På sistone har jag funderat en hel del på hur långt man kan gå på en dag, eftersom de senaste vandringar jag planerat visat sig gå betydligt fortare än jag trott. Detta blir mitt första inlägg här på utsidan, så det blir lite av en presenation samtidigt som jag svarar på trådskaparens fråga.
Utöver väder, terräng och hur mycket jag bär (det vill säga hur länge jag planerar att vara ute), så är det en sak som har synnerligen stor inverkan på hur långt jag går. Går jag ensam eller har jag sällskap? Jag går väldigt mycket längre då jag går ensam.
Jag har uteslutande vandrat i sydsverige och på västkusten. Skåneleden, Bohusleden och Blekingeleden. För en fem-sex år sedan, när jag var ute med kompisarna och vandrade och vi släpade på sågar och en massa ombyten och Gud vet vad, brukade vi komma som max två mil per dag.
Idag, om jag vandrar med sällskap, är två, max tre mil ganska vanligt, men numera har jag väldigt avskalad packning och går i löpardojor och stavar.
Går jag själv brukar en dagsmarsch bli mellan tre och fyra mil beroende på terräng.
I samtliga fall jag nämner är det fråga om kortare vandringar, oftast med två övernattningar, och alltid med lätt enmanstält eller minimal tarp eftersom jag helst sover lite i skymundan en bit från leden. Jag brukar äta varm mat åtminstone två gånger om dagen och ta pauser och ta av skorna när jag känner för det.
För att kunna gå i mitt "ensamtempo" under längre tid skulle jag behöva träna. Som det ser ut i dag fungerar det bra under några dagar.
