Högt eller lågt skaft

[Malindo]

Vox en tenebris

Dave, gamle hedersman! Länge leve màngfalden och de uttagbara innerskorna! ;-) ;-) ;-)

 

[dave1]

Re: Vox en tenebris

Dave, gamle hedersman! Länge leve màngfalden och de uttagbara innerskorna! ;-) ;-) ;-)

Visste väl att du skulle va alert och hugga på den!

 

[Raskesven]

jamen, om man anvánder Rolles trix med láderbraller och rep sà skall detta problem ju vara ur världen om jag fattat saken rätt?
Mvh / mats

Jamen, nu är det ju bara Rolle som lyckas helt med det tricket, som borde funka även med remmar runt GTX-brallor utanpå kängorna. För mig läcker det obönhörligen in vatten om vadet går över knäna och tar längre tid än bara ett nafs. Spelar ingen roll hur hårt jag drar åt remmarna. Har testat med resårsnören också, men läckage vid plösen verkar svårstoppat. Det är ju en av anledningarna till att jag inte vill ha fodrade membrankängor, som tar en evighet att torka.

Angående höga kängskaft är det, bortsett från vad som redan nämnts, bra även i vandring i obanad skogsterräng för att skydda underbenen.

Förresten Malindo; du har väl inte glömt att fundera ut någon genial lösning på tätproblemet mellan kängor-brallor?

Raskesven
[Ändrat av Raskesven 2004-04-16 kl 13:13]

 

[Martin Fjäderlätt]

ett par gtx-kängor med urtagbar innersko ... så löser man torkproblemet effektivt!

Men då kan man ju fortsätta i tangentens riktning och fråga sig:
kan man då inte lika gärna köra med till exempel kombinationen ofodrad helläderkänga + GTX-strumpa + foder i form av yllestrumpa?

Hur stor är risken att det tränger in och skvalpar runt en massa vatten i spalten mellan den urtagbara innerskon och skalet?

 

[srpp]

Re: Vox en tenebris

Länge leve ... de uttagbara innerskorna!

Det låter ju lite intressant. Men jag har glömt vad tusan den där kängmånglaren heter. Hörru Mats, vad heter skorna nu igen då? Vill du inte göra reklam får du väl maila mig webadressen.

Håller för övrigt med i mångfaldshyllandet, en sorts lösning är knappast bäst för alla, alltid.

Tjing,
Patric

 

[dave1]

ett par gtx-kängor med urtagbar innersko ... så löser man torkproblemet effektivt!

Men då kan man ju fortsätta i tangentens riktning och fråga sig:
kan man då inte lika gärna köra med till exempel kombinationen ofodrad helläderkänga + GTX-strumpa + foder i form av yllestrumpa?

Hur stor är risken att det tränger in och skvalpar runt en massa vatten i spalten mellan den urtagbara innerskon och skalet?

Jo, det borde väl gå att köra med gtx-strumpa och sockar i en ofodrad känga, men det är inget jag provat men dom gtx-strumpor jag testat har inte varit så välsittande så det känns som att det skulle kunna bli lite knöligt, men jag vet inte.
Sen är det nog väldigt lite risk att vatten skvalpar omkring mellan skalet och innerskon då det är väldigt tajt däremellan, lite som i slalompjäxor!

 

[raderad04]

Deja vu lr va de nu heter men detta har varti uppe i diksussen förut.

Men eftersom der är många här somt tillbhör 'inbröders beundran' så dristar jag mig till ett lngre inlägga om kängor och brallor. Jag tänkte att ni har ju hela helgen på er att läsa. En historisk tillbakablick.

1987 drog jag iväg på min första ensamma fjällvandring som gick runt Ähpar. På fötterna hade jag min frus, nuvarande X ets Lundhags Militär med halvhöga skaft och byxorna var ett par gamla manchester jeans och ett par vanliga rengbrallor i ryggan. Kängorna höll måttet men inte mina fötter som fick skavsår överallt.

1989 drog jag iväg efter att ha hämtat andan och köpt en GTX ställ av märket Berghaus. På fötterna hade jag tagit mina Jörnkängor, ett par näbbkängor med cellgummi och halvhöga skaft utan snörning. Det var alltså bandskor Dessa brukad jag använda till mina ’lappskidor’ med öglor, så ålderdomligt men funkar fint i skogen. Mina brallor var ett par salopetter som förstärkte med damasker i GTX och ryggsäcksväv, allt drog jag fast med remmar runt kängskaften. Det funkade fint. Detta kan vara orsaken till att jag inte hade några läkage med GTX brallor och remmar runt kängskaftern. Byxor och kängor satt på hela tiden, sol eller regn hade ingen betydelse.

