Nu börjar jag ju bli vuxen och vet att jag kan gå långt, bära tungt och äta 26 våfflor på raken (så fick jag det sagt också), och trivs betydligt bättre om jag slipper bevisa det så fort jag får möjlighet
Det där med våfflorna kommer du få stå till svars för, bara så att du vet. Nästa mässa kanske? Jag fixar smeten, du mumsar. Esbitgräddade våfflor rulez.
För min del handlar själva gåendet om njutning. Jag gick från Abisko söderut, via Mårmapasset och sedan trepassleden till Nikka i somras på 6 dagar. (Håller på med en resebeskrivning, den kommer sinom tid!) Ingen aning om hur mycket det blir per dag. Jag fick hålla igen en del för att inte komma fram för tidigt... Men med lätt packning på ryggen (hade en rygga på strax under 11 kilo när jag startade) blir det en njutning att röra sig. Känslan av att (förhållandevis) obehindrad ta sig fram är härlig. Jag går ganska fort och ganska långa pass, stannar inte för lunch (äter huvudsakligen GORP på dagarna) utan vilar lite när jag behöver det. Jag har full förståelse för de som vill stanna, dricka sitt kaffe, fotografera eller lägga ut en fluga - gör det, för allt i världen. Jag gjorde så tidigare och njöt då av det.
En central kick för mig är känslan av att röra mig fritt, obehindrat. Det är en enorm frihetskänsla för mig. Jag vill vara trött på kvällen, jag vill ha ben som känner att de arbetat. Det fysiska i detta är viktigt för mig. Det är en av de upplevelser jag strävar efter, och jag har förmånen att få göra det i en helt fantastisk miljö i våra fjäll.
Alla kan vi väl få bli saliga på vår egen fason. Det är ingen tävling, det handlar om att olika personer njuter av olika saker.