Gps i krisläge?

[Duracellkaninen]

Kompassnålen visar sig vara avmagnetiserad, eller nåt... pekade på än det ena, än det andra trädet, med munter pendling mer eller mindre horisonten runt. "Nämenvafan?"

Det finns faktiskt områden (järn i berggrunden, större elkablar) där magnetiska kompasser visar fel. Tror de benämns med "Magnetsikt felvisningsområde" i rött på kartor.

 

[thureb]

Var beredd att klara dig utan GPS.

GPSen är den utrustningsdetalj i fjällpackningen som har störst chans att haverera. Så basera inte för mycket på den.

T ex så kan batterierna ta slut eller du kan ha glömt sätta på den när du gick från tältet, glömt markera waypoint på tältet. Gjort bort dig i menyerna så den inte registrerar färdspår utan bara distans etc.

Karta kompass och höjdmätare bör du ha förutom det som finns i din GPS.

Men GPSen kan du ha stor nytta av speciellt om den innehåller waypoints på tältet och eller stugor samt karta.

Höjdmätare och kompass i GPSen är användbart men behöver backas upp enl ovan.

Kan vara vettigt att placera tältet i närheten av en stor terrängformation som du lättare kan återfinna i dålig sikt.

Thure
[Ändrat av thureb 2005-08-25 kl 17:13]

 

[duelago]

Storebror (eller lillebror) ser dig

I den Garmin GPS som vi har i båten ser man tidigare "spår". Fick en utskällning av lillebror som hävdade att jag seglat rakt över en grynna när han kom på ungefär samma rutt en vecka senare.

Det var naturligtvis fel. Inte skulle jag kunna navigera så illa ;-)

Well, well. Poängen är alltså att du inte behöver sätta en waypoint från ditt tält, även om det underlättar. Allt beror naturligtvis på vilken GPS du har med dig där på berget.

Blå himmel,
/David

 

[jonasolof]

I april var jag i Hemavan och hade tillfälle att kolla just det aktuella problemet, hur ta sig fram på fjället i noll sikt, allt mjölkvitt. Fjällkarta var med liksom kompass (två stycken) samt Garmin GPS 76CS med Friluftskartan inlagd. Barometern kollad mot aktuella höjdkurvor på kartan.

Utgångspunkten är självklart inlagt som waypoint, liksom målet. GPSen är satt att lägga spår. Det är inte så lätt att på fjället i blåst lägga in sin position från GPSen till papperskartan, därför var friluftskartan en stor hjälp. Genom höjdkurvorna visste jag hela tiden var jag befann mig på sluttningarna även i total tjocka. Till min förvåning gick färgskärmen bra att läsa under alla varianter av belysning och tjocka. Dessutom håller batterierna en lång dag minst.

Problemet kan vara små stup inom höjdkurvorna. Man kan ana sig till dem genom höjdkurvornas profiler men som nyligen bekräftats här på forumet är profilerna numera utslätade.

Jag hade även med mig en PDA (Garmin iQue) med fjällkartan inlagd från LM med Fugawi. Skärmen fungerade dock inte under svåra siktförhållanden, kanske en Loox 720 är bättre men ändå inte tillräckligt bra under de svåraste siktförhållandena.
Enda fördelen - förutom att man ser var man är på LCD skärmen som har samma bild som papperskartan - är att den nedladdade fjällkartan har stup antydda genom grå skuggning. Detta finns inte på den upplaga från i våras av fjällkartan jag hade.

Skoteruthyrare och andra jag talade ansåg också att friluftskartan var ett bra komplement i fjällterrängen men de retade sig på all onödig info som text om vattendrag etc. Just det problemet har vi dock löst under fjolåret med ett rensningsprogram (Sök på Map tools)

Nu var det bara beskedlig tjocka, inte storm, som jag hade att möta (väl det eftersom jag inte har någon fjällvana). I storm skulle jag gå på kompass och kolla min position på en GPS med friluftskartan då och då, också för att veta att jag ligger rätt i höjdled. Den stora vitsen är ju att kunna välja ett lämpligt höjdstråk som gör att man inte behöver gå upp eller ned i onödan. Är sikten dålig kan höjdkurvorna i GOPSen också påvisa branter ovanför som kan innebära lavinfara.

Det ska vara en bra GPS, som Garmin 60CS eller 76CS (eller möjligen ny Magellan med kommande topokarta). Den bör ha en quad helix antenn som gör att den tar emot bra placerad vertikalt i en ficka (mottagaren bör ju inte bli för kall).

Som förberedelse skulle jag kolla stup på den elektroniska fjällkartan och markera dem på papperskartan och kanske även i GPSen om de inte är uppenbara.

En som säkert kan lämna mer tips om navigation för fjällräddare såväl som fjälldrällare är Sten Lindgren i Tärnaby, tidigare chef för södra Lapplands fjällräddning. Han undervisar fortfarande, ehuru i sjuttioårsåldern (min svärfar och han lumpade som fjälljägare tillsammans).

Det finns purister som tycker att det räcker med en enkel GPS med patchantenn som bara kan ge en positions koordinater. En sådan GPS är nog bra som reserv tycker jag, men mervärdet av den kartvisande är så stort under svåra förhållanden att säkerhetsimperativet bjuder att man använder den.

(En separat höjdmätare borde jag haft med mig ser jag genom andra inlägg.)
[Ändrat av jonasolof 2005-08-30 kl 21:55]

 

[avslLM]

...
Enda fördelen - förutom att man ser var man är på LCD skärmen som har samma bild som papperskartan - är att den nedladdade fjällkartan har stup antydda genom grå skuggning. Detta finns inte på den upplaga från i våras av fjällkartan jag hade.
...

