Grigri = Falsk säkerhet?

[gahne]

Jag brukar säkra andremannen (leder inte ofta så långa leder men har gjort det några få gånger) så att jag sätter upp standplatsen som ett topprepsankare och har ATC:n i min sele. Då blir låsningsrörelsen nedåt istället. Är detta en dålig säkringsstrategi? Jag menar om min andreman blir hängande i repet kan jag tänka mig att jag har mer problem att fixa det än om ATC sitter i väggen. Öppen för synpunkter...

/Björn

En fördel med att sätta repbromsen direkt i ankaret är väl att du halverar belastningen vid ett fall. Ankaret behöver bara ta klättrarens vikt istället för klättraren och dig (som motvikt). Vid förankring runt en stor tall är det väl inga problem. Men kanske lite tveksamt vid sämre toppankare/standplatser?

En tredje variant är ju att knyta fast sig själv i ankaret, sätta sig på "kanten" och ha repbromsen i selen. Dock kan känslan att bli "dragen över kanten" vid ett fall vara ganska obehaglig. Se också upp hur repet löper, så att det inte påverkar den framtida fortplantningsförmågan...

 

[mellpat]

Test av säkringshjälpmedel

DAV har förra året gjort omfattande jämförande tester mellan bl a GriGri, ATC, HMS, olika "åttor". Resultaten redovisas i

http://www.alpenverein.de/pdf/024p_ser.pdf

Vid dom praktiska försöken med personer som både säkringsmän och "fallvikter"

http://www.alpenverein.de/pdf/025p_ser.pdf

struntade man i att testa GriGri och nöjde sig med att testa HMS, ATC och firningsåttor. Det hade dom nog tillräckliga skäl för. Och HMS är tydligen bra.

Det "skutt" som Peter E och Oscar E kallar dynamisk säkring kallar tyskarna för "aktiv kroppssäkring". Det är nog bättre så. Sådan säkring verkar ju vara bra, som Peter och Oscar skriver. Minskade belastningen på mellansäkringen med ca 25 %.

 

[mellpat]

Inte så viktigt?

Fast vilket säkringshjälpmedel man väljer är nog inte så viktigt. Huvudsaken att man behärskar det man valt.

Den som säkrar får inte glömma att han håller den andres liv i handen, bokstavligen. Ansvaret kan inte överlåtas på en plåtmanick.

Själv ska jag nu börja pröva HMS. Den kallas också Italian/Munter hitch, bland annat. Den ser ut så här:

http://www.petzl.com/statique/sport/ENG/tech/html/knots1.html

Ni andra gör som ni vill.

 

[cjonsson]

Jag är i och för sig nybörjare på klättring och borde därför kanske inte kasta mig in i debatter som inte riktigt behärskar MEN är det inte så att Gri-Gri är överreprecenterat vid olyckor/incidenter och bör således fallera till följd av handhavandefel mer än en vanlig stichtbroms?

Detta anser jag personligen vara den starkaste motiveringen till att konsekvent använda sig av en stichtbroms. Självklart är handhavande fel användarens ansvar men skall man man ändå rekomendera Gri-Gri till alla sport/inneklättrare trots man vet att antalet handhavande fel är stort?

Mitt val faller på Stichtbromsar av typen ATC

 

[mellpat]

Cristoffer: Många delar din uppfattning, även jag.

Peter E föreslår att man kan lära sig något om säkerhet vid klättring genom videon "Hard Grit". Möjligt men roligt. Från recensioner: "Big run-outs, marginal gear, and generally sketchy climbing make it exciting ... award winning insight into the most beautiful yet dangerous genre of British climbing ... failure never hurt anyone until now."

Oscar E verkar vilja föreslå att säkra dynamiskt med en ATC genom att "släppa lite på bromshanden". Skulle nog vilja avråda alla utom extremt vana användare. Nyp åt utav h-e och dra handen bakåt. Eventuell repglidning kommer automatiskt om spänningen i repet blir tillräckligt hög.

Man tilltror visst inte klättrare om att kunna nypa åt vid en ATC och samtidigt resa sig upp för "aktiv kroppssäkring". Men varför skulle det vara lättare med en gri-gri? Tyskarna kollade ju att det gick bra.

Varför görs tester med gri-gri ofta med tunnare rep än Petzl rekommenderar? Men föreställ er vad som händer om man använder ett tättspunnet 11.0 mm rep i en gri-gri? En viss brist på dynamik kommer nog att göra sig gällande. Blir nog inte mycket repglidning..

