Jag lyckades till slut att få tag i boken Pälsjägarliv av Helge Ingstad. Har du inte läst den så rekommenderar jag den på det starkaste (den är lite svår att få tag på men biblioteket har den).
På ca. 280 sidor återger Helge Ingstad med egna ord om hur han vid en ålder av 26 år beslutar sig för att avsluta sin karriär som advokat, säljer det mesta av sina ägodelar och ger sig av till Kanadas norra vildmarker. I starten av sin resa möter han den redan då erfarne pälsjägaren Hjalmar Dale. De två slår följe för att resa till de outforskade vilda områdena öst om den stora slavsjön för att leva/överleva som pälsjägare. Detta är starten på ett äkta vildmarksäventyr som kommer att ta tre år. Vid tidpunkten är landet till stora delar ej kartlagt. Det är de sista åren innan de norra vildmarkerna nås av de första vattenflygplanen. De enda sätten att nå den till tider ogästvänliga vildmarken är till fots, med kanot eller med hundspann, släde och snöskor.
Denna boken handlar inte om att ta något rekord i antal km eller annat (även om det säkerligen blev gjort). Den handlar om att uppleva det fria livet där ute i det vilda.
Boken Pälsjägarliv har varit den stora inspirationskällan till många senare vildmarksäventyrare som nämner den som det stora startskottet i deras äventyrsliv. Lars Monsen är bara en av de. I en Norsk podcast hörde jag nyligen hur de pratade om just det fenomenet att man i Kanadas ödemarker relativt ofta kan stöta på folk i kanot med kläder från Bergans och tält från HelSport (alltså norrmän) men aldrig en Svensk. Är anledningen till detta att svenskarna inte har denna typen av förebilder i form av Svenska författande pionjärer? Har de funnits och i så fall, vad heter de samt deras verk?
På ca. 280 sidor återger Helge Ingstad med egna ord om hur han vid en ålder av 26 år beslutar sig för att avsluta sin karriär som advokat, säljer det mesta av sina ägodelar och ger sig av till Kanadas norra vildmarker. I starten av sin resa möter han den redan då erfarne pälsjägaren Hjalmar Dale. De två slår följe för att resa till de outforskade vilda områdena öst om den stora slavsjön för att leva/överleva som pälsjägare. Detta är starten på ett äkta vildmarksäventyr som kommer att ta tre år. Vid tidpunkten är landet till stora delar ej kartlagt. Det är de sista åren innan de norra vildmarkerna nås av de första vattenflygplanen. De enda sätten att nå den till tider ogästvänliga vildmarken är till fots, med kanot eller med hundspann, släde och snöskor.
Denna boken handlar inte om att ta något rekord i antal km eller annat (även om det säkerligen blev gjort). Den handlar om att uppleva det fria livet där ute i det vilda.
Boken Pälsjägarliv har varit den stora inspirationskällan till många senare vildmarksäventyrare som nämner den som det stora startskottet i deras äventyrsliv. Lars Monsen är bara en av de. I en Norsk podcast hörde jag nyligen hur de pratade om just det fenomenet att man i Kanadas ödemarker relativt ofta kan stöta på folk i kanot med kläder från Bergans och tält från HelSport (alltså norrmän) men aldrig en Svensk. Är anledningen till detta att svenskarna inte har denna typen av förebilder i form av Svenska författande pionjärer? Har de funnits och i så fall, vad heter de samt deras verk?