George: du verkar lite trött och sur i afton.
Precis som i det vanliga livet är friluftslivet icke pà nâgot vis befriat frân mäns och kvinnors önskan att signalisera nâgot med sina kläder. Grovt kan man väl indela människosláktet i tvâ stora huvudgrupper:
1: De som slaviskt följer det oficiella modets krav.
2: De som slaviskt följer det inoficiella modets krav.
Till dessa stora huvudgrupper kan man sedan tillkoppla ett stort antal undergrupper och sub-undergrupper.
Gemensamt, som sagt, att deras klädval är mer eller mindre medvetet, och att de med sitt medvetna val vill signalisera nâgon slags stàndpunkt, livsttil, âsikt, grupp-tillhörighet, grupp-otillhörighet etc etc.
Sedan finns det en naturligtvis en tredje grupp:
3: De som verkligen inte bryr sig om att signalera nâgonting, utan enbart klär sig efter kriterier som exempelvis: praktisk funktion, kvalitet, sin egna ekonomiska begránsning, sin egna totala likgiltighet inför kläder/signalering etc etc.
Angàeende exotism är den oftast förrädisk:
Om man exempelvis köper just Arcteryx för att signalera exotism bör man se upp: den lilla, sjálvständiga David har ju nu som bekannt sâlt sig till Goliat (Salomon/Adidas), och därmed blivit komersiell och multinational! En klar fälla för den renodlade exoten, med andra ord!
Mvh / mats