Hastighets- långfärdsskridsko; skilda världar?

[thureb]

Namninsamling pågår

Gamle europa- och världsmästaren Göran Claeson numera ordförande i Södermalms IK har startat en namninsamling för att lobba för inomhushall med 400 meters skridskorundbana i Stockholm.

Markpriserna är ju höga i Stockholm samtidigt som man skulle vilja ha en sådan anläggning centralt för att många skulle kunna utnyttja den utan att behöva biltransport.

Kan man lägga den i bergrum i anslutning till citytunneln för pendeltågstrafiken?

Thure

 

[Mats R]

Träningshjälp finns i Stockholm

För den som önskar bättre teknik finns hjälp att få.
I Stockholm erbjuds träning. Se på http://www.skridskoristockholm.se/res/Diversepdf/tekniktraningperbengtsson.pdf
Det låter väl bra? Jag gissar att erbjudandet riktar sig till de mer tävlinginriktade.

Själv tycker jag att långfärdsskridskor är mer för upplevelsen än prestationen. Min upplevelse vill jag fylla med en mix av flera delar. Fart, is, omgivningar, sällskap, spänning och fika är några. Varvscheman och antal skär per långsida är inte så viktigt. Åkbara isar är förstås väldigt viktigt (syftar på diskussionen om inomhushall).

 

[usilfver]

Re: Träningshjälp finns i Stockholm

För den som önskar bättre teknik finns hjälp att få.
I Stockholm erbjuds träning. Se på http://www.skridskoristockholm.se/res/Diversepdf/tekniktraningperbengtsson.pdf
Det låter väl bra? Jag gissar att erbjudandet riktar sig till de mer tävlinginriktade.

Själv tycker jag att långfärdsskridskor är mer för upplevelsen än prestationen.

Jag menar att upplevelsen stegras betydligt med bättre åkteknik. Det är det hela mitt inlägg går ut på. Tider och antal skär är inte vad hastighetsgänget sysslar med (möjligen eliten), utan teknik och stil!

/Ulf

 

[pausch]

Re: Re: Träningshjälp finns i Stockholm

För den som önskar bättre teknik finns hjälp att få.
I Stockholm erbjuds träning. Se på http://www.skridskoristockholm.se/res/Diversepdf/tekniktraningperbengtsson.pdf
Det låter väl bra? Jag gissar att erbjudandet riktar sig till de mer tävlinginriktade.

Själv tycker jag att långfärdsskridskor är mer för upplevelsen än prestationen.

Jag menar att upplevelsen stegras betydligt med bättre åkteknik. Det är det hela mitt inlägg går ut på. Tider och antal skär är inte vad hastighetsgänget sysslar med (möjligen eliten), utan teknik och stil!
/Ulf

Olika människor kanske vill uppleva olika saker med sin åkning? Att känna att man har god stil, behärskar tekniken, kan åka långt, etc, är förstås en upplevelse i sig. Men som jag ser det är det inte målet, utan bara ett medel att nå ett annat mål: att ta sig nånstans dit man annars inte hade kommit, längs en väg som man annars inte hade befarit.

Att "tävlingskulturen" är så svag inom långfärdsskridsko är himla skönt -- hade det varit lika mycket fokus på tävlingar här som inom de flesta andra sporter hade jag knappast börjat åka. Tävlingar tar ju bort eller förringar din egen upplevelse bara för att nån annan lyckats göra samma sak på ibland kanske bara några hundradels sekunder kortare tid. Och hamnar man i det ekorrhjulet så har man förlorat nåt på vägen dit, tycker jag.

 

[usilfver]

Fördomsfullt om hastighetsåkning

Att "tävlingskulturen" är så svag inom långfärdsskridsko är himla skönt -- hade det varit lika mycket fokus på tävlingar här som inom de flesta andra sporter hade jag knappast börjat åka. Tävlingar tar ju bort eller förringar din egen upplevelse bara för att nån annan lyckats göra samma sak på ibland kanske bara några hundradels sekunder kortare tid. Och hamnar man i det ekorrhjulet så har man förlorat nåt på vägen dit, tycker jag.

