Grottbjörnens Folk, sanning?!?

[Malindo]

Angaende bockernas remarkabla huvudperson; Ayla, sa ar hon formodligen varldshistoriens viktigaste person, da hon pa egen hand var den forsta som (---) visste och hur man syr ihop sar (---),

Bara det... Fixa SAR redan pà stenàldern! Utvecklingen har helt klart gâtt bakàt..

Mvh / Mats

 

[cec]

Boktips

Jag läste ett par delar av Grottbjörnens folk-serien när de första kom ut i Sverige och tyckte väl att de var sådär. Men visst är det spännande med stenåldersmiljön! Många har tipsat om riktig överlevnadslitteratur (som förstås är det riktiga om man vill läsa sig överleva), men jag tänkte tipsa om en annan stenåldersroman:

Renarnas måne av Elizabeth Marshall Thomas

Den känns mer realistisk än Grottbjörnens folk och författaren har levt flera år med nomader i Kalahariöknen så hon vet nog en del om överlevnad.

Ha en trevlig lässommar!

 

[mrhandley]

Ujuj

Angaende bockernas remarkabla huvudperson; Ayla, sa ar hon formodligen varldshistoriens viktigaste person, da hon pa egen hand var den forsta som:Gjorde eld med svavelkis och flinta, tamjde hasten, tamjde hunden, uppfann synalen och hur man syr ihop sar, forstod hur barn blir till, uppfann drögen(slap bakom hast), uppfann den forlangda armen till jaktspjutet och slutligen uppfann kalken. Dessutom sa var hon synsk, bedarande vacker, stark som en oxe, varldens basta mamma och alskarinna och bast i varlden pa att jaga.

Väl i klass med Guillous Arn, med andra ord...

(Ursäkta urspårningen)

Tänk er om dom två skulle "finna" varandra... Skulle kunna bli en ganska intressant bok

Men för att svara på orginalfrågan: Jo, det ligger en hel del sanning/forskning bakom, men som alltid när det gäller skönlitteratur skall man källforska själv. Ta de växter som Auel beskriver och slå upp dom i överlevnads/naturläkemedels litteratur. Då ser du vad som stämmer och vad som inte stämmer.

Tack för lästipset om Renarnas måne förresten, jag skall leta reda på den.

/Mattias (som för övrigt tycker att Auels böcker är bra)

 

[dave1]

Jag har inte läst böckerna, men personligen är jag mycket skeptisk till romantiserade stenåldersskildringar som i mycket utgår ifrån myten om "den ädle vilden". Forskning inom arkeologi är mycket svår att bedriva, det berör ju förhistorien (i Sverige tiden innan 1050), vilket innebär att få, eller inga skriftliga källor finns att tillgå, vilket är fallet med både äldre och yngre stenåldern. (De första skriftliga källor som berör skandinavien hittar vi hos romarna i bla Tacitus och Caesar och motsvarar tidig skandinavisk järnålder) Den arkeologiska kunskapen rörande äldre och yngre stenåldern samt bronsåldern är enbart hämtad utifrån det arkeologiska källmaterialet, dvs ffa föremål i flinta och keramik, skelettfynd, boplatsrester etc. Vilken föda man har ätit bygger bla på pollenanalyser i jordlager, fynd i kökkenmöddingar, tandanalyser samt till viss del naturvetenskapliga undersökningar av skelettfynd. Enskilda födoämnen och "läkeväxter" är och kommer att förbli enbart mer eller mindre kvalificerade gissningar.
Vad gäller medicinsk praxis under stenålder i övrigt så vet man inte mycket. Trepanering (borrhål i huvudet) är känt och flera "patienter" verkar även ha överlevt en tid efter ingreppet. Syftet vet vi dock inget om, det kan lika gärna varit en del i en religiös föreställningsvärld som ett försök att bota en sjukdom.
Av dessa anledningar är alla böcker som tar upp ex stenålderns läkeväxter romantiserande och har snarare en fot i new age traditionen än i modern arkeologisk vetenskap.

