Vanligt är att folk ställer frågan : jaha, och vad jobbar du med då ?
För mig sedan en lång tid tillbaka så frågar jag inte om det, utan jag är ju intresserad av
vad för sorts människa jag mött, så jag brukar fråga : vad har du för intressen, hobby, familj etc.
Brukar låta dom berätta om sitt jobb om de tycker det är viktigt, en del blir nästan lite paranoida när man inte berör arbetet.
En del är så inihelvete stolta över sitt jobb, de kanske nyss fått befodran, lönelyft, etc, så den informationen nästan rinner ur mun på dom.Men jag brukar lyssna artigt, fast jag inte bryr mig.
Inget fel att vara stolt o trivas på sitt jobb, men många identifierar sig med sitt jobb för mycket, och glömmer bort sig själva på något sätt.
På en del platser på jorden så svarar människor vem dom är, medans en del svarar vad dom jobbar med???
Vad berättar du när du möter en ny människa?
Jag tycker att den personen jag möter förhoppningsvis kan kanske bli en fin vän, att ta med o fiska,
festa med, vara ute i skogen med, göra roliga saker ihop, gå på tävlingar, bio, eller nåt med.
Märker jag att vi avviker från varandra, så blir det ju så att man inte har något gemensamt, och relationen rinner ut i sanden.
Sen vet jag att en del kan va lite fula o vara överdrivet trevliga mot personer de har nytta av, hantverkare av olika slag tex. Eller personer som kan fixa saker åt en som man behöver, biljetter, inträden, tillgång till sommarstugor, båtar, ja vad som helst, och sitter och ler på fester och bjuder flott, men man skiter i övrigt i personen ifråga...
Har de här tankegångarna passerat era huvuden också ?
För mig sedan en lång tid tillbaka så frågar jag inte om det, utan jag är ju intresserad av
vad för sorts människa jag mött, så jag brukar fråga : vad har du för intressen, hobby, familj etc.
Brukar låta dom berätta om sitt jobb om de tycker det är viktigt, en del blir nästan lite paranoida när man inte berör arbetet.
En del är så inihelvete stolta över sitt jobb, de kanske nyss fått befodran, lönelyft, etc, så den informationen nästan rinner ur mun på dom.Men jag brukar lyssna artigt, fast jag inte bryr mig.
Inget fel att vara stolt o trivas på sitt jobb, men många identifierar sig med sitt jobb för mycket, och glömmer bort sig själva på något sätt.
På en del platser på jorden så svarar människor vem dom är, medans en del svarar vad dom jobbar med???
Vad berättar du när du möter en ny människa?
Jag tycker att den personen jag möter förhoppningsvis kan kanske bli en fin vän, att ta med o fiska,
festa med, vara ute i skogen med, göra roliga saker ihop, gå på tävlingar, bio, eller nåt med.
Märker jag att vi avviker från varandra, så blir det ju så att man inte har något gemensamt, och relationen rinner ut i sanden.
Sen vet jag att en del kan va lite fula o vara överdrivet trevliga mot personer de har nytta av, hantverkare av olika slag tex. Eller personer som kan fixa saker åt en som man behöver, biljetter, inträden, tillgång till sommarstugor, båtar, ja vad som helst, och sitter och ler på fester och bjuder flott, men man skiter i övrigt i personen ifråga...
Har de här tankegångarna passerat era huvuden också ?