Bra! Här befästs min misstanke om vattentäta skott mellan hastighets- och långfärdsvärlden. Det finns fördomar i båda läger.

Skidskoåkning är en konst, som kan utövas som hastighetstävlan, det är riktigt. Men framförallt är det en konst. Och i konst tävlar man sällan, man försöker utöva den på bästa sätt. Tiderna kan vara en bekräftelse på att man gör framsteg, men mest handlar det om känsla och att få råd och tips från andra åkare.

Endast en liten del av de som tränar på bana bryr sig om tider och sådant. Däremot att försöka åka så smidigt och energisparande som möjligt. Känslan att plötsligt upptäcka ett nytt skär (alltså ett skridskoskär!) skulle jag unna alla långfärdsåkare.

Jag ägnar hellre energi åt att tyst glida fram än att slipa is i varje frånspark som jag gjorde förut. Man njuter knappast av omgivningarna om man är slutkörd efter halva turen. Med tanke på så mycket energi som läggs ner å utrustningsdelen (se bara ämnena i detta forum!) så borde man ägna en del också åt själva utförandet. Varför inte?

 

[Palle_Z]

Tävlingar tar ju bort eller förringar din egen upplevelse bara för att nån annan lyckats göra samma sak på ibland kanske bara några hundradels sekunder kortare tid. Och hamnar man i det ekorrhjulet så har man förlorat nåt på vägen dit, tycker jag.

Jag tror inte att de flesta deltagarna i stora tävlingar (Vasaloppet, Lidingöloppet etc) ser det på detta sätt. Det gör inte jag i alla fall, tävlingsmomentet är framförallt mot en själv, slå sitt personbästa eller nå ett uppsatt mål. Att träna/tävla är ett intressant samspel mellan vilja/tanke och kropp. Långfärdsskridsko är extra intressant eftersom det till stor del handlar om teknik, det handlar inte som i andra sporter om hur man med sin vilja och tanke övertygar den trötta kroppen att fortsätta utan mer om hur man med tankekraft styr kroppen att utföra det mest energisbesparande skäret.
Ulf beskriver det bättre än mig när han beskriver det som konst. Några riktigt bra skär är en flyktig förnimmelse som under en kort tid avtecknar sig i isen men som man kan bära i minnet länge. Fullt jämförbart med några bra svängar i djup pudersnö.

-Palle

 

[pausch]

Egen åsikt = fördomar?

Tävlingar tar ju bort eller förringar din egen upplevelse bara för att nån annan lyckats göra samma sak på ibland kanske bara några hundradels sekunder kortare tid. Och hamnar man i det ekorrhjulet så har man förlorat nåt på vägen dit, tycker jag.

Jag tror inte att de flesta deltagarna i stora tävlingar (Vasaloppet, Lidingöloppet etc) ser det på detta sätt. Det gör inte jag i alla fall, tävlingsmomentet är framförallt mot en själv, slå sitt personbästa eller nå ett uppsatt mål. Att träna/tävla är ett intressant samspel mellan vilja/tanke och kropp. Långfärdsskridsko är extra intressant eftersom det till stor del handlar om teknik, det handlar inte som i andra sporter om hur man med sin vilja och tanke övertygar den trötta kroppen att fortsätta utan mer om hur man med tankekraft styr kroppen att utföra det mest energisbesparande skäret.
Ulf beskriver det bättre än mig när han beskriver det som konst. Några riktigt bra skär är en flyktig förnimmelse som under en kort tid avtecknar sig i isen men som man kan bära i minnet länge. Fullt jämförbart med några bra svängar i djup pudersnö.

