Jag håller ju helt med dig i sak. Har vandrat mycket med barn, även riktigt små, och det blir man snabbt ödmjuk av - på bägge håll, för de klarar både mycket mer och mycket mindre än man inbillar sig. Det tar tid att hitta balansen, och den blir olika för alla barn. Och man utvecklar ett säkerhetstänk med tredubbel redundans på allt, med både utrustning och flera lager alternativa nödplaner.
Jag har plockat ner folk, inkl barn, från diverse lite mer högalpina berg och min respekt för bergen är gränslös. Ändå har jag haft med rätt små barn upp i hyfsat teknisk terräng - fortfarande på deras villkor, och för att just det barnet både älskade det och hade klara fysiska och mentala förutsättningar. Hennes syster fick jag göra helt andra saker med.
Med allt detta i bagaget hag har själv moraliserat rätt grovt kring aningslösa "pressar"-föräldrar i några trådar (t ex
denna), där jag känt mig säker på att den vuxnes attityd varit fel i grunden. Men det kändes lite förhastat att ösa något liknande över just denna TS, och det var det jag reagerade på. Nu visar det sig ju att frågan för länge sen varit överspelad för hans del, så min oro över att han känt sig omotiverat påhoppad var nog överdriven.