Terrängskuggningens förtjänster har nämnts också tidigare. Jag skulle dock vilja be kartanvändare att ta skuggningen för vad den är; en metod att förstärka ett områdes karaktär avseende höjdförhållanden, och inget hjälpmedel för detaljerad orientering.

Låt mig förklara:

Terrängskuggning (hillshading, relief shading) är en konstform inom kartografin som utvecklats främst av kontinentala kartografer. Ganska naturligt, då det är i mer dramatiskt kuperade områden som tekniken kommer till sin rätt.

Terrängskuggning används mestadels för att komplettera höjdkurvorna med en förstärkning som gör det enklare att tolka lutningsförhållanden (lutar det uppåt eller nedåt?) för den som är ovan vid att läsa höjdkurvor.

Skuggningen innehåller i regel mindre information än vad som för en van användare går att utläsa ur kurvbilden.

Underlaget för en terrängskuggning kommer ofta från en digital terrängmodell, där belysningens intensitet beräknas för varje punkt givet att solens position är känd.

Solen är vid beräkning av terrängskuggningen i de allra flesta fall placerad i NV, och med en belysningsvinkel som inte är naturlig. En mer naturligt placerad sol ger nämligen en skuggning som uppfattas som omvänd och svår att tolka. Tänk på de gånger du sett ett foto på en månkrater och haft svårt att se vad som är upp eller ner.

Prova med att vända kartan med norr mot magen för att se om du inte upplever samma sak.

En rent syntetisk skuggning tappar ungefär hälften av informationen i terrängmodellen. De sluttningar som ligger på "solsidan" får ingen skugga alls, och måste i flertalet fall kompletteras med manuell redigering.

Inslaget av manuellt arbete tenderar att bli allt mindre med modern produktionsteknik, så jag skulle själv vara litet misstänksam mot terrängskuggning på svenska kartor.

Slutsats:

Givet att höjdkurvor och terrängskuggning skapats ur samma digitala terrängmodell, vill jag påstå att kurvbilden innehåller mer information, och redovisad på ett sätt som fungerar bra oavsett om jag orienterar med kartnorr uppåt (jmfr navigering till sjöss) eller mot verkliga nordriktningen.

Den här texten skulle kunna utvecklas till en artikel, men det får bli en annan gång. För den som ändå vill veta mer om just terrängskuggning så finns bra information att hitta på nätet.

Ett par av de bättre länkarna är Tom Pattersons

http://www.reliefshading.com

och

http://www.shadedrelief.com

Hr Patterson är inte särskilt blygsam, men bjussar trots allt på en hel del intressant information i ämnet.

/torbjörn

 

[Mezzner]

Jag blir sällan besviken på min 60CS. Men man ska nog vara medveten om GPS:ens begränsningar.

I förrgår var jag ute och paddlade på Mälaren och kunde i efterhand konstatera att jag maxat 19,4 km/h...

Förvisso provade jag en havsracer, men det var ca 7 km/h fel.

Berodde antagligen på att den tappat signalen och när den återfick den hade positionsfelet en annan storlek och riktning.

Dock måste jag säga att om jag måste välja på GPS, kompass och karta så tycker jag karta är vida överlägset. Nu är det ju emellertid så att produkterna är komplementära och inte konkurrerande.

 

[jonasolof]

Tack Torbjörn Djuvfeldt för förtydligandet om skuggningen och att den egentligen inte innehåller någon kompletterande information. Det undersstryker att kartan inte informerar om bergklackar inom höjdkurvor, t ex ett stup på 10 meter mellan 1015 och 1005 meter, nog så allvarligt om man tar sig fram i tjocka med en sikt på 3-4 meter och allt flyter samman i vitt.

Risken för fall kan minskas men inte elimineras genom att man väljer ett höjdstråk som av kurvtätheten att döma förefaller relativt flackt.

Också då man ska åka nedför en fjällsida på skare i minimal sikt är höjdkurvorna till stor hjälp så att man kan välja en väg som inte blir brantare än man klarar på de skidor man har. När man inga synreferenser får så är ljudet från skidorna mot snön den enda indikationen på hur fort det går så man kan hejda sig i tid.

Så till förlorad mottagning. Ibland är satellitkonstellationerna ogynsamma och då måste GPSen ha bra "sikt" över större delen av himlavalvet. Den riktigt försiktige har sin GPS i en varm ficka och en yttre antenn på ryggsäckslocket, men då får man en sladd som kan trassla.

Hur går det att ta sig fram med kompass och höjdmätare utmed en fjällsida då ingen sikt finns? Problemet är att man inte kan använda död räkning för att kolla hur långt man kommit. Risken att gå förbi ett igensnöat tält måste vara stor.

 

[thureb]

Behålla gamla fjällkartor?

Argumenten för att ta bort höjdkurveinformation från Lantmäteriets produkter verkar svaga.

Just små vindlingar på höjdkurvorna som kan indikera bäckraviner eller andra branter har stort värde när man rör sig på fjällsidor speciellt på vintern.

Diskussionen av detta har kommit upp då och då här på navigationsforumet och jag blir mer och mer orolig.

Vilka fjällkartor skall man undvika? Är gamla fjällkartor hårdvaluta?

För toppbestigningar med skidor så skulle mer detaljerad höjdkurveinformation vara värdefull helst både på papperskarta och i GPSen.

Skuggningar kan användas även för att indikera klippor block eller annan terräng som innebär risker som skred halka etc men bäst är naturligtvis att redovisa vad det är man varnar för med dedicerade karttecken.

Thure