mvh
David

 

[zzeezz]

Jag har inte läst böckerna, men personligen är jag mycket skeptisk till romantiserade stenåldersskildringar som i mycket utgår ifrån myten om "den ädle vilden". Forskning inom arkeologi är mycket svår att bedriva, det berör ju förhistorien (i Sverige tiden innan 1050), vilket innebär att få, eller inga skriftliga källor finns att tillgå, vilket är fallet med både äldre och yngre stenåldern. (De första skriftliga källor som berör skandinavien hittar vi hos romarna i bla Tacitus och Caesar och motsvarar tidig skandinavisk järnålder) Den arkeologiska kunskapen rörande äldre och yngre stenåldern samt bronsåldern är enbart hämtad utifrån det arkeologiska källmaterialet, dvs ffa föremål i flinta och keramik, skelettfynd, boplatsrester etc. Vilken föda man har ätit bygger bla på pollenanalyser i jordlager, fynd i kökkenmöddingar, tandanalyser samt till viss del naturvetenskapliga undersökningar av skelettfynd. Enskilda födoämnen och "läkeväxter" är och kommer att förbli enbart mer eller mindre kvalificerade gissningar.
Vad gäller medicinsk praxis under stenålder i övrigt så vet man inte mycket. Trepanering (borrhål i huvudet) är känt och flera "patienter" verkar även ha överlevt en tid efter ingreppet. Syftet vet vi dock inget om, det kan lika gärna varit en del i en religiös föreställningsvärld som ett försök att bota en sjukdom.
Av dessa anledningar är alla böcker som tar upp ex stenålderns läkeväxter romantiserande och har snarare en fot i new age traditionen än i modern arkeologisk vetenskap.

mvh
David

När man läser böckerna och läser tex "Illustrerad vetenskap" samtidigt så ser man tydligt att Auel inte har fantiserat ihop något som hon inte har haft vetenskapliga eller arkiologiska rön om.
Hon utger sig inte för att ge ut fakta utan vill ge läsarna en bild hur det kunde vara att leva i den tidsåldern.
Böckerna utspelar ju sig runt Svarta havet där det hittats en hel del arkiologiska fynd från denna tid.

I böckerna är dom inte så ädla heller.
Dom äter dödas hjärnor och lämmnar sjuka och svaga nyfödda barn åt djuren.
Kanske är det så det gick till kanske inte, men forskarna har ju på senare tid antytt att det fanns spår av kannibalism på kranier och ben de hittat.

Tycker det är intressant att få en bild från livet på stenåldern det får man ju inte så mycket om man bara läser "fakta".

Men som tidigare skrivits i detta forum ska man inte leva efter det böckerna skriver utan se det som den underhållning det är.
MVH KIM

 

[dave1]

Jag har inte läst böckerna, men personligen är jag mycket skeptisk till romantiserade stenåldersskildringar som i mycket utgår ifrån myten om "den ädle vilden". Forskning inom arkeologi är mycket svår att bedriva, det berör ju förhistorien (i Sverige tiden innan 1050), vilket innebär att få, eller inga skriftliga källor finns att tillgå, vilket är fallet med både äldre och yngre stenåldern. (De första skriftliga källor som berör skandinavien hittar vi hos romarna i bla Tacitus och Caesar och motsvarar tidig skandinavisk järnålder) Den arkeologiska kunskapen rörande äldre och yngre stenåldern samt bronsåldern är enbart hämtad utifrån det arkeologiska källmaterialet, dvs ffa föremål i flinta och keramik, skelettfynd, boplatsrester etc. Vilken föda man har ätit bygger bla på pollenanalyser i jordlager, fynd i kökkenmöddingar, tandanalyser samt till viss del naturvetenskapliga undersökningar av skelettfynd. Enskilda födoämnen och "läkeväxter" är och kommer att förbli enbart mer eller mindre kvalificerade gissningar.
Vad gäller medicinsk praxis under stenålder i övrigt så vet man inte mycket. Trepanering (borrhål i huvudet) är känt och flera "patienter" verkar även ha överlevt en tid efter ingreppet. Syftet vet vi dock inget om, det kan lika gärna varit en del i en religiös föreställningsvärld som ett försök att bota en sjukdom.
Av dessa anledningar är alla böcker som tar upp ex stenålderns läkeväxter romantiserande och har snarare en fot i new age traditionen än i modern arkeologisk vetenskap.