Dessa kängor höll fram till 1996 då jag stoppat in fötterna i ett par Scarpa läderkängor med lågt skaft. Dessa hade jag använt hemmavid i tre år utan problem. Jag drog iväg en runda genom Gophervágge med planering att ringla mig till Sarves och Kvikjokk. Av detta blev intet. Mina fötter rymdes inte i dojorna efter ett par dagar, de svullnade upp och kängorna gav inte efter och resultatet blev en snabbare hemfärd, bortslitna hälar och sedan tappade jag hälften av alla naglar i fötterna.

Sommaren 1997 hade jag ett par nya Jörnare på fötterna och konceptet med GTX och damasker var kvar med den skillnaden att jag använde inte GTX salopetterna lika ofta. De hade krympt över magen, stjärten och låren. Har ni hört om GTX som krymper. Jag körde med tunna bommulls byxor som härstammade från någon överbliven joggingdress.

1999 ersattes GTX salopetterna av ett par lånade militära regnbyxor, halv byxholkar är de och det funkade jävligt bra. Sedan var det inga vandringar i fjällen förrän 2002 och då hade GTX salopetterna blivit lite större igen.

2003 var jag på väg till fjällen under påsken och jag letade desperat efter ett par GTX brallor jag kunde ha på mig hela tiden och vilka jag kunde kapa av nere vid benen men jag hittade inga byxor så jag gav upp. Till sommaren beställde jag skinnbrallor från ITAB för de hade rå benlängd, klipp, klipp så var det färdigt.

Hur funkar nu dessa. Under de tre dagar jag vandrade med mina bekanta i Marsfjällen och den vecka jag travade omkring med min dotter i Keb så hade jag på mig skinnbrallorna hela tiden. Jag tyckte inte skinnbrallorna var varmare än andra byxor jag använt. Hur de är i regn vet jag ännu inte men jag hoppas jag får testa det i sommar så jag kan utvärdera ’skinnbrallor i fjällen’. Jag kommer att ha ett par militära regnbyxor i ryggan så jag kan hålla mig torr.

Vid snabba vad fungera de galant, bara att vada på. Jag provade vada ett långt vad med vatten upp till grenen men då kom det in vatten genom sömmarna. Nu håller jag på att fetta in skinnbrallorna ordentligt och sömmarna skall få sig flera lager nikevax.

Den största nackdelen med skinnbrallorna är vikten. De väger alldeles för mycket och passar nog mer för kortare turer eller när man lever skogsliv.

Jag har hittat ett par GTX byxor som är gjorde för att sitta på, alltså utan dragkedjor och vilka jag kan kapa av nertill så det blir nästa sommars investering.

Dojorna? Dessa smörjer jag in med nikevax ett par gånger per år och har med mig en eller två filmburkar med smörja för att under vandringen kunna tvätta rent och smörja på mer. Dessa kängor som nu är sju år gamla är i princip vattentäta och efter denna sommar kommer jag att skicka dom till Jörn för omsulning.

Trevlig helg, solen skiner så det blir några skogpromenader i helgen // RJ

 

[Malindo]

Jag inbördes beundrar ditt lànga inlägg Roland, trots att det kan reta en och annan.

Sárskilt glad blev jag att fà reda pà att áven GTX, och inte bara vanligt bonna-tyg faktiskt krymper runt mage och bak (och ibland blir större igen). Hade lánge trott att det var nàgot konstigt med just mina GTX-kláder..mmen nu vet jag!

Trevliga promenader i helgen! Pà Mallis regnar det och blàser kallt (ca 15ºC)!

 

[grodanbolle]

Re: skinkbyxor

*står ensam på den tunna linan och tittar försiktigt ner* Nu skall vi se om jag klarar av detta utan att nämna förrvirring i någon form eller ryggont..