Förresten, blir man inte fort trött i ryggen av att stå och krumma och vänta på läge för skutt?

 

[bpette]

Förresten, blir man inte fort trött i ryggen av att stå och krumma och vänta på läge för skutt?

Skuttar brukar jag göra med mina ben, ryggen kan man väl inte skutta med? Och du lär dig att läsa din kamrats rörelser så att du vet när fallrisken ökar och din förberedelse för skutt skall ökas.

 

[mellpat]

Du har förstås rätt i att man använder benen att skutta med. I den ena (nedre) länken från DAV som jag angav finns förresten en teckning som visar ett beredskapsläge med just böjda ben. Alltså ännu jobbigare än att bara böja ryggen! Och nacken måste tydligen också vara ständigt böjd.

Verkar jobbigt med modern sportklättring! Hoppas iaf att det är roligt för er utövare. Ibland undrar man..

 

[Mike C]

En nyfiken fråga bara från en som inte klättrar. Vad händer i "relationen" mellan klättrare och säkrare om säkraren klantar sig och inte bromsar ett fall. Jag tänker mig att man ofta klättrar tillsammans med en gammal kompis. Vill man aldrig se varandra igen eller?

Tja, jag som råkade ut för detta kan ju säga att killen i fråga var och är en god vän till mig.

Skämt och sido, många av de olyckor som sker genom att andramannen slarvar med, eller saknar kunskap om, säkringsarbetet händer med ganska orutinerade klättrare. Och då borde det vara bådas ansvar att se till att de vet vad de gör. Det är alldeles för ofta som man ser folk som inte kan säkra, och förstamannen verkar inte bry sig.

Nja, det är inte altid så lätt att kontrollera hur killen i fråga säkrar när man själv klättrar. De första gångarna jag klättrade med honom kollade jag vad han sysslade med och allt verkade gå rätt till och det var inga problem verken under nedfirning eller när jag föll. Att kontrollera hela tiden under klättringen tar för mycket energi.

Annars får man väl ta det för vad det är, ett mänskligt misstag, som ientligen inte borde få inträffa.

Visst var det ett misstag. Han var heller inte oberörd av händelsen. Det är inget problem med vår vänskap men jag kan inte lova att jag hadde haft samma inställning om jag hadde blivit totalförlamad, även om jag gärna vill tro det.

jag hade nog behållt samma replagskamrat!

Numera räcker med att jag blir nedfirad aningen för fort, även om det klättare som jag litar fullständigt på, för att mina nerver ska spöka. Dessa reaktioner är rena reflexer som ännu inte försvunnit trots att det har gått månader av klättring sedan jag kunde klättra igen. Nu är det bara under nedfirning som jag är mentalt skadad men hadde han tappat mig när jag föll kanske jag inte hadde kunnat klättra alls pga av rädlsa för att falla. Jag vill inte ta reda på hur jag skulle reagera om samma kille säkrar mig igen och det går för fort för mig under en nedfirning (som händer rätt ofta ändå).

Han är välkommen att följa med på bouldering.

/Michael.

 

[rockåtta]

Har läst igenom tråden och måste säga att jag är imponerad på nivån. Massor av kunskap och engagemang i det här forumet tydligen.

Men som vanligt så är det ju inte förrän man läser hela tråden som helheten tittar fram. För det är ju så, att hur säker man än är på sin ståndpunkt så finns det alltid situationer då den inte passar.

Dynamisk eller statisk säkring kan man ju inte välja mellan. Ibland vill man ha långa mjuka fall (överhängande tur med bulten långt in, marginella säkringar mm) och ibland vill man ha så korta fall som möjligt (en hylla under en t.ex.) så det bästa är väl att ha en flexibel och ffa erfaren andreman.

När det gäller Grigri vs ATC/Reverso så är det väl samma sak där. Ha båda två och använd den som för turen/tillfället passar bäst. Själv kör jag Grigri på sportturer och Reverso på tradturer. Fast för att säkra dynamiskt med en Grigri ska man nog veta vad man gör och gärna ha tränat lite innan.

Till sist; Michael, jag kan förstå att du inte vill att din kompis ska säkra dig men rent logiskt borde han väl vara en bättre andreman nu än innan olyckan dvs säkrare att klättra med.