scruler; sa:
Om ni har någon synpunkt så säg gärna till.
=)
Diffusion: Molekyler i en vätska eller gas "vandrar" (diffunderar) från ställen med hög koncentration till ställen med låg koncentration, tills vätskan respektive gasen är jämnt fördelad inom det tillgängliga utrymmet.
Med diffusion avser jag i detta fall transporten av vattenånga genom ett tyg med membran - vattentäta tyger som släpper igenom vattenånga - det som kallas skalplagg. Med insida avser jag den sida av skalplagget som är närmast kroppen. Med utsida aves den motsvarande sida av skalplagget.
Diffusionen fungerar:
om ångkoncenrationen (ångtrycket) är högre på insidan.
om det är högre temperatur på insidan.
om koncentrationen av vattenmolekyler är högre på insidan.
Detta innbär att diffusionen upphör:
om det är varmare än 32.5°'C (handflata) 34.7°C (armhåla) på usidan av skalplagget.
om ångtrycket blir mindre på insidan.
om koncentrationen att vattenmolekyler blir högre på utsidan.
Diskussion:
I denna diskussion utgår jag från ett klimat som är vanligt på våra bredgradder. Om du är lågaktiv så diffunderas den vattenånga som avges genom dina svettporer genom skalplagget och du förblir torr.
Om du blir aktivare och svettas (uppmätt 33,5°C mellan huv och kläder) så sker inte diffustionen tillräckligt snabbt och du känner att du bir svettig. När du åter blir lågaktiv så diffunderas vattenångan genom membranet och du blir torr. Temperaturen och därmed ångtrycket är alltså oftast högre på insidan av skalplagget än på utsidan. Det var den första positiva egenskapen med skalplagg jag märkte när jag vandrade i Rahpavaggen 1989.
Om koncentrationen av vattenmolkyler blir högre på utsidan av skalplagget skall diffusionen fungera för att temperaturen och ångtrycket är högre innanför skalet men FÖRSÄMRAS av att koncentrationen av vattenmolekyler är högre på utsidan.
Det var den första negativa överrskningen när jag upptäckte att jag blev genomsur på insidan vid skidåkning över Gássaláhko med snöslask påsken 1994 detta hände även när jag vandrade i hellregn nw om Ritsem sommaren 1994. Detta bekräftades 2002 vandrade jag genom Bastavagge i tio timmars hellregn med samma resultat.
OBS att mina GoreTex plagg är vattentäta med alla tänkbara slang och dusctester.
Slutsats:
GoreTex fungera bäst när du är lågaktiv, när det är kallt och inte regnar. Därmed inte sagt att GoreTex plagg är dåliga men de är inte så bra som försäljningsargumenten gör gällande. Jag tycker att GoreTex plagg är det bästa man kan ha vid utomhusaktiviteter.
Det är viktigt att impregnera yttertyget på GoreTex plagg för att minska koncentrationer av vattenmolekyler på utsidan av plagget.
//Roland
ref:
http://www.lub.lu.se/cgi-bin/show_diss.pl?db=global&fname=sci_555.html
Molekyler i gaser och vätskor är i ständig slumpmässig rörelse, en process som kallas diffusion efter latinets diffundo - sprida. Om molekylerna rör sig utan att stöta på några hinder kan deras utbredning beskrivas med en diffusionskoefficient vars värde beror på hur långt molekylerna sprider sig under en viss tid. Vattenmolekyler i flytande vatten förflyttar sig i genomsnitt cirka 0,1 mm under 1 s vid rumstemperatur. Genom att mäta hur långt molekyler som befinner sig i ett poröst material kan röra sig under en given tid får man information om materialets struktur. Diffusion genom ett poröst nätverk kan också beskrivas med en diffusionskoefficent, men denna är mindre än värdet för fritt vatten. Minskningen beror på materialets genomsläpplighet för vatten. Denna parameter är värdefull för att kunna förutsäga hur lätt eller svårt vatten och andra små molekyler kan ta sig genom materialet.
http://school.chem.umu.se/Experiment/showExp.php?expId=85
Fukt i form av ånga transporteras, via en process som kallas diffusion, från den varma sidan till den kalla. Det beror på att ångtrycket (men inte lufttrycket) är högre på den varma sidan. Därmed är också koncentrationen av vattenmolekyler i luften på den varma sidan högre. Av statistiska orsaker vandrar vattenmolekylerna i riktningen från hög till låg koncentration.
Vattenmolekylerna står i jämvikt mellan vätskeform och gasform. Vid en högre temperatur bildas mera av gasformen, dvs ångan. Den högre ångkoncentrationen (ångtrycket) på den sida där temperaturen är högre gör att fukten vandrar från den varma sidan till den kalla sidan, även om man har vatten i vätskeform på den kalla sidan. Huden kan också, i praktiken, betraktas som vatten i vätskeform eftersom kroppen innehåller så mycket vatten.