Michel.B; sa:
Klättra med full packning = ren alpin stil = inget basläger, man bivackerar på lämpliga ställen på vägen mot toppen helt enkelt.
Nja, "alpin stil", är klätterjargong för att klättra på det sätt du beskriver i Himalaya, utan bärare.
I alperna bor man in en hytta eller tältar högt och så klättrar man utan onödigt bagage. Men för all del
Ankare där man startar, klättrar och sätter säkringar som vanligt, men innan man klättrar en sträcka "flyttar" man "inknutningspunkten" (t.ex ett dubbelt halvslag om två låskarbiner, ej provat med dubbelrep ännu dock - men det skulle bli ett rep i varsin karbin antar jag), dvs ingen åtta i selen. Behöver man använda båda händerna så gör man i princip en standplats och hänger i säkringarna, eller krokarna om man använder sådana. Blir "aningen" stumt när man faller dock, så man får inte dra ut för mycket slack på repet. När replängden är klar så gör man ett toppankare och firar ner sig, plockar bort säkringarna och lossar ankaret nedanför, sen får man klättra (med repklämma eller dylikt) eller fira upp sig igen. På liknande sätt har folk solo-klättrat i minst flera decennier.
— hmm, jag har traverserat Vargryggen, från Tarfalla, och också gjort ytterligare någon bestigning av Kebnepakte, västerifrån och så ner via Halspasset, gick den leden hem till Tarfalla från Drakryggen.
Det är bara enstaka replängder, faktiskt bara några få metrar här och där, som man säkrar varandra, insteget från Halspasset på Nordtoppen är kanske 2+ och enstaka hammare på Kebnepakte är möjligen 2.
Det allra mesta går man med kortrep. Det innebär att både en själv och ens partner rör sig samtidigt, man har bara några meter rep ute, tills man känner ett behov av en säkring. Svårigheterna är främst att delar av berget är ruttet, och det kan vara isigt eller förglasat, och går man över glaciärna väster om Tarfalla ska man veta vad man gör. Är de snötäckta vill jag absolut avråda.
Den metod du förespråkar är alltså helt olämplig. Faktum är jag tror att du skulle vara säkrare utan rep och ankare och bultar, och istället har isyxa, stegjärn och en god portion fjällvett, framför allt kapacitet att vända i tid om förhållandena är dåliga. Du skulle nämligen vara mycket snabbare och rörligare och ha en bättre chans att hinna upp och ned i tid.
Kaskasapakte har jag ingen erfarenhet av men jag har förstått att den är mer krävande inte minst för att det inte finns någon enkel väg ner.