Ronald, hur e det nu med schinnbyxorna..(ytterst seriös fråga).. Jag har schinn på min jaktbrallor och det e skitschönt på höst och vinter när man står på pass och liknande. Men att vandra på sommaren i schinnbrallor?!? Blirre inte varmt, infanterield o.s.v. Sedan blir dom väl blöta och svampiga i regn och när du går i blöt terräng. Jag vet hur äckligt mitt schinnställ blir på sommaren trots att jag försöker svalka mig i 200 knutar..

Så utan ironi eller något annat så hur e det i verkligheten?

När jag läste det inlägget så var min första tanke att vad opraktiskt och äckligt det måste vara med ett par skinbrallor att vandra i när det är varmt. Skjorts är ju inte någon höjdare då heller då det ofta kläcker mygg vid värmeböljor.

Får mig att tänka på en läderbög jag stötte på här hemma ute i skogen. Han var täckt i svart läder från topp till tå i 30- graders värme och sol. Uääääää, han måste ha trivts att bada i sitt eget svett. Svettfetichist.
[Ändrat av crazy 2004-04-16 kl 15:48]

 

[Martin Fjäderlätt]

Jag tyckte inte skinnbrallorna var varmare än andra byxor jag använt.

Jag är inte ett dugg förvånad, inte om "andra byxor jag använt" är GTX-hängselbrallor.
Men är det inte lite "pest eller kolera"?

Själv kör jag nedkabbat (kortbrallor) om det är varmare än 15 grader och regnfritt.
Nästa långvandring struntar jag nog helt i själva byxbenen till mina kombibrallor och kör med kortbyxor som kombineras med paclitebrallor när regnet, vinden eller myggen kommer på besök.

 

[raderad04]

Nu har jag använt alla sorters byxor. Manchesterjeans, bommullsbyxor, GTX, läder - har även gått i vita långkalsoner i ull - och JAG tycker inte, upplever inte att läderbyxor är varmare, äckligare eller mer opraktiska än andra byxor.

Vad någon tänker om detta eller har för förutfattade meningar om människor i skinnkläder talar mer om dennes inställning till människor än vad det säger om att använda skinnkläder. ...*den var bra den*....

Att springa naken i skogen har aldrig hänt i Tornedalen, förutom från bastun till älven. Min morfar och idol gick alltid med skjorta, byxa och hatt. Inte ens uppkavlade skjortärmar men denna sedvänja uppstod nog mer ur behovet att skydda sig mot mygg är ur Lestadianismens krav på att skyla bar hud. // RJ

 

[Röksvamp]

Bördan avgör...

Har nu slitit ut mina gamla Lundhags Scandinavia och har bestämt mig för att köpa Lundhags Pro. Denna finns med både högt och lågt skaft, med en försumbar prisskillnad. Vad finns det för fördelar/nackdelar med de olika typerna generellt sett?

Höga skaft ger stabilare steg vid tunga bördor än för motsvarande fall med mellanskaftade kängor.
Tro mig, jag har plågat mig några år med mellanhöga kängor och tung packning, vristerna fick ta en del stryk.
Å andra sidan, går man inte med tung packning ser jag inga hinder att använda mellanskaftade kängor.

Beträffande käbblet om mebrankängor, det finns för- och nackdelar. Jag äger ett par höga Garmont som inte var svåra att torka efter ett fall i en fjällbäck.
Jag har också ett par Jörn mod.96.
Främsta skillnad i funktion mellan kängorna ligger i flexibiliteten enligt min mening.

Garmontkängorna är lite tyngre, men helt vattentäta. Det finns ingen plats för extrasulor eller sockor.
Klumpiga i stenskaravel. Behövdes inte gå in.
Därmed använder jag dessa på den varmare tiden av året.

Jörnkängan är mkt bredare vilket påbjuder bruk av extra sulor och/eller sockor, bra för kallare årstider.
Jag använder Jörnkängan även sommartid och på de turer man kommer upp i högalpina omgivningar tack vare den relativa lättheten(i förhållande till Garmont), fast de är givetvis typiska "alloroundkängor".
En nackdel är att lädret blir blött vid regn eller upprepade klafs i myrar e dyl.

Min slutsats är: bär man medeltunga bördor, spelar skaftets höjd ingen roll såvida man inte har fotproblem.
Skall man gå på lättare turer på leder eller dylikt är nog mebrankängor att föredra.
Hårdare turer med skiftande terräng och underlag föredrar jag det skandinaviska snittet.

Sedan har jag min käpphäst, tänk globalt - handla lokalt.

MVH Hasse