Om vakenhet, baskerprov och att gå tills man stupar...
Det nuvarande världsrekordet i att hålla sig vaken innehas av en tysk diskjockey som 1959 snurrade vax i drygt 200 timmar. Han övervakades hela tiden av sömnforskare och läkare som hela tiden var beredda att trycka på stop-knappen om han slutade arbeta.
Hans hjärnaktiviteter registrerades under hela försöket, och man kunde konstatera att hjärnan stundtals sov trots att försökspersonen arbetade; den sömn som av vetenskapen kallas mikrosömn.
Mikrosömn är ett stort problem inom långdistanscyklingen. Cyklistens hjärna somnar till under det monotona arbete, och olyckan är ett faktum.
För den utmattade fotgängaren är dock mikrosömnen ofta en förutsättning för att kunna fortsätta. Enligt sömnforskare kan man vara fysiskt aktiv uppemot tre gånger längre om hjärnan tillåts att mikrosova.
Den sortens sömnbrist man får uppleva som värnpliktig på ett jägarförband kan knappast liknas vid den mer "kliniska" sömnbrist som vår tyske DJ utsattes för. Att vara vaken i 100 timmar är självklart en stor utmaning (jag har själv varit det), men som jägare ges det hela tiden tillfällen att sova/mikrosova. Efter fyra dygns vakenhet somnar man ståendes, man somnar i knästående färdigställning och man somnar när man intar låga ställningar för att läsa kartan. Dessa korta stunder av sömn/mikrosömn är en förutsättning för att kunna fungera i skogen.
En annan inte helt ovidkommande skillnad mellan en diskjockey och en utmattad jägarsoldat är att den senare kånkar runt på 30 kg skrot och sällan står still på samma plats mer än 15 min.
Så till kärnfrågan; Hur länge kan man gå utan sömn? Låt oss anta att Du rastar en gång var nittionde minut och att rasten är 10 minuter lång. (Modell Jägarförband) Detta innebär att Du efter bara kanske ett par dygn kommer att utnyttja dina tio minuter till att sova på. Med lätt packning och enorm motivation skulle Du nog kunna piska diskjockeyns 200 timmar, detta under förutsättning att Du kan få i dig näring under själva vandringen.
Om Du å andra sidan vill göra det riktigt hardcore, d v s utan raster, så tror jag att benen skulle bära dig betydligt kortare. Din kropp skulle försöka tillgodose sig sitt sömnbehov genom mikrosömn, och det innebär att Du skulle göra det på samma premisser som diskjockeyn. Skillnaden vore förstås att Du dessutom skulle transportera dig framåt med packning på ryggen.
Det ska tilläggas att diskjockeyn var hyperaktiv och hade extremt litet sömnbehov, och han led av svåra psykiska störningar under lång tid efter försöket.
Om Du genomför ditt galna upptåg så skriv gärna några rader till mig sedan och berätta hur det gick! Jag håller tummarna och önskar dig lycka till!
Hälsningar Pontus Lundberg
http://www.utsidan.se/yeti