mvh
David

När man läser böckerna och läser tex "Illustrerad vetenskap" samtidigt så ser man tydligt att Auel inte har fantiserat ihop något som hon inte har haft vetenskapliga eller arkiologiska rön om.
Hon utger sig inte för att ge ut fakta utan vill ge läsarna en bild hur det kunde vara att leva i den tidsåldern.
Böckerna utspelar ju sig runt Svarta havet där det hittats en hel del arkiologiska fynd från denna tid.

I böckerna är dom inte så ädla heller.
Dom äter dödas hjärnor och lämmnar sjuka och svaga nyfödda barn åt djuren.
Kanske är det så det gick till kanske inte, men forskarna har ju på senare tid antytt att det fanns spår av kannibalism på kranier och ben de hittat.

Tycker det är intressant att få en bild från livet på stenåldern det får man ju inte så mycket om man bara läser "fakta".

Men som tidigare skrivits i detta forum ska man inte leva efter det böckerna skriver utan se det som den underhållning det är.
MVH KIM

Det som står i illustrerad vetenskap ska man ta med en stor nypa salt eftersom det inte är en vetenskaplig tidskrift utan ett populärvetenskapligt magasin. Det som står där är alltså inte underkastat den granskning som seriösa tidsskrifter kräver, men det är ju en annan sak.
Huvudfrågan var ju om det som står i hennes böcker är sant och då ville jag visa att det finns mycket starka begränsningar för vad man över huvud taget kan veta om stenåldern och det skiljer sig inte från skandinavien till svarta havsområdet. Man bör ju ha i tanken att det rör sig om en period som i sydeuropa sträcker sig 28-30000 år tillbaka i tiden. Organiskt material finns i princip inte kvar, med något undantag, så det arkeologerna får förlita sig till är ju stenredskap, keramik, till viss del grottmålningar, enstaka skelettfynd, etc. Vi kan helt enkelt inte veta något om exempelvis bruk av enskilda läkeväxter. Det är detta jag menar. Att det sen är en bra bok är en sak, men det är ju inget faktaverk utan helt enkelt ett skönlitterärt verk byggt på möjligen kvalificerade gissningar, men det kan vi veta lite om.

mvh
David

 

[Joones]

Nu var väl kanske inte huvudfrågan om det som stod i böckerna var sant om jag tolkar frågan rätt.

Det Sara frågar om är ju om den delen som rör medicinalväxter och ätliga växter är sant. Om de sedan användes på stenåldern eller ej tror jag inte Sara egentligen undrar över (jag kan ju ha fel där) Att sedan själva handlingen är påhittad tror jag nog vi kan vara övertygade om.

Jag har inte kunskap om växter och växtmedicin så jag kan inte svara på den frågan. Men om jag själv skulle skriva en liknande bok, där jag namnger växter med deras riktiga namn så skulle alla fall jag ta reda på om växten har de egenskaperna som jag skrev.

Vore jag dig Sara så skulle jag nog, som någon redan föreslaget, låta Grottbjörnens Folk stå för inspirationen och läsa andra böcker för att skaffa "kunskapen".

 

[Rodluvan]

Stämmer bra..

..det du nyss skrev, Jonas! det jag undrar är om växterna fungerar såsom Auel beskriver det. Att man utnyttjade naturens resurser på stenåldern tror jag säkert, men jag kan tänka mig att Auel har kontrollerat vilka växter som KAN fungera som ditten å datten, för att ha med i sina böcker, även om inte hon heller vet vilka som stenåldersmänniskorna själva använde. Jag är inte heller i behov av att veta ifalll växterna är ätliga, det var mest något jag kom att fundera på när jag läste boken...
Tycker för övrigt som vissa andra i tråden att Ayla är lite väl mycket hjälte..

