoskärets avslutande moment för att hela skenan ska ha kontakt med isen och för att vristen ska vara i full harmoni - utan spänningar?
Jag tycker att lös häl-skridskor glappar onödigt mycket - vilket varken är funktionellt eller vackert.
Christian Björk

 

[MVik]

När jag åker med mina skridskor med lös häl så behöver jag inte ägna en tanke på hur stort glappet blir eller hur det ser ut för andra. Kanske har tekniken ändrats en aning sen jag slutade med fast häl, men det är heller inget som jag behövde träna upp utan det har kommit naturligt med de nya förutsättningarna.

Det blir inte heller mer spänningar i vristen med lös häl, faktiskt inga alls, och det hänger väl ihop med att pjäxorna funkar som de ska. Och där ligger väl kärnan i snacket om löst eller fast. Har du ett par pjäxor som fungerar är det bara att välja system efter det.

Vid tvekan skulle i alla fall jag föreslå lös, det verkar ju funka bra för hastighetsåkarna där väl ingen bytt tillbaka till fast efter 1998, liksom för längdåkarna som ännu inte fäst hälen i skidan på slalomvis när de skejtar.

 

[sundancekid]

...
Jag tycker att lös häl-skridskor glappar onödigt mycket - vilket varken är funktionellt eller vackert.
Christian Björk

Huruvida det är vackert eller ej skall jag inte avgöra. Däremot vad gäller funktionellt så är det väl precis det det är. Hela vitsen med lös häl är ju att den skall vara just lös. Detta ger ett klart naturligare skär. Ett skär man kan ta ut hela vägen (precis som när man skejtar på skidor) istället för att avbryta skäret precis i avslutsögonblicket (som man gör med fast häl).
Sedan jag böt bort fast häl mot lös häl så måste jag säga att jag aldrig nånsin funderat på att byta tillbaka. Det här med lös häl är verkligen vad man skulle kunna kalla en revolution
Min högst personliga åsikt.

// Lars

 

[thureb]

Ca 5-7 cm inte mer

Med de kängor jag har, Alfa Hafjell och Salomon SNS skatebindning med den röda hårdaste gummiploppen fram så behöver jag en bra glappbegränsare för att få bästa stabilitetskänslan. Glappbegränsaren består av en slinga med 3 mm gummilina alltså dubbel lina som fjädrar och tillåter ett glapp på närmare 7 cm. Återfjädringen får inte vara för stark det känns obehagligt när skridskon slår mot sulan men inte för lös så att glappet blir större. Ett glapp om 3 cm är för lite för att skridskon skall avvecklas med ett rakt skridskoskär.

Så Christian jag håller med dig för mycket glapp är inte bra dessutom så ger det ett irriterande skrammel då bakkanten av skenan kommer ned i isen innan skridskon belastas.

Pilotbindningen har motsvarande elastisk glappbegränsare inbyggd men med de flesta skor jag använt så behövs en glappbegränsare.

Thure

 

[BKC]

Re: Ca 5-7 cm inte mer

Tack, Thure, för tipset med glapphämmare!
Jag har observerat att "glapprörelsen" fortsätter när skenan har lämnat isen, vilket får till följd ett skrapande ljud när bakdelen av skenan får kontakt med isen igen. Dessutom tycker jag att det är fult.
Alltså, inte mer glapp än vad vristen kräver.
Christian Björk

Med de kängor jag har, Alfa Hafjell och Salomon SNS skatebindning med den röda hårdaste gummiploppen fram så behöver jag en bra glappbegränsare för att få bästa stabilitetskänslan. Glappbegränsaren består av en slinga med 3 mm gummilina alltså dubbel lina som fjädrar och tillåter ett glapp på närmare 7 cm. Återfjädringen får inte vara för stark det känns obehagligt när skridskon slår mot sulan men inte för lös så att glappet blir större. Ett glapp om 3 cm är för lite för att skridskon skall avvecklas med ett rakt skridskoskär.

Så Christian jag håller med dig för mycket glapp är inte bra dessutom så ger det ett irriterande skrammel då bakkanten av skenan kommer ned i isen innan skridskon belastas.

Pilotbindningen har motsvarande elastisk glappbegränsare inbyggd men med de flesta skor jag använt så behövs en glappbegränsare.

Thure

 

[usilfver]

Reflektioner från en lärling

Ett skär man kan ta ut hela vägen (precis som när man skejtar på skidor) istället för att avbryta skäret precis i avslutsögonblicket (som man gör med fast häl).

Skillnaden är oerhört liten, det handlar om några centimeters halvbra tryck utåt, med löshäl. Om man åker rätt så har man tryck på hela skenan rakt ut från kroppen (inte sneställt och bakåt). Det finns en risk med glapphäl att man skaffar sig ovanan att göra "tåfjutt", som är helt meningslös ur framdrivningssynpunkt.

Titta gärna på bilder med hastighetsåkare! De strävar efter tryck med hela foten under maximal tid. http://www.socalspeedskating.org/albums/WorldSprints2005/Saturday/Img_0251.jpg
http://www.socalspeedskating.org/albums/WorldSprints2005/Sunday/Img_1013.jpg
http://www.socalspeedskating.org/albums/WorldSprints2005/Saturday/zIMG_0208.JPG
http://www.socalspeedskating.org/albums/WorldSprints2005/Sunday/Img_0753.jpg Det är framförallt i sprint och kurvtagningen som klappskridskon har gjort revolution. Men vi varken sprintar eller svänger ju så värst ofta...Sanningen är nog den att glapphäl känns skönare för att man avbryter skäret - inte senare, men mjukare.