-Palle

Inte visste jag att Vasaloppet och Lidingöloppet var skridskolopp? (du kunde väl istället tagit Vikingarännet och Krogrännet som exempel åtminstone)

Men om nu dessa lopp mest handlar om att tävla mot sig själv, varför delas det då ut första, andra, etc pris som baseras på den tid det tog för de tävlande att åka? Varför inte istället basera tiden på t.ex. hur mycket man förbättrat (eller försämrat) sin tid sedan förra gången man åkte? Iofs skulle detta kräva att man åkt minst två olika år för att överhuvudtaget komma ifråga för ett pris, men om man nu ska mäta detta "tävla mot sig själv", då måste man ju göra så.

Nåväl, det är väl bara att konstatera att hastighetsåkarna och långfärdsåkarna troligen är ute efter olika saker: för hastighetsåkarna är det den inre upplevelsen av en kropp som arbetar optimalt som är det viktiga - att hela tiden åka varv på varv på banor bekommer dem inte. Långfärdsåkarna däremot är mer intresserade av den yttre upplevelsen av miljön omkring sig när dom åker: att åka på ett nytt spännande ställe smäller för dom högre än att åka en lite längre distans eller med lite högre hastighet än tidigare. Bägge grupperna har givetvis glädje av bättre åkteknik, men deras mål är olika.

Visst tar jag också mig mina varv på ÖIP lite då och då, men det ser jag bara som övning inför dom riktiga åkningarna, på någon form av naturis. Och jag hoppas att banan på ÖIP inte byggs över så den blir en innehall, för då kommer jag troligen att sluta åka där. Att utsättas för väder och vind tycker jag tillhör åkningsupplevelsen, och det berövas man om rundbanan skulle byggas in. Regn är kanske inte så kul, men vind och snöfall är helt ok, och bara nyttigt som övning inför de riktiga åkningarna.

 

[thureb]

Både och

Att långfärdsskridskoåkning har blivit så populärt beror kanske på att det är en sällsynt mångfacetterad friluftsverksamhet. Det inrymmer många grenar inom samma tak. Ungefär som skidåkning både i pist och offpist kombinerad med social samvaro, ornitologi mm mm.

De flesta åkare uppskattar säkert just denna mix fast med olika tyngdpunkt från gång till gång beroende på isläge väder plats sällskap etc.

Jag känner rörelseglädje både på ÖIP och i segt styrföre på skärgårdsis när jag får till en teknik som passar de aktuella förhållandena. Både att köra på gränsen av min förmåga och att stilåka ekonomiskt har sin tjusning.

Det är också kul att få beröm för sin åkstil. Gamle statsministern Ingvar Carlsson tyckte t ex att jag åkte snyggt när jag fotograferade honom på Drevviken för mer än 10 år sedan.

Thure

 

[boe skates]

Re: Fördomsfullt om hastighetsåkning

Skidskoåkning är en konst

Stäng tråden och sluta tjafsa. Ulf har redan sagt allt. Lyssna på honom.

 

[thureb]

Nä fortsätt om ni vill invända eller tillföra

Man kan alltid komma med utvikningar och avvikelser från ursprungstråden dessutom kan det finnas olika meningar.

Att du tycker att det är slutdiskuterat Bo gör inte att andra nödvändigtvis håller med. ;0)

Dessutom tycker jag att begreppet konst i detta sammanhang är aningen diffust.

Kan du definiera det lite stringentare Ulf? Är det betydelsen improvisation? konst som i konståkning? hantverksskicklighet? Rytm? Lustfylld lekfullhet? Annat?

Thure

 

[Palle_Z]

Kan du definiera det lite stringentare?

"De sköna konsterna hafva det gemensamma syftemål att väcka behagliga känslor af ädlare slag. LIDBECK Anm. 7 (1796)."

Se även:

http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/126/32237.html

-Palle

 

[Sarvi]

Skidskoåkning är en konst

Stäng tråden och sluta tjafsa. Ulf har redan sagt allt. Lyssna på honom.

Jawohl, herr Obersturmschnittschuhlaufenführer!