Ha det!
Sara

 

[attackmyggan]

Forntiden...

För er som vill läsa mer om hur man återskapar fortida tekniker (och kankse gå en kurs) föreslår jag ett besök hos mina "kollegor" på institutet för forntida teknik. Dom sysslar med massa intressant som faktikst i slutändan dels kan användas som vetenskapligt hållbart inom forntidsforskningen och som utvecklare för överlevnadstekniker i mordern tid.

http://www.forntidateknik.z.se

 

[attackmyggan]

Forntiden...

För er som vill läsa mer om hur man återkspar fortida tekniker (och kankse gå en kurs) föreslår jag ett besök hos mina "kollegor" på institutet för forntida teknik. Dom sysslar med massa intressant som faktikst i slutändan dels kan användas som vetenskapligt hållbart inom forntidsforskningen och som utvecklare för överlevnadstekniker i mordern tid.

http://www.forntidateknik.z.se

 

[pimmen]

Re: Re: Re: Re: Fakta

Gå in på ett bibliotek och försök att få studera Linés anteckningar så får du se hur lätt det är.
Forskare som forskar i människans ursprung är nog ganska rädda om sina rön innan dom kan bevisa sina teorier.
Tror nog det skulle vara i stort sett omöjligt att komma in i den kretsen som får tillgång till dessa forskningsresultat utan vara ordentligt seriöst påläst.
MVH
KIM

"hon har fått läsa massor av forskningsresultat som endast är avsett för vissa forskare" Hmmm, vad kan det vara för hemligheter tro? Kan det vara någon mystisk formel för livet? Meningen med all forskning är att den är öppen, de flesta forskare vill mer än gärna föra ut sina resultat. Ingen tjänar på att göra det mystiskt på något vis.

Det skulle väl kunna vara forskning som görs för bl.a. (amerikanska) försvarets räkning. Ett typexempel på detta är ju all forskning som görs inom NSA även om just den forskningen kanske inte är så tillämpbar i det här fallet...
Läkemedelsföretag m.fl. vill inte alltid publicera sina resultat heller, iallafall inte innan de fått ett gäng patent...
Det kan m.a.o. finnas intressen som är i konflikt med de vetenskapliga.

Som den besserwisser som man kanske är innerst inne måste jag kommentera snacket ovan.

I stort sett all forskning är öppen och i teorin tillgänglig för alla. Problemet är snarare att allmänheten inte vet hur de ska nå informationen och även om de skulle nå informationen är det inte lätt att tillgodogöra sig den.

Som forskarstuderande är jag relativt tränad i att leta rätt på forskningsrön (jag har föresten inte heller träffat någon senior kollega som inte tar alla tillfällen i akt för att berätta om den spännande forskning som de sysslar med). Vad som däremot är ett problem även för mig är att tillgodogöra sig informationen/forskningsrönen. Jag har tidigare sysslat med mekanik men behöver nu även lära mig anatomi för att kunna forska inom biomekanik. Tyvärr har jag ingen tidigare träning inom anatomi och kan således inte "språket", vilket gör att det är svårt att förstå innehållet i ämnets litteratur.

Till sist vill jag säga att skönlitteratur kan vara härlig att låta sig inspireras av men man bör inte glömma att det är en förskönad verklighet som beskrivs.

/pimmen (som förhoppningsvis så småningom kan säga -Trust me, I'm a doctor...)

 

[sibilja]

illustrerad vetenskap

Måste med emfas hålla med David. Illustrerad vetenskap är INTE en vetenskaplig tidskrift. Ju mer man lär sig om de ämnen som berörs, desto mer pinsamt blir det att läsa tidningen i fråga. Illustrerad vetenskap hör hemma i underhållningsfacket, tillsammans med Grottbjörnens folk.