Simpel fråga, finns det ett intresse av att följa en människas fysiska och psykiska utveckling mot att klara Gröna Bandet från norr till söder med start i midsommar 2018?
Jag är en man på 40 och så kallat utbränd. Skitlöjlig diagnos! Men jag orkar normalt ingenting och initialt har jag varit beroende av mediciner för att ens fungera i en normal tillvaro.Jag tänkte dock ändra på det och jag har redan påbörjat min vandring för att göra detta. Och detta är viktigt för det är inte för alla, rådfråga alltid läkare så jag är friskriven är du snäll!
Vem är jag? 40 år gammal som första gången jag var 32 tänkte skära fingret av mig för att få en chans att bli sjukskriven. Jag gjorde inte det dum som jag var, utan det eskalerade, hellre ett lillfinger än resten av ett liv. Jag gjorde hela livet enkelt för mig, jag började bedöva mina känslor med alkohol och viss mån även narkotika. Jag hade världens lyckligaste liv, jag tjänade bra med pengar, försörjde min familj och älskade min fru och sex (6!) barn.
Jag har i hela mitt liv varit ganska aktiv hyfsat vältränad om än på senare år spritpluffsig och i dålig form tack vare skit och mediciner jag har fått i mig. När jag var yngre tävlade jag i medeldistanslöpning och var utan att skryta bättre än gemene man. Nu väger jag 99,2kg och är 177cm lång. Inte mycket muskler men tanken är att jag till midsommar nästa år ska går Gröna Bandet. Finns intresse på att se min utveckling, höra och läsa mina kommentarer eller ska jag bara hålla det för mig själv? Jag lovar att vara öppen med allt från bilder på kroppsform om folk vill, till tankar om medicinering och allmän hälsa.
Jag är en man på 40 och så kallat utbränd. Skitlöjlig diagnos! Men jag orkar normalt ingenting och initialt har jag varit beroende av mediciner för att ens fungera i en normal tillvaro.Jag tänkte dock ändra på det och jag har redan påbörjat min vandring för att göra detta. Och detta är viktigt för det är inte för alla, rådfråga alltid läkare så jag är friskriven är du snäll!
Vem är jag? 40 år gammal som första gången jag var 32 tänkte skära fingret av mig för att få en chans att bli sjukskriven. Jag gjorde inte det dum som jag var, utan det eskalerade, hellre ett lillfinger än resten av ett liv. Jag gjorde hela livet enkelt för mig, jag började bedöva mina känslor med alkohol och viss mån även narkotika. Jag hade världens lyckligaste liv, jag tjänade bra med pengar, försörjde min familj och älskade min fru och sex (6!) barn.
Jag har i hela mitt liv varit ganska aktiv hyfsat vältränad om än på senare år spritpluffsig och i dålig form tack vare skit och mediciner jag har fått i mig. När jag var yngre tävlade jag i medeldistanslöpning och var utan att skryta bättre än gemene man. Nu väger jag 99,2kg och är 177cm lång. Inte mycket muskler men tanken är att jag till midsommar nästa år ska går Gröna Bandet. Finns intresse på att se min utveckling, höra och läsa mina kommentarer eller ska jag bara hålla det för mig själv? Jag lovar att vara öppen med allt från bilder på kroppsform om folk vill, till tankar om medicinering och allmän hälsa.