 

[xbåt]

Varför lös häl????

Efter 5 år med lös häl vill jag inte gå tillbaka till fast häl. Jag har fortfarande efter säkert mer än 800 mil med lös häl svårt att exakt ange varför.Allmänt är det kanske en känslan av mindre "statisk" belastning. Åker man fortare? Jag såg en uppgift om att hastighetsåkarna skulle tjäna ca 1 sek per 400 m. Om detta skulle gälla för eliten i Vikingarännet så skulle det innebära drygt 3 minuters vinst på 80 km? Kanske är detta feltänkt, men skulle vinsten bli större i långloppssammanhang än vid kortare elitsammanhang? Jag har försökt att med andra metoder, puls och fart försöka, studera eventuella skillnader mellan lös och fast häl. Skillnaderna har varit svåra att registrera med dessa metoder. Andra variabler som ändrad vindriktning eller vindstyrka har varit helt avgörande. Själv upplever jag subjektivt att det finns mest fördelar vid hårda motvindskör. Det är svårt att kunna ge ett bra svar på frågorna från intresserade "fasthälsåkare" som tror att de kommer att åka så mycket fortare med lös häl. Kanske är det marginella skillnader i samband med "vanlig" långfärdsskridskoåkning, men har man bytt till lös häl så går man inte tillbaka, den subjektiva känslan av behagligare åkning räcker som motiv. Vore kul att höra andras uppfattning om varför lös häl!
Beträffande glappstorleken delar jag Thures uppfattning. Jag har en enkel 6mm gummistropp som sitter fast med kardborrband runt pjäxskaftet och med en enkel plastkrok i skridskon.
Beträffande glappet så har jag som Thure en glappbegränsare

 

[pekvirk]

Jag har användt lös häl 10 år, först telemarkpjäxan och- bindningen, sista 7år Pilotpjäxan och SNS-profilbindningen. Båda system är utmärkta, ingen begrensare, åkkänslan är överlägsen, inga problem. Rekommenderar.

 

[thureb]

Re: Reflektioner från en lärling

Sanningen är nog den att glapphäl känns skönare för att man avbryter skäret - inte senare, men mjukare.

Den skillnad som för mig är tydligast är att den vridning inåt av foten som kan komma med fasthäl i avvecklingen om främre delen av skridskon lämnar isen sist försvinner.

Denna vridning kan fortplanta sig som ett moment som får kroppen att vridas åt vänster = moturs när man avvecklar höger fot. Glidfoten får ta upp momentet vilket gör att tekniken blir svårare.

Nybörjare på långfärdsskridskor med fast häl får lära sig att minska den här impulsen genom att tänka på att aktivt lyfta tån vid avvecklingen av skäret. Detta hämmar kraften i slutet av skäret. Nybörjare med fast häl och mer erfarna fasthälåkare i början av säsongen får ofta träningsvärk på framsidan av smalbenet av det här kompensatoriska rörelsemönstret.

Sedan finns det för min personliga del en annan fördel nämligen att skon saknar utstickande sulkant vilket gör att jag kan sätta skenan mer mot insidan av foten varför jag kan luta skridskon mer i slutfasen av skäret vilket medger mer böjda ben och betydligt längre skär.

Det viktigaste är att det helt enkelt känns skönare med lös häl.
Jag tror att det går fortare och mer energibesparande också men det är inte så lätt att bevisa det.

Thure

 

[Lissen]

Bytte till lös häl den här säsongen. Har egentligen trivts bra med fast häl, men ville ändå prova lös häl.

Tycker att åkningen blir mjukare och mer följsam eftersom avvecklingen blir mer "naturlig". Dessutom, och det ser jag som en ändå rätt betydelsefull fördel, tycker jag att överstegsåkningen blir mycket mer effektiv. Trots det någon har sagt i den här tråden, att så ofta svänger man väl inte vid långfärder, tycker jag att det ändå är rätt ofta detta används. Strandnära åkning, åkning kring vindbrunnar och snödrev etc. blir mer följsam med överstegsåkning, som nu känns bättre helt enkelt.

Vet inte heller om det går snabbare, men mer effektivt och därmed mer energisnålt inbillar jag mig åtminstone att det blir.

Slutligen upplevde jag den lägre vikten som en stor fördel. Detta kan man i och för sig fixa även med fast häl genom lite modifieringar av utrustningen, men nu fick jag det på köpet (kör sns-profil med Alfa Hafjell och Skyllemark Blå).

/Nicklas

 

[usilfver]

Från de "ortodoxa" herrarna som plägar träna på ÖIP uppsnappade jag idag att man bör köra minst tre år på fasthäl innan man börjar med klapp, detta för att klapp är mer tolerant mot tekniska fel i åkningen, och man riskerar få dålig åkstil från början. Detta gäller naturligtvis hastighetsåkning. Men man kan lära mycket därifrån...

 

[pekvirk]

Från de "ortodoxa" herrarna som plägar träna på ÖIP uppsnappade jag idag att man bör köra minst tre år på fasthäl innan man börjar med klapp, detta för att klapp är mer tolerant mot tekniska fel i åkningen, och man riskerar få dålig åkstil från början. Detta gäller naturligtvis hastighetsåkning. Men man kan lära mycket därifrån...

Och ytterst få vuxna lär sig någonsin _riktigt_ hastighetsteknik. Jag gav upp och stannade i sportaktigt långfärds.