Lissas; sa:Tja, att stensätta en eldstad är värdelöst /...
Att knäcka det torra, granna grantändriset är ineffektivt; bättre då att böja det på mitten och säkra värme och god effekt genom att vrida ihop bunten så att den blir rejält kompakt. /...
Matningsveden från gran tas helst inte från stammens sprättiga fingrenar utan från (om möjligt) rotvältans spretiga tentakler: granroten är helt sprättfri och ljudlös när den brinner till skillnad från granen i övrigt /...
Rå björk däremot (fjällbjörk) är suverän./..
Inget av de sakskäl du angett kan sägas vara farliga. Vad som är 'tveksamt' kan vara tveksamt att kategorisera.
Stensätta eldstäder är varken tveksam eller farligt men som sagt inte gör det någon nytta såvida man inte vill ha elden lite i lä, då kan man sätta upp en sten.
Att knäcka torra grankvistar är oftast lättare än att böja dom. Att tvinna det när det är torrt är inte heller så lätt.
Vilken del av granen man eldar med utomhus spelar ingen roll, där kan det sprätta hur det vill såvida det inte är snustorrt i markerna och då bör man fråga sig om man behöver en eld.
Torr björk är utan tvekan den bästa ved man kan elda med men det är inte ofta man hittar det ute i skogen.
Rå björk är värdelöst om man bara skall koka kaffe, det tar en evighet innan man får upp glöden för den brinner knappt men glöder bra.
Not: I "Glöd och Eld" berättar samerna att det råa riset skall tvinnas för att det skall brinna bättre. Att man eldade rå björk i kåtan berodde på två saker. Men ville inte att glöd skulle sprätta i golvriset eller i duken och man tog bränsle där man stannade. Man kunde också dra med sig en torrtall från skogslandet för att ha som tändved uppe på fjället.
Eftersom jag läst boken två gånger så kan jag komma med ytterligare hänvisningar till boken när jag är hemma och har den till hands.
Jag för min del lärde mig att göra upp eld i skogslandet där det aldrig var brist på torr ved och där vi inte eldade i kåtor. Granris, torra kvistar, smala torrufror eller stubbar fanns alltid. Svårast att hitta ved var vid älvstränderna där folk eldade upp allting som kom drivande.
En gång eldade jag råbjörk i en kamin. Det var på Kallaktjåkko när min gas tog slut. Gick in i en renvaktarstuga och gjorde upp eld i kaminen, det tog flera timmar innan jag kunde koka min blåbärssoppa.
Jag har gjort upp eld med enbart råbjörk bara för att testa. Visst går det men det ryker i timmar innan man får glöd men sedan är det bra.
Jag brukar också spara på ved. Tankar med mig bensin och eldar på bensinkök, kastrullen och kaffepannan håller sig rena från sot. Eld gör jag för att värma, torka eller koka inte för att 'mysa' det är bara för naturromantiker.
Böcker är bra men praktig är bäst. Jag brukar också spara på tändstickor. Till benisköket använder jag tändstål och skall jag använda tändstickor så använder jag bara var annan.