Great Trango Tower 2011
Well - dags att ateruppliva denna trad!
Nagra av Er har kanske last notisen i Bergsport att undertecknad, tillsammans med tva americanos, skulle klattra Great Trango i sommar...
I skrivande stund har vi just atervant till "civilisationen" i Skardu.
Som jag tidigare namt i denna trad har Trango varit en livslang drom for mig, en i princip ouppnaelig drom trodde jag - tills nu.
For bara ett par veckor sedan befann jag mig uppe pa den guldgula huvudvaggen, placerandes perfekta babyangles med berg som Gasherbrum 4 och K2 bakom ryggen...
Om det inte vore sa att mina trasiga och frostskadade fingrar gjorde sa ont skrivandes detta, sa skulle jag fortfarande tro att det bara var en drom!
For att gora en lang historia kort:
Vi akte till Great Trango Tower for att etablera en nytur pa den enorma south east face, vi tankte gora det som ett team of three, vilket betyder storre arbetsbelastning (battre stil) an det normala laget om fyra klattrare. Vi hade dessutom minimalt med rep for att minimera fixing.
Val vid Trango hade vi med oss telescope och hittade en perfect linje, langt senare upptackte vi till var forvaning att det fanns ankare pa de forsta replangderna, mycket debatt uppstod och till slut var vi overens om att det maste vara J. Middendorf som varit i farten. Kanske hade de klattrat pa "var" linje och firat av och hittat en annan start for deras led "Grand Voyage".
Som tur ar sa kanner mina partners mr. Middendorf och vi ringde honom via satphone och fick veta att det faktiskt var starten for deras led vi befann oss vid. Inte alls som vi uppfattade det som from the topo, well, well...
Hela den gigantiska skalan av det hela gjorde att vi omlokaliserde oss till the "Norwegian Pillar" istallet med intentionen att gora den tredje lyckade bestigningen - och den snabbaste. Det finns trots allt bara tre nu levande klattrare som natt toppen via den leden, vi var redo att bli de nasta tre!
Just nu har jag inte dagarna helt klart for mig men vi klattrade ungefar tjugofem dygn innan vi vande om, tre dagar tog nedfirningen till Dungeeglaciaren.
Totalt sett hade vi overvagande daligt vader, en tiodagars storm mitt under klattringen drog ner pa tempot ordentligt, under fyra dagar kunde vi inte rora oss alls, sex dagar lyckades vi ta oss ur vara snotyngda portaledges bara for att klattra en halv eller en hel replangd.
Efter nastan en manad i portaledge - en massa replangder A3 eller hardare, sa kan jag bara saga att jag ar annu mer imponerad av laget fran 1984!!! Det AR en riktigt stor vagg, om nagon nu undrar...
Vi nadde inte toppen men vi fick mojligheten att klattra uppe pa huvudvaggen, och vi overlevde trots manga close calls, i mina ogon blev det hela en lyckad upplevelse till slut.
Over and Out from Skardu,
peace
Edit: Kommer att posta nagra bilder nar jag atervander till Sverige.