gradreing

hallå alla klätters.
min fråga lyder varför e graderna så olika mellan ex stocholm och norrland eller gbg och bouslän. ok gbg ligger i bouslän men om man gämnför gbg förare med bohusförarn. ex om man klättrar en 6 i stockholm så e d bara kanse en 5- i norrland eller bohuslän. hoppas ni förstog frågan.
 
Att jämnföra grader från olika berg/områden är nästan hopplöst. Men graderna ska vara lika på ett berg det är det viktiga. Sedan om hela berget är hårt/lättgraderat är ju inte hela världen.

Olika klättare upplever leder olika. I bohus är nytursmakarna mycket duktiga på att jamma, vilket kan leda till att de graderar som de gör. Alltså kan kännas svåra om man är van vid grepp.

Gustaf
 
DIF-Larson; sa:
varför e graderna så olika mellan ex stocholm och norrland eller gbg och bouslän?
Om den svenska graderingen är ett språk är variationen i graderingarna dialekter.

Frågan är egentligen varför det skiljer mycket i de lägre graderna medan det är betydligt större samstämmighet i det högre registret. Om nu en stockholmsk 6 är en norrländsk 5- varför är inte en stockhomsk 8 en norrländsk 7-?
 
rockåtta; sa:
Frågan är egentligen varför det skiljer mycket i de lägre graderna medan det är betydligt större samstämmighet i det högre registret. Om nu en stockholmsk 6 är en norrländsk 5- varför är inte en stockhomsk 8 en norrländsk 7-?

kanske är det för att de som gör hårdare turer inte är så många och de klättrar på många klippor vilket gör att graderna stämmer bättre.

En annan sak... Graderna i Tunaberg är lika med de i Bohus, ingen större skildnad.
 
Gradering

Hej Lars!

Kul att se att du håller på..skulle fa o klättra idag men regnet vräker..

Funderade lite på dina noteringar..
Tror det från början det kanske var så att man inte hade så bra kontakt mellan klättrare i början av svensk klättring och därför var uppfattningarna om gradering olika.

Tror också det beror på klippans/ledernas karaktär. I Sthlm upplever jag klippan som halare och mera konstiga grepp och onaturliga linjer..medans det i norrland tex är bättre friktion i klippan.
 
Något jag inte riktigt har förstått mig på är användandet av franska grader. Finns det någon egentligen mening med det? En teori jag och en repkamrat kom fram till var att när bultarna sitter så att man når imellan dem och leden kan klättras "french-free" graderas leden franskt och när bultavståndet ökar så är det "vanlig" svensk gradering. Varför inte använda samma gradering i hela landet? Eller är det ett försök att använda samma skala i hela Europa?
 
Pigge Piggsvin; sa:
Det är väl ganska vanligt att man använder svenskgrad till trad och franskgrad till bultade turer.

Jo, så långt är jag med. Men jag ser fortfarande inte meningen med det. Förr graderades alla turer med samma skala och det funka bra, så varför krångla till det?

Det kanske bara är jag som är konservativ och vägrat fatta alla fantastiska fördelar?
 
Kullen är graderad enligt UIAA (skyll på Danskarna)....... Och sen har du ju bouldering gradering.

Det är inte svårt att (i samma område) hitta leder som är "lika svåra" som har olika gradering, allt beroende på vem som gjort leden.

Jag tror inte resten av Europa kommer att ändra sig, Tyskland kör UIAA, Frankrike Fransk, England kör sin egen både inom Bouldering och klättring så att få en enhetlig är nog inte det enklaste (jämför med EU!!!).

För trad så tycker jag den Engelska är bäst eftersom den tar hänsyn till både teknik OCH säkerhet, medans på bult så är det väl Svensk eller Fransk, som gäller (kvittar lika vilken man använder dom är snarlika ändå!).
 
Det är ju så att den franska graderingen håller på att ta över. Anledningen är att folk åker mer till olika länder och klättrar, och även om graderingen har "dialekt" så kan man då i alla fall ha ett hum om ifall man kan klättra en led eller inte, utan att släpa med sig mer eller mindre pålitliga konverteringstabeller.

Inomhus graderas ju också ofta franskt, för man scorecard på nätet är det franska grader osv. Det är med andra ord ett system som håller på att slå igenom internationellt. Personligen tycker jag att det är väldigt bra.

Sen lär man sig ju rätt snabbt hur läget är när det gäller de lokala avvikelserna, som att det är lite hårdare på västkusten (i alla fall för ostkustbor som inte är vana vid klippan där). Man lär sig, eller får höra från andra, att det är softare i Spanien och Thailand (där ju månag spränger sin grad uppåt) och i viss mån i Frankrike, men hårdgraderat i Schweiz osv.

Jag kan också hålla med om att för naturligt säkrade leder bör det framgå av föraren ifall leden är lätt- eller svårsäkrad, det blir varken mer eller mindre subjektivt ifall det står med ord eller med en siffra/bokstav brevid graden.

Och till sist: man vet ju bäst själv vad man har klättrat.
 

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg